Hemmarelease för Utan dig

I går var det dags! Hemmarelease för min tredje bok. (!!!) Jag har skrivit om det på Boktugg men här är en bildkavalkad. Jag vill verkligen varmt tacka alla som kom och gjorde det till en toppenhärlig eftermiddag! Det var så kul att se er, även om ni som vanligt är för väluppfostrade och går hem för tidigt. Tack söta ni också för alla vackra blommor och fina presenter och bubbelflaskor! Ni är för söta.

Färgmatchade kläderna med boken, tack meandi som har rätt färger på sina kläder.

Favvocavan. Bästa! Mikaela i boken tycker, av någon anledning, också det. Heh.

Behöver inte gå till Systemet på länge…

Och den här glassen. Är så grym. Har du inte testat än så måste du. Mormor Magdas. Helt utan tillsatser och med naturliga ingredienser. Ja, riktig grädde t.ex.

Jag bakade dem nästan. Nästan nästan. Jag tog fram allt och skulle börja men fick lite annat att göra också.

Tre böcker. Känns faktiskt ganska fint.

Högen på golvet är en manushög som jag skulle visa upp, hur många versioner man håller på med. Det glömde jag. Borde ha stolpat upp min lilla presentation och varit sådär organiserad som jag KAN vara. Men inte i går.

Japp. Då är hon infirad då. Min tredje.


  

  
  
  
  
  
  
  
  
  
  

  

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

”Utan dig” är här på riktigt nu! 

Jag fick just ett härligt mail! Nu är hon släppt! På Adlibris i alla fall. (Planerat släppdatum var 31 augusti). Det känns galet overkligt, jag har väntat väldigt, väldigt länge på att den här boken ska komma ut. Väldigt länge.

Några av mina vänner har lyckats få tag i några ex innan släppet och de läste fort som attan. Är så glad för deras fina ord! (Se nedan). Och igår läste Susanne på Jos Blogg boken och jösses så glad jag blev för hennes recension.

Så här är det: Som författare VET man aldrig om folk menar det de säger men när vännerna la ut de här bilderna på Facebook tänkte jag att OM de inte menade det skulle de ju aldrig säga det. För då skulle de låtsas att de inte hade börjat läsa, de skulle skylla på mycket jobb och allt möjligt. De måste ju inte lägga ut sådant här. Intalar jag mig. Faktum är att jag själv (ehum får man säga så?) älskar boken men absolut verkligen inte tar för givet att någon annan ska göra det. Det är inget man räknar med. Tvärtom. Det är ofta man tvivlar och undrar om det verkligen blir bra det där, som man skriver. Med man menar jag som vanligt mig själv.

  

HURRA! Min tredje bebis är ute nu!

3 kommentarer

Filed under Utan dig

Singerar på Ica Maxi Nacka fredag 21/8

Japp! I morgon, fredag 21/8, signerar jag på Ica Maxi i Nacka mellan 15-18.

Jag signerar både Läxfritt – för en likvärdig skola, och nya romanen UTAN DIG!

Komsi komsi!

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Sugen på att läsa ”Utan dig” före alla andra?

Då har jag ett hett tips till dig. Besök det här, imorgon mellan 13-16. Då finns jag där med både Läxfritt – för en likvärdig skola, och Utan dig. Som jag alltså smygsläpper bara under de tre timmarna. Hoppas vi ses!

omslag

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

Var det du som fes?

Jag är ju på Island. Ett pyttelitet tag till. Några skälvande timmar, lite till. Lagom tid för att packa, göra sista minuten shopping (ska jag eller ska jag inte köpa det där lavahalsbandet?). Och jag känner att det är dags att vi pratar om det här med vattnet.

Island är omgivet av vatten. (DUH). Utöver havet stjäl vatten ens uppmärksamhet mest hela tiden här. I olika former.
I varje ort (tror jag, har inte fakta att backa upp det här med men har hört det. Och återigen, det är ju ingen läxbok det här så det är okej) finns det ett badhus. Ofta med vattenrutschkana för barnen. Och med varma pooler. Uppvärmt av geotermisk energi. Från Islands varma innandöme. Det är coolt, allt de gör med energin de får ut av sina vulkaner på Island. Vi besökte energistationen som försörjer Reykjavík med energi och det var coolt att intressant. De är enormt duktiga på att använda geotermisk energi, för uppvärmning av både hus och vatten. Helt grymt.

