Läxkritikern får ris och ros

För en tid sedan blev jag intervjuad i Lärarnas tidning  och rubriken stämplar mig som ”läxkritiker.” Det är okej, jag är ju kritisk till läxor. När debatten rasade som mest i höstas (efter mitt blogginlägg) insåg jag hur het läxpotatisen är. Det var en hel del starka reaktioner, många rasade över att jag var kritisk till läxor. De som rasar värst är lärare. Speciellt språklärare. I flera diskussioner i sociala medier blir jag påhoppad och man ifrågasätter min kompetens och intelligens. Väldigt spännande reaktioner och formuleringar från lärare som jobbar i en grundskola vars läroplan vi måste följa. En läroplan som trycker mycket på värdegrund och respekt för allas lika värde.

De här reaktionerna fick mig att tveka inför att skriva den här boken. En omtänksam kollega spände ögonen i mig och sa till mig att tänka efter noga om jag verkligen ville skriva den, just på grund av dessa kommentarer. Och jag funderade. Och jag funderar faktiskt fortfarande. Jag vet att ämnet väcker reaktioner och det är alltid budbäraren som får ta skiten.

Liknande tongångar återfinns nu bland kommentarerna i artikeln i Lärarnas tidning och på ett sätt blir jag mest trött. Jag finner det fascinerande att man är så säker på sin sak och inte är öppen för en sansad dialog. Som tur är dyker det upp även andra i kommentarsfältet. Andra som har tänkt till.

Jag har i alla fall beslutat mig för att inte diskutera läxor i trådar i sociala medier för det leder ingenstans. Folk ”vet” exakt hur det är och försöker bara bevisa sin ståndpunkt och jag orkar inte föra en diskussion på en sådan nivå. Istället får det bli diskussion under ordnade former, diskussioner som ger alla inblandade något annat än pajkastning.

 

Här kommer lite om läxkritikern:

2014-04-07 15:01
Läxkritikern Pernilla Alm

Jag är också språklärare i moderna språk och engelska. Jag har jobbat i 18 år som lärare på grundskolans högstadium och 23 år på gymnasiet.
Jag anser mig vara en bra lärare och anlitas fortfarande som handledare samt språkvikarie.
Jag blir chockerad av att Pernilla Alm anser att läxor är helt onödigt och dessutom skrivit en bok i ämnet ”Läxfritt”.
Inte undra på att vi får så många språkelever på gymnasiet som inte har den minsta vana att läsa läxor och är helt främmande för det!
HUR ska man kunna lära sig ett främmande språk utan att träna hemma också? Har du uppfunnit någon mirakelkur bland dina elever som gör att de förbättrar sina språkkunskaper utan att träna på det vi gått igenom i skolan? (Skulle vilja testa dina elever enl kriterierna för deras nivå….)
Nuförtiden har eleverna oftast en egen CD till läroboken! de kan träna dialoger, övningar och uttal hemma. Det är omöjligt att enbart lära sig alla delar av språkkompetens i skolan bland 20-30 elever i en grupp som inte heller behärskar språket!
Du säger att det blir orättvist för en del elever har föräldrar som har utbildning och andra har det ej! Detta är ett absurt påstående som innebär att man ”ska bliva vid sin läst” och aldrig försöka förbättra sina kunskaper!
Jag har haft en mängd elever som engagerat syskon, grannar, kompisar el deras föräldrar för att bli förhörd på läxan! ALLA elever som vill utvecklas finner ett sätt att bli bättre i ett ämne!
Det ända jag kan hålla med om är när lärare i andra ämnen vill förmå elever att skriva rapporter och analyser hemma! Större arbeten skall göras med läraren som handledare för alla forskning visar ju att vi i Sverige är experter på att låta eleverna ”jobba på egen hand”, vilket bl a resulterat i våra katastrofala resultat i Pisa-undersökningen. Lärare skall UNDERVISA anser jag!
De elever som EJ fått språkläxor /mindre avsnitt att träna hemma/ måste ofta lära sig en mängd olika färdigheter inför provet och då kan det upplevas som övermäktigt!
Sammanfattningsvis tycker jag det är omoraliskt att propagera för läxfritt när vi hamnat på 28e plats i Pisamätningen och alla försöker finna någon mirakelmetod för att lyfta elevernas kunskaper!
Om LÄRARNA har en sådan inställning till repetition och läxträning hemma, hur kan vi förvänta oss att eleverna tar studierna seriöst?
MVH/Gunilla Vicario

 

