Att skriva på kafé

Är inget jag gör ofta för jag har inbillat mig att jag är dålig på det. Dessutom har jag sällan möjlighet eftersom min skrivtid infaller sig kvällstid med sovande barn i rummen bredvid. Dagtid arbetar jag ju med annat liksom.

Men idag fick jag en stund över och satte mig på ett fik. Och jag kom igång riktigt fort. Ett skrikande barn (inte mitt) kunde stängas ute med lurar och musik, fiket var lagom tomt och jag satte mig med ryggen mot folket och blicken mot fönstren. Och skrev.

Men så hände det som oundvikligen alltid händer. Jag blev kissnödig. Det är just det som är meckigt med fik. Hur gör man då? Jag vill ju ha kvar min plats men kan inte lämna allt för då kanske någon tar det.

Vid bordet bredvid satt en ungdom. En sådan där som många är rädda för.

Jag tog på mig min snällaste frökenblick och frågade om denna ungdom kunde tänka sig att passa mina saker medan jag var på toa. Jag tog med mig min väska och drog ut usb:et och tog med mig det. Datorn fick stå kvar. Låst förstås.

När jag kom tillbaka hade den fina ungdomen flyttat på sig för att kunna se mina saker bättre. När jag kom tillbaka gick hon, hon hade stannat för att vänta på mig.

Ungdomar is da shit.

Och kunde jag skriva då? Ja, på 1,5 timme hann jag 1519 ord, 8303 tecken. Nästa gång ska jag skippa Facebook, då kanske jag hinner några till.