…som i alla fall Manne ställer sig i Debutantbloggen idag.
Själv började jag med min tacklista i höstas. När jag egentligen borde ha skrivit i boken så skrev jag mitt tack. För mig har det inte ens varit frågan om att inte tacka – jag ÄLSKAR att läsa författarens tack i böcker jag läser. Jag gillar att få en inblick i hur det går till att skriva en bok, i vissa böcker får man veta vem som har hjälpt till med vilken research etc. Det visar vilket jobb det ligger bakom en bok. Dessutom kommer det också fram en mer personlig sida av författaren, i tacket. Det gillar jag.
Jag skickade min tacksida i måndags, till förlaget. (Det var det jag skrev om på FB – det som kändes grymt stort). Att få skriva det där tacket till folk som på olika sätt har stöttat mig under processen, det kändes STORT.
Och för övrigt är jag barnsligt lycklig över att själv finnas med i tacket till två böcker. Den här och den här.
Jag har alltid sett författarens tack som något självklart, men blev osäker av diskussionen och det uppenbara ogillandet på debutantbloggen. Så jag frågade på min boks gillasida på fb o de som svarade tyckte att tack definitivt skulle va med. Så jag går på min första tanke och som du gjort.
Jag har alltid gillat att läsa tacket, få en inblick i författarens jobb. Så blir det
Jag tycker att man ska göra precis som man själv vill, i de fall man kan det. Lycka till!
Vad spännande att läsa om era tankar runt tacket. Jag har inte alls funderat på hur jag skulle göra, men precis som du så tycker jag att det är roligt att läsa författarens tack.
Visst är det!
Tänk vad roligt det ska bli för dig att sitta i bokhandeln och signera böcker, för det som måste vara kanske ännu mer tackvärt är väl att få läsare.
He he. Har hört att det inte är roligt alls. Mest jobbigt. Antingen för att ingen kommer eller för att för många kommer så man får ont i handen. Och för mig lär det ju definivt vara ont i handen som gäller… Så är det alltid för debutanter. Not.