Häpen

Jag håller helt med Gunilla och blir alldeles häpen och rätt tyngd också över vilken förödande utveckling för just moderna språk blir av en sådan utveckling! Jag har själv bara varit lärare 8 år men kämpar hela tiden i motvind i just dessa ämnen ( jag har två moderna språk ) . Min åsikt är att det skett ett brutalt nedmonterande av detta ämne sedan jag själv gick ut skolan 1993. Från att ha varit ett ämne som hanterats precis som andra ( inte som kärnämnen kanske) så har det blivit ett nödvändigt ont hos många rektorer och biträdande i ledningspositioner och tillsammans har man utvecklat ett klimat där vi oftast får de sämsta tiderna tex fredag em två timmar i rad som enda undervisningstillfälle på hela veckan. Då ska jag som lärare , på ett kreativt sätt få elever på steg fyra som är rätt krävande, att tycka om språk. Ändå är jag en lärare som de flesta uppskattar, men att ha språk så i ett sjok är förödande för minnet , deras kunskaper ska ju befästas genom minnet ! Har du tänkt på det ? Det är alarmerande när eleverna börjar åk 1 på hösten och har steg 3 , många är bedrövade över den dåliga språkundervisningen på högstadiet och de berättat ofta att de inte ställdes några krav på läxor, själva berättar de för mig om ”fritt lärande” en del har sett film bara hela tiden i princip och ingen grammatik alls. Dessa elever är jätteledsna för de känner att de har ett enormt handikapp mot andra elever där språket ofta varit 3 gånger i veckan för just den årskursen. Dessa ligger mycket före , de som berättar att de haft så och där timmarna legat på rimliga tider. Det är diskriminering tycker jag om ngt och det borde vara förbjudet att kunna klämma in moderna språk i olika konstiga gruppindelningar samt på dåliga tider. Där ska fokus vara vad gäller likvärdighet. Inte på läxor. Snarare tvärt om. Jag brukar alltid gå igenom hur kortidsminnet och långtidsminnet samverkan och vikten av repetition för minnesträning FÖR att motivera för läxläsning. INGEN säger emot utan förstår varför det gått så bra resp. dåligt !!! herregud , de hör ju inte precis moderna språk på TV eller så , bara det gör det så nödvändigt med repetion !! Och tiden i skolan !? Du kanske har lyckats få det bra där du är men flera moderna språklärare har som jag och får klämma in flera planeringar på de stackars timmar som finns !! Stridigt går man ut med att det är så viktigt och bra med språk men på skolledningsnivå är bara ett jobbigt ämne som ska sättas in , svårt att schemalägga då flera årskurser ska läsa samtidigt samma steg , så vad gör de ? Bakar ihop och sätter på eftermiddagar. Elever har själva sagt att ” jag prioriterar minst moderna språk för det känns som det inte prioriteras någonstans ” DET är ett problem! Det är där böcker behövs , inte sådana som motverkar sitt eget syfte ! Om minnesträning finns det massor av forskning, jag hoppas någon vettig lärare/ forskare kommer ut med det ! Då faller förödande argument som ger arbetsgivare på sin kvarn : att just nedprioritera ytterligare!

 

Läxor

På den F-3-skola vi arbetar har vi beslutat att göra skolan läxfri. Liksom Pernilla saknar vi vetenskaplig grund för att ha dem. Vi håller helt med henne i hennes argument. Vi kan helt enkelt inte motivera att behålla läxorna. Istället för att administrera läxor har vi valt att förlänga undervisningstiden. Eleverna går därför ca 40 min längre per vecka. Denna lösning känns som en tryggare, lugnare och effektivare miljö för eleverna, föräldrar och oss pedagoger. Den absoluta majoriteten av föräldrar och elever stöder och uppmuntrar vår lösning.

Väldigt få undersökningar visar just någon positiv effekt av läxor. Att liksom ha läxor för att träna sig för framtiden håller därför inte. Kanske någon typ av flipped classroom-läxor fungerar, läxor i traditionell mening känns bara omodernt. En duktig lärare bör hinna det man ska inom ramen för undervisningstiden. En ”duktig” lärare tycker inte vi är en som ger mycket läxor således. Vi propagerar ofta för att man inte ska ta med sig jobbet hem, det borde ju gälla även för våra elever rimligtvis då också, eller hur?

