Och någonstans slocknar en låga

Lisa Magnusson skriver fint om Hanna. Jag kände inte Hanna. I mitt flöde på Facebook har jag mött folk som kände Hanna väl, och kände Hanna litegrann. Jag följde Hanna på Twitter och störtgillade henne där. Vet att jag ibland funderade på var hon var, vad nästa tweet skulle vara. Såg fram emot hennes. Twitter är ett jädra galet flöde men jag gillade verkligen Hannas tweets. När jag nyss läste Lisa Magnussons krönika förstod jag att det var DEN Hanna som var död. Och plötsligt kändes det än mer sorgligt. Vilket är sjukt för oavsett relation är det sorgligt när en människa väljer att försvinna.

Att uppleva att någon man bryr sig om självmant väljer att försvinna, det har jag lyckligtvis inte behövt. Och jag kan inte ens föreställa mig min ilska, saknad och sorg. Och skuld. Över att alltid undra vad jag gjorde fel. Varför jag inte fanns för dig för en ”like” på FB betyder faktiskt inte så himla mycket alls. Alltid undra om jag hade kunnat göra något. Undra varför du inte sa något men om jag var en riktig vän skulle jag förstå utan dina ord.

Och jag tänker på hur livet ser ut. Hur vi ilar omkring i våra ekorrhjul. Hur vi har fullt upp med oss själva. Våra jobb. Våra familjer. Våra renoveringsprojekt. Hur sällan vi lyckas höra av oss. Hur ännu mer sällan vi lyckas ses. Hur det finns folk jag vill bry mig mer om. Hur det finns folk jag önskade brydde sig mer om mig. Hur allt bara går på och ingen faktiskt kanske bryr sig, på riktigt. Det är sorgligt och det inser vi aldrig förrän det är för sent. För någonstans mitt i det där slocknar någons låga.

Jag ska inte floskla med ”krama den du älskar”, ”carpe diem” och allt det där. Eller va fan. Varför inte? Just do it. Skicka ett sms. Boka en dejt. Berätta att personer betyder något för dig.

Petra Marklund i Easy Come, Easy Go:

Vad fan var det för fel på dig? Vad gjorde att du inte såg?
Vad fan var det för fel på mig? Vad gjorde att jag inte såg?

Vad var det för fel på livet?
Vad gjorde att du inte orka… Vad gjorde att du inte orka?
Ja, vad var det för fel på dig?
Vad gjorde att du inte såg vad du betyder för oss?
Var vi inte skäl nog, att stanna kvar…?

6 kommentarer

Filed under Uncategorized

Intervjuad av Emmelie Hardenborg

I Emmelies blogg kan du läsa en liten intervju med mig.

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Nä, vet ni vad!?

Jag gjorde ett långt inlägg i helgen. Om Paris. Och så råkade jag lägga upp det i Debutantbloggen och fick fort som attan bara radera. Jag vet inte hur jag får bort Debutantbloggen ur min mobil. Jag är ju liksom inte bloggare där längre.

Hur som helst hade jag skrivit och skrivit om det märkliga att vara i Paris när attentatet skedde. Att vi, om vi hade kommit iväg en timme tidigare och gått 800 meter åt höger istället för åt vänster kunde ha hamnat i allt vid redaktionen. Och att vi var där, turistade och fick massor av oroliga sms innan vi förstod att något hade hänt.

Om det här hade jag skrivit och reflekterat och laddat upp bilder. Nu får ni några bilder. Från Paris. Under några märkliga dagar förra veckan.

Annars? Lite knockad av terminstarten men det här ska nog gå bra.

IMG_8710.JPG

IMG_8609.JPG

IMG_8645.JPG

IMG_8824.JPG

IMG_8946.JPG

IMG_8895.JPG

IMG_8871.JPG

IMG_8987.JPG

IMG_8955.JPG

IMG_8966.JPG

IMG_8967.JPG

IMG_9001.JPG

IMG_9007.JPG

IMG_9013.JPG

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Om läxdebatt och sociala medier

Kan du läsa här. Det är också det du kan läsa av mig på ett tag – jag pausar. Se länkat inlägg för anledning.

Kram.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Ett litet välment råd

Jag hade tänkt att vara lite djup så här i årets sista inlägg. Tänkte att den här bloggen förtjänar ett långt och vackert inlägg, för den här bloggen har hamnat oförtjänt mycket i skymundan på grund av alla läxor jag måste skriva och prata om hela tiden.

De senaste dagarna har läxdebatten varit väldigt intensiv och många timmar av mitt och mina barns jullov har gått åt till debatter i radio, i SvD, på Twitter och på Facebook. Och så har jag bloggat repliker andras reaktioner på min artikel. Och plötsligt orkade jag inte formulera fler klokheter. Men så satt jag och letade efter ett gammalt inlägg och hittade i förbifarten det enda jag behöver förmedla inför 2015:

20130921-092408

Tack 2014. Du gav mig många nya erfarenheter, flera nya vänner och mycket att göra.

