Njae. Inte riktigt. Jag är usel på att resa med lätt packning. I helgen var jag ju borta hemifrån i ungefär 24 timmar. Jag hade en sprängfylld kabinväska. Ni vet en sån där med hjul som man får ha på planet. Behöver jag säga att jag inte använde det mesta som fanns där i? Dessutom hade jag min datorväska med mig, också den fullproppad. Med dator och böcker. För fem timmars resa …
När jag satt där på tåget i lördags noterade jag en man som satt en bit bort. Han gjorde ingenting på hela resan till Göteborg. Nu var det snabbtåg vi åkte men det tar ju ändå några timmar. Ingen bok, ingen tidning, ingen telefon, inga lurar i öronen. Han bara satt. I tyst vagn dessutom.
Jag fascinerades. Jag frustrerades. Bara tanken på att sitta sådär sysslolös i tre timmar gav mig nästan eksem. Ni vet av typen stressutslag. Jag kan för fan inte gå och kissa utan att läsa. (Se där, lite privat information som jag bjuder på så här på kvällskvisten).
Idag har jag fixat hemma en hel del och skulle bara sticka iväg till affären en snabbis. Jag hoppade in i bilen med telefonen i jeansfickan och plånboken på sätet bredvid mig. Kände mig nästan fri. Men ändå naken.
Kom att tänka på mannen på tåget. Som bara satt. Till synes utan bagage. Men så kan det ju inte ha varit. Väl? Fick ett infall. Tänkte att någon gång ska jag resa sådär. Med mobilen i fickan och plånboken i handen. Inte ens en handväska. Kanske till en helg i London. Testa hur det skulle gå. Samma kläder. Inget smink. Inget hårfix. Ingen handsprit. Inga flipfloppar. Ingen mobilladdare. OMG. Ingen mobilladdare! Det skulle nog dock lösa sig, jag har laddat min mobil på många underliga ställen, folk är väldigt hjälpsamma och förstående för det här iPhone-missbruket så många av oss lider av.
Men så kom jag på en sak. Mina ögon. Jag ser nästan inget utan mina linser. Där sprack det alltså. Annars hade jag SÅ gjort det. Not.
Pingback: Kunde inte släppa | Pernilla Alm
Älskar att resa lätt! Eller, avskyr att släpa på saker i onödan, är nog närmare sanningen. Jag tar oftast i i underkant och tänker att kläderna räcker, osv. Jag läser långsamt så en enda bok räcker oftast i flera veckor. Och ja, jag är något av en naturbegåvning när det kommer till att sitta blickstilla och inte göra någonting. Älskar att bara stirra ut genom fönstret på tåg. Ofta kommer jag mig inte ens för att ta upp boken jag har med mig, för att det är så ljuvligt att bara forsa fram genom landskapet. Min man blir superfrustrerad över att jag ”bara sitter” och ”inte gör något”. Hehe.
Fast visst, alltför ofta kommer jag inte in i det där ”göra-ingenting-läget” förrän jag har läst ut internet. Jag är långt ifrån oberoende.
/Anna
Ha ha ha! Jobbar också på att läsa ut internet. I övrigt är jag grymt avundsjuk!
Nyttigt! Brukar känna som du men ibland blir jag trött på mig själv och mina medmänniskor. Inte ens två minuter stiltje klarar vi. Priset togs när jag var på Jesus Christ Superstar i våras, jag och sonen, 10. Satt och insöp atmosfären, tittade på fina takmålningar, etc etc. Härligt, lite anspänning liksom. Men bredvid oss sätter sig en familj på fem, och spelar wordfeud med varandra till dess att det mörknar och ridån går upp. På bussen, jag fattar, när man väntar i ett gathörn, jag fattar men i fyra minuter innan man ska bli road i tre timmar? Vi är inte kloka. Mobilen är en riktig apfälla.
Håller med dig! Ibland borde man kunna klara sig utan. Faktiskt.