 

Läxfritt

Bara lite spännande att se den förfäran, för att inte säga raseri, som Pernillas artikel väcker, framför allt hos ett par språklärare. Undrar vad det handlar om? Tycker själv att artikeln ger en rad starka argument mot läxor. Argumenten för är mer diffusa för mig, särskilt i den tappning de presenterades här på kommentarsidan. För mig är det självklart att vi tränar på förmågorna i skolan, där professionen finns. Innebär det att lite av det centrala innehållet får maka på sig så må det vara hänt. Jag promenerar gärna med yngsta sonen och rabblar lite multiplikationstabeller och jag har personligen ingenting emot att diskutera Nigeriansk olja eller strukturellt våld med äldstingen. Men jag skulle bli rätt ilsken om deras framgång i skolan vilade på att vi här hemma åtog oss dessa uppgifter. Det är så idag, på tok för mycket. En skola för alla, oavsett bakgrund och förutsättningar; how about that? Å ena sidan, å andra sidan. Klart att det finns argument för arbete i ”mellanrummet”, men det gäller att utforma det så att det stödjer lärprocessen, och det är inte så enkelt som det verkar. Hoppas att Pernillas bok kan bli utgångspunkten för en bra läxdebatt!

 

 

1 kommentar

Under Lärarrelaterat, Läxfritt - för en likvärdig skola

Why do they post that?

Mina sjuor läser just nu ”The Future of Us” av Jay Asher och Carolyn Mackler. Kort så handlar den om Emma och Josh som upptäcker Facebook. Bara det att det är 1996 och Facebook inte finns än. De finns dock på Facebook och är 15 år äldre än de är när de upptäcker Facebook. (Eh, hänger ni med?)

Idag lyssnade vi på ett kapitel där Emma funderar över det här med att resa i tid, hon har alltid trott att det skulle vara omvälvande och en stor grej. Inte som att bara sätta sig och logga in på aol.com och hamna på Facebook och nästan i realtid se hur ens framtid blir. Nu har jag boken på jobbet och kommer inte ihåg exakta citat men hon och Josh diskuterar varför folk lägger ut så triviala saker, som cupcakes och bara semesterbilder. Vi diskuterade det i klassrummet. Varför postar vi triviala saker i sociala medier?

Så här svarade mina elever:

 

20140422-172127.jpg

För att visa upp vilka fantastiska liv vi har.

För att vi vill göra andra avundsjuka.

För att man vill att folk ska kommentera och om man är ledsen för något känns det bättre, det blir en slags trött.

Man vill dela saker med vänner och familj.

Och jag tänkte … jo, de har nog täckt in det mesta. Vi läste vidare men jag märkte att jag var kvar i de här tankarna på varför vi postar så idiotiska saker. Varför vill vi göra folk avundsjuka? För det vill vi, det är uppenbart med alla strandbilder, fjällbilder, champagnebilder, kompisbilder, incheckningar på coola ställen med coola/rätt/personer eller med våra bästisar. Så att alla som inte är där får se HUR BRA VI HAR DET. Så att du som inte får vara med verkligen inte ska missa att du inte får vara med.

Det är faktiskt jättesjukt. Och jätteelakt. Jag är skyldig till att ha postat all of the above (till och med fjäll trots att jag HATAR skidåkning). Jag skulle inte vilja säga att mitt mål är att folk ska bli avundsjuka även om det faktiskt har hänt. Jag var sur på någon – okej? (Jag är bara ärlig, du har också gjort det). För mig är den största aspekten att dela med mig. Jag har många vänner och familj långt bort, att dela bilder etc ger oss en möjlighet att ändå vara nära. Men på ett sätt, varför räcker det inte med att jag ser hur vackert det är på stranden? Varför räcker det inte med att jag vet vem jag är med? Jag är verkligen kluven, jag älskar sociala medier för det ger mig massor av energi och en chans att hålla kontakten med många jag annars inte hade kunnat göra det med, men … det är något som är knas med hela grejen.

Och sen har vi det här med selfies. HUR SJUKT ÄR INTE DET???!!!! Jag kan garva ihjäl mig åt folks selfies men titta i min telefon någon gång så ser vi vem som skrattar sist. Jeez. Tänk alla timmar folk lägger ner på att puta rätt med munnen (eller andra kroppsdelar), se lagom casual ut SOM ATT VI INTE ALLS FATTAR ATT DU HAR TAGIT BILDEN SJÄLV, eller bara se så där naturligt snygg ut. (Det tar cirka 7 bilder innan det blir okej, vet inte hur jag vet).

20140422-183118.jpg

 

Det här är jätteroligt. Jag skrev texten och gick sedan in för att ta fram bilden i min kamerarulle. Sju bilder. Hade faktiskt inte en aning om att det var exakt sju, fast jag skrev det. (Det här är alltså en efter-träningen-selfie, vanligt förekommande under 2012-20??. Därefter kommer bild på nyttig mat, också vanligt förekommande hos folk som postar efter-träning-selfies).

 

 

 

 

 

2 kommentarer

by | april 22, 2014 · 6:20 e m

Tack Peppe

Jag skulle blogga om det här häromdagen men skrivandet av en läxbok kom i vägen. Jösses så irriterad jag var när jag läste att 140 lärare inte fick åka till Mallorca på konferens. Det stack i ögonen nämligen.

Här skriver Peppe  bättre än jag någonsin, i min ilska, hade kunnat skriva om det. Men jag har lite tillägg.

20140421-211436.jpg

 

Samma dag som Dagens Nyheter rapporterade om Sturebyskolans inställda resa (17 april 2014) skrev de också om en studie som visar att en bra skola förebygger kriminalitet. NEWSFLASH! En bra skola förebygger kriminalitet! Eller som skolborgarrådet Lotta Edholm säger i artikeln: ”Det ger råg i ryggen åt lärarna. De vet det naturligtvis redan, men nu har de svart på vitt.” Jo. Vi vet. Jo. Vi kan behöva lite svart på vitt för ingen tror någonsin på vad vi säger förrän någon annan har bevisat att det stämmer. Så är det.

Och hur får man en bra skola? Hur får man en bra arbetsplats? Kan det vara genom att ha en personal som känner varandra väl, är trygga och professionella? Hur är det nu företag brukar göra? Brukar företag skicka iväg sina anställda på kick-offer, utbildningar, konferenser och andra ”teambuildande” aktiveter någonsin? Händer det? Jo, det gör det. (Min man, som jobbar på ett privat företag, har en sådan inplanerad om ett par veckor så jag har hört att det händer).

Skolan jag jobbar i har åkt på, HÅLL I ER NU, tre utlandsresor. De första två missade jag pga föräldraledighet och graviditet i icke flygbara veckor (dåligt tajmat) men den tredje fick jag åka med på. Den tog oss till Barcelona. Inte så långt ifrån Mallis faktiskt. Vi bodde på ett konferenshotell utanför Barcelona. Jag trodde att jag skulle hinna in dit lite titt som tätt, tänkte att vi offrar ju en helg och tre hela dygn – lite ledigt måste jag väl få för mödan? Näpp. Knappt hade vi klivit av planet förrän det var dags att lära oss om Lgr 11 som låg som ett hot i horisonten. Vi var på banan med Lgr 11 över ett halvår innan det ens var dags att implementera det hela i skolorna. Där satt vi, nästan hela kollegiet, i en konferenssal utanför Barcelona UTAN wifi så man var tvungen att lyssna. Det är ofta så i Spanien, wifi fungerar jättedåligt. (Enda grejen jag inte gillar med Spanien).

Hur kunde vi få åka? Låt se … Kanske för att vi är en skola som har en bra ekonomi. Kanske för att vi hade sparat pengarna för vår kompetensutveckling. Kanske för att vi aldrig tar in extern vikarie den första dagen någon är sjuk eller vabbar, istället rycker vi in för varandra. (Inte alltid skitkul men vi håller vår budget och mer därtill). Vi har aldrig haft köpstopp, jo en gång för en annan skola var i kris och tog våra pengar om jag har uppfattat saken rätt. Pengar VI hade varit duktiga med. Vi har material till alla våra elever och klassrum. Okej, vi har rätt slitna lokaler men det är kommunens fastighetsbolag som har hand om dem, inte vi.

Varför fick ingen moralpanik när vi åkte? Vet inte. Vi kanske bara hade tur. Det kanske inte var någon som märkte flyg- och hotellbiljetterna för 60 – 80 personer. Eller så tycker de styrande i Nacka kommun att det är BRA att personalen i skolorna UTBILDAS och lär känna varandra ordentligt. För kanske betyder det att skolan blir bra och vem gagnar det? Vild slutsats (gör gärna en studie för att ge mig svart på vitt): Inte bara de ungar som kanske hade hamnat i kriminalitet utan faktiskt varenda en som kommer i kontakt med oss som jobbar i en bra skola.