I alla fall. Tillbaka till vattnet.

Jag avskyr badhus. Det är något jag med nöd och näppe tar mig igenom max två ggr/år för mina barns skull. Jag ogillar att trängas bland nakna rumpor. Ogillar att lägga mina saker i skåp fulla av hår och hudavlagringar. Ryser av tanken att sätta mina fötter på de äckliga golven. Går inte till badinrättning utan flipfloppar.

På en vecka har jag dock plötsligt badat mer än någonsin hemma. I varma källor. I varm flod. I vårt lokala badhus.

Isländska badhus är rejäla. No fuss. Plåtväggar i duschen. Duschrör, kaklat golv och hylla till ens saker. I skåpen i de trånga omklädningsrummen sitter nycklar som förr i tiden i Sverige. Med gummiband. Vid hårtorken finns plastpåse på rulle, till ens blöta badkläder.  Och isländskorna skrubbar sig rejält rena innan bad. Utan badkläder.

Vår lokala pool:  Varm. Helt lagom, huvudet i den krispiga luften, kroppen i den ljumna poolen. Och åt ena hållet: utsikt mot bergen. Efter min halvtimmessimning väntar belöning av het pool. För det har de också. Och vattenrutschkana och vågmaskin åt barnen. Och en bastant livvaktskvinna i sina bästa 60-talet år. Som faktiskt går runt och kollar att allt går rätt till. Och när hon startar vågmaskinen lämnar hon inte den poolen en endaste sekund. Garanterat turistfritt som bonus. Förutom vi då.

Jag har också badat i heta källor. Herregud vilken underbar grej. Jag har badat i den här:

SONY DSC

Secret Lagoon.

Secret Lagoon är en liten pärla. Den ligger längs den berömda ”Golden Circle” som nästan alla turister på Island tar sig igenom. Men inte alla hittar hit. Än. Det står om den i Lonely Planet så det är bara en tidsfråga. Redan har pryda engelskor och amerikanskor hittat dit. De tvättar sig inte som man bör innan man badar med en massa andra. Båda gångerna jag var där sköljde de snabbt av sig, iförda badkläder. Och jag hade lust att ifrågasätta deras bristande hygienrutiner men lät bli. Man vill ju inte vara surtanten i omklädningsrummet. Men hur som helst. Ett helt fantastiskt bad. Med en liten gejser som får utbrott ofta. Jag skulle nästan vilja köra dit en tredje gång men hinner inte riktigt.

Jag har också badat här, i en het flod. Så otroligt underbart. Man går cirka 3-4 kilometer uppför. Uppför. Uppför. Och hela tiden måste man stanna (för åttaåringen måste vila och tjata om kakor och om hur långt det är kvar) men mest för att se på allt vackert. Vattenfall. Ånga som stiger upp ur marken. Utsikter. Blommor. Betande får. Mötande hästar. Väl uppe. Belöning i form av bad i en het å. Så otroligt cool grej, tror att det var min favoritgrej under hela vistelsen.

11755265_10153052781767532_275621415636203606_n

11781715_10153052781637532_6237271670342313115_n

Och så har vi ju vattenfallen. Överallt. En del pyttesmå. En del enorma och proppade med turister vid sidan.

11751417_10153052781457532_4374244117641702993_n

Vattenfallsselfie.

10986626_10153044287532532_2667135475358800136_n

Gullfoss. Dit alla åker. För det är enormt. Och vackert. Men … Alla är där. And not in a good way.

Men… Det är en grej till med vattnet som vi måste ta. Vattnet på Island luktar fis. När någon av oss använder vatten i huset vi lånar har vi frågat ”var det du som fes?” För det luktar faktiskt så… (Det är svavel).

11760205_10153061717777532_5171447820394785008_n

Hjälper dock inte mot fislukt.

Men efter duschen är all fislukt borta och allt är rent och fräscht igen. Förutom mina händer. De verkar inte tåla fisvatten, de är torra och knastriga och längtar hem till vanligt oluktigt vatten. Men de kommer att sakna de heta källorna. På den underbara ön i havet.

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Det här att hjälpa folk på plats… Kanske inte alltid fungerar.

