Texten:
Jag tillhör dem som alltid ville att Ross och Rachel i tv-serien Vänner skulle bli ihop igen. Jag höll med Rachel om att ”We were on a break” inte var en godtagbar ursäkt när Ross hade förlustat sig på annat håll. Jag är också en av dem som väntar på pressmeddelandet att Jennifer Aniston och Brad Pitt har återförenats och väntar barn tillsammans. Man skulle kunna tolka det här som en total fixering vid Jennifer Aniston, men så illa är det inte. Jag är helt enkelt en obotlig romantiker och kärlek kan väl inte bara gå över? Eller? Det är inte utan att man börjar undra eftersom skilsmässostatistiken ökar för varje år. Dessutom verkar folk dagligen smyga omkring och smussla i syfte att träffa folk de inte borde träffa.
Jag är en rätt trist person. Lite fyrkantig, älskar min kalender och när saker blir som jag har tänkt mig dem. Egentligen vill jag inte alls vara sådan, jag vill vara vild, opålitlig och slarvig. Kanske var det därför jag valde att skriva om något som inte går att styra. För att bevisa för mig själv att livet inte alltid blir som man har tänkt sig. Resultatet blev en historia om slumpen som drar in och rör upp.
Under mitt arbete med boken dök det upp en massa frågor. Vad händer när man i sitt välordnade perfekta lilla liv drabbas av känslor man inte kan stänga av? Hur hanterar man att man själv plötsligt har blivit ormen i paradiset? Hur kommer det sig att vi människor har så svårt att göra som vi har lovat varandra och varför säger vi saker vi inte menar? Varför väljer vi att göra varandra illa? Har vi ens möjlighet att välja eller styrs vi av något annat?
Medan jag klurar vidare på de här stora frågorna tänker jag bli lite mer galen. Livet är för kort för att inte levas ordentligt. Jag tror att jag ska börja med att dansa på några bord (känns jobbigt bara att skriva det), dricka mer bubbel (okej, jag har tjuvstartat med just den detaljen) och skriva fler böcker. Men framför allt tänker jag fortsätta att tro på den gamla hederliga, härliga kärleken i alla dess former. För om den inte finns, då finns inget.
Även om du med rätta trodde att jag inte tillhörde målgruppen, så måste jag givetvis läsa din bok. Jag är också intresserad av vad slumpen ställer till med. Valde jag Lisbeth eller valde hon mig eller var det bara en slump att jag fick för mig att fråga om hon ville gå med mig på bio. Även efter 40 år som gifta så har jag inte riktigt förstått hur det gick till. Jag älskar häftiga kärlekshistorier med besatta par. Jag såg idag en filmatisering av Graham Greens ”Slutet på historien” och ska genast läsa om den, det är nästan 50 år sedan jag läste den. Om du får tid över så kan jag rekommendera den. Jag tillhör absolut Graham Greens målgrupp och vem vet så är jag också din målgrupp. Lycka till!
Fan vad bra
(nu blev jag typ tårögd här?)
På riktigt? Tårögd? Maj gad! I lav ju!
Tånk att min ”lilla” Pernilla skulle bli författare. Jag önskar dig all lycka och ser fram mot att få läsa den. Lycka till , kramar Åsa
Åsa. Tack. (För övriga läsare kan jag meddela att Åsa var den som tappert fick stå ut med mina tidiga alster som min högstadielärare i svenska).
Vad fint:) Jag hittar inga ord. Trevlig helg!
Tack Mira! Sötnos!
Vilken superbra text! Den gör verkligen att man blir sugen på att läsa boken, vilket ju är själva poängen.
Vad gullig du är! Tack.
Pingback: Debutantporträttet! « Manne Fagerlinds blogg
Vilken jättefin bild! (Jag är lite fixerad vid bilder just nu.) Det ska bli kul att få läsa din bok!
Tack Hanna!
Because your worth it!
Tack söta!
vad härligt!! vart i Grekland ska ni? Ja ska dit den 7 astguui, till agia marina )
Och snärjt skulle vara smörigt, men du som är så smart fattade väl det?
Såklart.
Anna sirevkr:Skont att du verkar ma battre och antligen kan ta nagot for binjurarna! Kramis <3
Himla bra presentation! Lättsam och trevlig, men absolut inte snärjt. Personlig och rolig, men absolut inte käck. Gillar! Nu vill jag bara att mitt exemplar av den där jäkla katalogen ska dimpa ner i lådan. Stort grattis Pernilla, det här har du gjort bra!
Men åh vad du är gullig. Tack Linda!
Ser SÅ framemot att läsa din lilla pärla! Lycka till med lanseringen.
Tack snälla Annika!
Bra jobbat – grattis!
Tack Dag!
Med riskt att låta tjatig säger jag som alla andra: Vilken dunderpresentation! Var det den du ojjade så mycket över? Blev ju hur bra som helst, på riktigt! (Jag ljuger aldrig när det handlar om text…)
Trevlig helg!
/Anna
Anna. Tack. Ja. Klart jag ojade. Och det är inte version ett. Om man säger så.
Tack snälla.
Och trevlig helg du med!
Jättebra presentation, kram!
Kram. Och tack.
Hurra, vad roligt. Måste se om den finns på nätet nu också.
Tack Åsa!
Åh vad kul det ska bli att läsa din bok! Ha en härlig helg!
Malin, jag hoppas det! Tack. Och detsamma!
Hurra! Vilken känsla! Vad roligt att du får uppleva allt det här. Och vad roligt att få vara med på ett hörn! Hurra igen!
Hurra för att du är med! På ett stort hörn. Tack för idag förresten. Puss.
Åhh vad spännande!! Gillar din presentation jättemycket och längtar så efter att få läsa din bok! Vilken vår det!! :0)
Tack Trude. Jag hoppas så att du inte kommer bli besviken, så länge som du har väntat nu.
Åhh! Nu vet jag lite om vad bokcirkeln sätter tänderna i till våren. Vad snygg du är! Fortfarande…
Men tack Åsa.
Bokcirklar gör mig dock lite rädd. 
maria, du är ftsaastink, och en enorm inspirationskälla. all lycka till dig och familjen.
hgXNtL tclkhqrasthc
Hej Pernilla,
Jag tycker din författarpresentation var jättebra. Personlig och med humor. Gillar!
Dock blev jag lite chockad när jag läste synposisen för din bok. Håller på med ett manus som handlar om i princip samma sak. Skillnaderna är väl endast att huvudkaraktären inte är särskilt lycklig i sitt äktenskap, och att första kärleken flyttar in två hus bort med sin fru… Har skrivit halva boken redan, men nu känns det som att det bara är att skrota eftersom boken redan är skriven, så att säga.. Blä, nu tappade jag fotfästet totalt.
Ser dock verkligen fram emot att läsa din bok efter att ha följt din blogg under många år. Och jag får helt enkelt försöka hitta något annat att skriva om… :-/
(Förresten var det jag som dök på dig på Urban Deli för någon månad sedan, och sade ”Hej!”. Du ser, nu ger jag mig tillkänna!
)
Hanna! Äntligen! Och shit. Förstår att du känner dig lite … ehum. Förlåt! Kände lite samma när jag läste om Anna Fredrikssons ”Sommarhuset”. Hade skissat på en liknande idé.
Och kram förresten. Och tack för fina ord.