Gott nytt år bloggvänner! Do more of what makes you happy.

 

4 kommentarer

Filed under Uncategorized

Gästfilosofen om livet och hängbroar

Jag har en vän som alltid har något väldigt klokt att säga. Oavsett vad det gäller. I morse läste jag en lång post av honom på Facebook och kände att jag ville dela med mig av hans kloka ord.

Här kommer Jonas Öholms tankar om livet. Och hängbroar. Kanske är det samma sak. Kanske inte.

”Det här med liv är som med hängbroar. Klart är att både liv och hängbroar börjar på ett ställe och slutar på ett annat. Allt annat vore ju helt orimligt. Men häng nu inte upp dig på att varje vettig hängbro når som lägst på mitten, se hellre liv som en hel serie hängbroar, på rad liksom, men inte sällan lite snett. Om det känns risigt att både liv och hängbroar har ett slut så kan man ju tänka att varje vettig hängbro slutar där en stig börjar.

Vidare vet alla att hängbroar av den gamla sorten sällan byggs i stan, man ser dom oftare i fjällvärlden, men allra vanligast är dom förstås i djungeln och att livet är som en djungel, det vet ju alla. Det har hänt att typ onda vättar skär av hängbroar för intet ont anande och nästan oskyldiga, lika jäkla trist varje gång sånt sker. Ännu värre är det när folk klipper av sin egen hängbro, men det ska dom ge fan i, bättre då att ropa på nån som är bra på knopar och har gaffa.

Nackdelen med både hängbroar och liv är att det kan blåsa en sjuhelvetes sidvind. Det är inte bra alls men ingen sidvind varar för evigt. Själva beläggningen, eller gångbanan, på hängbroar och liv är ofta av plank, som med tiden blir mer som pinnar, men visst, man kan ränna på som en vettvilling fast att man egentligen bör växla mellan horisontblick och marksyn. En del tror att hela rasket är asfalterat, men det är vanligast bland grevar och baroner eller folk med liknande problem.

Både liv och hängbroar kräver mer underhåll än vad som anses rimligt bland folk i allmänhet men sånt är svårt att ändra på utan ren pennalism, så vi får nöja oss med att heja på så gott det går. En paradox i sammanhanget är att liv är oerhört mycket bättre dokumenterat än hängbroar, trots detta visar ny statistik att liv krånglar grymt mycket mer än hängbroar. Själv tror jag att det kan bero på att manualerna för liv är typ lite luddiga och ibland direkt felöversatta. Just på det viset är hängbroar klart bättre än liv. Å andra sidan är liv coolare än hängbroar, eftersom man liksom bygger hela rasket ut över en avgrund, samtidigt som man är osäker både på riktning och mål… och ändå byggs det…”

Ja Jonas. Jag tror också att det beror på att manualerna för liv är väldigt luddiga men på något sätt är det charmen med livet också. För vad skulle vi annars fundera på?

Lämna en kommentar

Filed under Tankar

God jul, ändå.

Jag råkade av en slump på ett inlägg jag skrev förra året. Och jag tyckte att det passade bra i år igen. (Återvinning är ändå modernt och så). Here goes:

 

GOD JUL

Till dig som sitter ensam.
Till dig som saknar någon.
Till dig som inte har barnen i år.

Till dig som håller för öronen för att inte höra mamma och pappas bråk.
Till dig som i smyg häller ut någons spritflaska.
Till dig som lägger en filt om mamma/pappa som är utslagen på soffan.
Till dig som ringer BRIS.

Till dig som sitter på en gata och fryser med en tom pappmugg i handen.
Till dig som är pank.
Till dig vars mage kurrar.

Till dig som är ute och letar efter någon som inte har kommit hem.

Till dig som just förlorat någon nära.
Till dig som inte kan sluta gråta.

Till dig som sitter bakom lås och bom.
Till dig som har någon bakom lås och bom.

Till dig som måste jobba.
Till dig som ligger på sjukhus.
Till dig som längtar hem.

Till dig som inte fick det du ville ha.
Till dig som inte fick det du borde ha fått.

Till dig som gav bort ditt hjärta förra året.
Till dig som saknar ditt vinterland.
Till dig som tänder ett ljus.

Till dig som sörjer det som kunde ha varit.
Till dig som vet att det kunde ha varit värre.

Men också till dig som njuter, tindrar och är genuint lycklig.
Till dig som vaknade och kände harmoni, lugn och glädje.
Till dig som inte kan sluta nynna ”Nu är det jul igen.”

Det är så. Julen är här. På gott och ont.
Men – det är bara en dag. Snart är det över och det tar ett år till nästa gång.

Kram. <3

 

1 kommentar

Filed under Uncategorized