I år byter vi hus med Island. Byta hus = vi lånar ut vårt hus och vår bil och vi får låna deras hus och deras bil. Världens smartaste grej. Husvakt och gratis semesterboende i ett. Och möjlighet att få uppleva mer än en charterort. Fler inlägg kommer, så fort jag har tid. För detta land.. Underbart! Snart dags att åka hem och vi har inte haft det speciellt lugnt här. Så mycket att se, så lite tid.

Häromkvällen kom vi på att vi ville åka till Vestmannaeyjarna. Den enda som är bebodd heter Heimaey så dit åkte vi. Västmannaöarna (som de heter på svenska) är mest kända för:

  • Att det 1963 plötsligt dök upp en ny ö. Surtsey. Som också råkar vara Islands sydligaste punkt.
  • Att det är det blåsigaste stället i hela Europa. Vi var vid klippan som är THE windiest. Sa de som bor där. Jag har inga fakta att backa upp det här med. (Det här är ändå ingen läxbok så det är okej).
  • Och – det halvårslånga vulkanutbrottet som ödelade delar av bebyggelsen och förstorade Heimaeys yta med cirka 15 procent.

Idag besökte vi museet Eldheimar som handlar helt om utbrottet. Om du åker till Västmannaöarna får du inte missa det här museet. Jag skulle vilja säga att det är värt att åka till Västmannaöarna endast för att besöka museet. (Det är jättelätt att åka ut över dagen, båten tar en timme. All info du behöver finns här).

Museet är bara ett år gammalt och utgår från ett hus som man har grävt fram. (Lite som Pompeji men ganska mycket mindre). Man får en audioguide och den var riktigt bra gjord.

När jag kom till delen där man såg hur lavan sprutade ur vulkanen. När jag såg hur folk fick fly. När de berättade om mannen som gick tillbaka till sitt hus för att hämta sina cigaretter men då glömde sin plånbok, när de sände nyheter från bbc om hur det var ett utbrott på ön, då började mina tårar rinna.

Jag såg bilderna på lavan. Såg människorna som hoppade ner i evakueringsbåtar. Många av dem skulle aldrig mer få se sina hem. Men trots det kom många av dem senare tillbaka till ön. Jag kände deras uppgivenhet. Deras rädsla. Men samtidigt imponerades jag. Av hur folket på Heimaey orkade återvända. Orkade röja upp. Orkade starta om. Bredvid vulkanen som tog ifrån flera av dem allting. Vulkanen som kan göra det igen.

Jag satt där och tog in. Och tankarna vandrade till alla som måste fly. Som flyr varje dag.

Jag har varit borta hemifrån i snart två veckor. Jag har packat för tre. Jag bor i ett hus som är lika välutrustat som mitt hus hemma. Med utsikt över Reykjavik och Atlanten. Det finns tvättmaskin men har ändå packat för tre veckor. Och böcker för fler. De som flyr varken kan, eller hinner, ta med sig så mycket som jag har med mig hit. De har inget isländskt vardagsrum att sitta och skriva i, istället för det de brukar vara i. De hamnar i (bästa) fall i något slags läger. Där de är bortom akut fara. De har inte en dygnet runt öppet butik lika välutrustad som Ica Maxi fem minuter från huset. De är förmodligen glada om de lyckas få ett mål mat om dagen.

Medan jag satt där och tänkte funderade jag hur vissa kan sitta hemma i Sverige, fritt från krig, vulkaner och naturkatastrofer (även om Göteborg fick sig en liten milkshake häromdagen) och på allvar anse att vi inte ”har plats” i Sverige. Att vi ”ska hjälpa dem på plats.”

Jag grät när jag lyssnade på hur de flydde från Heimaey. Jag grät för att det händer överallt. Hela tiden. Bara det att vulkanutbrott kan komma i olika former. Och jag tänkte att vi som är så lyckligt lottade att sitta i ett av världens rikaste och tryggaste länder, vi borde fan ha vett att uppskatta det. Och hjälpa andra på det sätt vi kan. Om det nu bara är genom en liten liten summa på en skattsedel, gott så. För det är inte alltid det fungerar att hjälpa folk på plats. Faktiskt är det ibland alldeles rejält opassande.

Heimaey1973

3 kommentarer

Filed under Uncategorized

Lånar du ut dina böcker till kompisar?

Tänk om lite.

/Författaren.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized