Är nog att göra så som jag just gjorde. Kastade mig ut ur friskissalen så fort passet var slut för att inte glömma bort en ny idé. Undertryckte behovet att springa ifrån själva jympan för att skriva upp allt medan de andra hoppade omkring mig.
Sakta börjar en ny roman forma sig i mitt huvud. Sakta. Den har fortfarande konkurrens av ”Alltid du” som har lite fix kvar. Men snart hoppas jag kunna låta de andra flytta in på heltid. Hon som … Och han som … Och på något sätt ska de vävas ihop.
Häftigt Pernilla, en ny bebis på gång alltså …
Kanske kanske. Jag skrev just synopsis. Fick liksom ihop fler trådar i bilen på väg hem. Jag är helt exalterad!
Hurra, vad roligt.
Själv funderar jag på att längst bak i Sonjas testamente lägga ett kapitel ur uppföljaren. Väry amerikanskt, men när det nu finns ett sådant är väl det en bra idé?
Hade jag lätt gjort, om det funnits en uppföljare. Såklart du ska!
Då lägger jag in det och överraskar min redaktör:)
Gör det!