Hej Facebook,
Sedan jag gick med i Facebook för ??? sedan har jag älskat detta rum. Min fritidsgård. Facebook har gett mig möjlighet att återuppta gamla kontakter, skapa och behålla nya. När jag var ung (!) fanns inget Internet och inget Facebook. Det var tur det. Jag hade 32 brevvänner runt om i världen och den tid det tog att upprätthålla kontakten med dem var ingenting jämfört med hur mycket jag hade hängt på Internet/Facebook om det hade funnits.
Så här är det. Jag har två barn. Jag har ett jobb. Jag skriver en bok vilket har lett till att jag också har ett företag och nu väldigt snart måste lära mig om momsredovisning och bokföring. Väldigt snart. Min kvittohög börjar bli just det. Hög. Jag har en man. Jag har ett hus. Jag har planer på att bli skitsnygg och vill därför träna några gånger i veckan. (Att jag alltid blir sjuk och alltid blir sugen på något att äta på kvällen behöver vi inte ta nu). Dessutom slåss jag med mitt försäkringsbolag och mot alla högar med papper som uppstår utan att jag fattar hur det går till. Allt det här tar tid.
Facebook. Det jag försöker säga är att jag inte har tid att lära mig alla nya inställningar som du fixar hela tiden. Nu kan man tydligen prenumerera på statusuppdateringar hos folk man inte känner. Hello? Om du inte är min vän ska du inte läsa min status. Det är liksom poängen med Facebook. Annars kan man twittra istället. Vilket man gör. Och till skillnad mot många andra så använder jag Twitter och Facebook på olika sätt.
Jag vet att många nog inte tror det här men jag är egentligen en person med mycket hög integritet. Det kan vara svårt att tro med tanke på att jag delger folk det mesta jag gör, på Twitter, på Facebook, i min blogg och på min fanpage. Alltså vad är det – att ha en fanpage? Tjejen påstår att hon har integritet. Jag vet hur det låter. Men faktum är att det finns, hör och häpna, saker ni inte vet. Ganska många. Och på Internet kan man själv vara drottning. Man bestämmer vad man vill att andra ska veta. Och det gillar jag.
Från början var jag extremt privat på Facebook. Endast nära vänner. Inga bilder. Sedan ruckade jag på det här. Fortfarande är jag dock noga med vem jag låter addas som vän. Helst ska jag ha en relation till personen utanför Facebook. Det finns dock vissa undantag.
Facebook. Måste jag sluta hänga här? Måste jag lägga ner tid varje dag på att uppdatera mig på vad fan det är som gäller? Funkar listan jag gjorde igår eller inte? Ser folk min status eller inte? Vem ser? Ser någon plötsligt mina privata meddelanden? Snart kommer något som heter timeline och då ska man se exakt vad som hände och när. T.ex. om man tar bort en vän. Jag är tveksam.
Facebook. Vi som hade det så bra …
The new subscription model, if you chose to use it, will actually be really beneficial to you as you get more fans. People can follow you without you having to follow them (like twitter) and you can just segment those folks correctly in lists. It’s more for you influential people than us regular folk
.
Jag tycker det känns lite smått obehagligt just nu när man inte riktigt vet vilka som kan läsa vad och var jag skriver. Inte för att det är så jäkla hemligt men ändå.. jag vill veta vem som kan läsa.
Jag tycker inte alls om nya fb. Man behöver inte veta allt om alla.
Pingback: JoS blog » Blog Archive » Facebook och andra i-landsproblem
Jag ignorerar de flesta nya funktioner och använder facebook på det sätt jag alltid gjort och eftersom det inte är så mycket fungerar det faktiskt bra. det ska fan sätta sig in i alla nymodigheter som de hittar på!
Annat var det på min tid…
Word!