Har jag nämnt att vi är superpoppis i Nacka? Att vi har toppnoteringar i betyg, meritvärden, nationella prov och kö till våra klasser? Och att Asien kommer och tittar på hur vi gör? Och att vi har lärare som är prisbelönta och att typ hela lärarkåren har ansökt om att få bli förstelärare?

Moralpanika ni men lite tror jag resorna till utlandet har med det här att göra. Inte allt. Men lite.

Nu när jag skriver om mina kollegor och min skola längtar jag lite till imorgon. Nu var det för länge sedan vi sågs. För så är det också. Jag blir glad när jag kommer till jobbet och möter mina kvalificerade, trevliga och grymma lärarkollegor. Och såklart mina elever också men nu handlade det om lärare och vår rätt att få åka på konferens.

 

1 kommentar

Under Lärarrelaterat

Se här:

Nästan, nästan klar. Några saker till ska in men det mesta är på plats. Jag har åtgärdat allt redaktören ville, plus lite annat som jag ville.

20140420-183245.jpg

Så här ser ett höstlov, jullov, sportlov och påsklov ut. Och varje fredag, helg och en hel del kvällar däremellan.

375086 tecken. Snart i en bokaffär nära dig. Med snart menar jag augusti.

Ikväll tar jag påsklov!

3 kommentarer

Under Uncategorized

Har ni påsk eller?

Jag också. Typ.

Här är tips på lite påskekrim:

20140419-120442.jpg

Och här är tips på påskaktivitet inomhus när solen skiner farligt ute:

20140419-120544.jpg

Om en enda lärare efter att ha läst ”Läxfritt för en likvärdig skola” ställer sig upp och säger ”jädrar, det där har jag aldrig ens tänkt på, jag måste fundera på hur jag gör med läxor och varför!”, då var allt slit värt det.

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Vandraren eller kyssaren?

Så bra av Behrang Miri!

 

”Att hela tiden definiera en persons identitet utifrån en millisekund av ens liv. För det är just vad invandring handlar om – en millisekund.

En millisekund av ens liv då mina föräldrar tillsammans med mig landade på Arlanda en solig dag i juni 1987. En millisekund då de steg av planet och tog första steget på svensk mark. 

Då och just då skulle du ha kunnat kalla oss för invandrare. Eller rättare sagt mina föräldrar – för en liten Behrang kunde inte vandra på den tiden – jag var ett litet barn som knappt kunde gå – utan snarare kröp – så benämningen på mig borde i så fall ha varit: en krypare ; ).”

Lämna en kommentar

Under Uncategorized

Jag fyller år idag

Idag blir jag 39 år. Jag vaknade till skönsång, tända ljus och fina paket – utvalda med kärlek och omtanke. Efter mysig frukost med påsklovslediga barn och make med flextid tog jag en promenad i solen. Solen skiner nämligen alltid på Tiburtiusdagen som också är min. Solen skiner för sommaren börjar, och björnarna vaknar.

Mitt i min promenad blev jag tvungen att stanna upp. Och njuta av solen, den friska luften och utsikten. Jag stod där (och glömde stänga av Runkeeper så jag fick väldigt dålig fart på den här promenixen) och funderade över mina 39 år. Det är inga dåliga år det. Visst, det finns saker som har varit överjävliga. Det finns saker som gör att jag mår dåligt ibland. Det finns saker som kunde vara bättre. Men …

20140414-132601.jpg

 

20140414-132607.jpg

 

Det finns saker som är fantastiska. Jag har underbara barn till exempel. Det har jag verkligen, jag borde sluta tjata på dem så att de fattar hur fantastiska de är. Jag har en minst lika fantastisk man, ett hus jag älskar. Fina vänner, både riktiga och sådana där som är runt omkring och är trevliga att umgås med. Jag har ett jobb jag verkligen trivs med, kollegor och elever som är grymma. Jag får skriva saker. Som jag älskar att skriva saker! Jag har dessutom cirka 300 facebookgrattishälsningar idag och varenda en värmer.

Nyss läste jag DN:s reportage Drömmen om Sverige. Och herregud. Jag grät. En lång stund bara grät jag och kunde inget annat än undra HUR någon som har minsta lilla hjärta kan anse att folk i nöd inte ska få komma till det här landet. Jag kan inte få in. Jag grät, fick ont i hjärtat över alla dessa vidriga människoöden. Jag läste och skämdes nästan över hur bra jag har det. Men blev också tacksam. In i djupet tacksam över allt jag har och allt jag inte behöver gå igenom. Jag ville bara säga det.

 

20140414-132617.jpg

5 kommentarer

Under Tankar