Drama i två akter

Eller en? Jag vet inte.

I förmiddags när vi var på liten utflykt till apoteket tog vi en sväng till grannstaden Fayence som klättrar på bergen precis som så många andra städer här omkring. Jag förstår inte hur de byggde de här städerna en gång i tiden. De ligger högt och kringelkrokigt. Och så vackert. Vi slog oss ner på baren på torget och kvinnan som tog vår beställning och serverade oss var minst 85 år. Och välsminkad. Ja. Jag smygfotade henne något senare:

Uppmärksamma läsare en del av en man och en del av en handspritflaska. Ja. Båda är mina.

Vid bordet bredvid oss satt ett par. (Ja, jag smygfotade dem också. Tänkte att de kunde vara inspiration till något). Han satt med något som liknade ett manus och hon läste en bok. Båda rökte Camel. Jag tittade lite avundsjukt. Skönt att sitta med en bok / manus en ledig dag och en kopp kaffe. I lugn och ro. Jag gillar inte ens kaffe men jag gillar tanken att dricka kaffe. Önskar så att jag kunde. Även om det såg skönt ut så såg de lite olyckliga ut. Och jag tittade på mina barn och tänkte att nog för att de tar energi, de tar tid och de tar plats. Men så jävla härliga de är och så fattigt det känns att sitta ensamma med ett manus och/eller en bok. Jag vet inte jag. Det är väl klart att mitt liv inte var fattigt innan barnen men nu är det så lätt att tänka att det bestod av absolut ingenting.

Plötsligt börjar han läsa högt ur sitt manus. Medan hon läser vidare i sin bok. Jag tyckte han verkade helt fläng. Hur kan man göra så när någon sitter och läser sin bok? Varför ska han läsa högt? För vem? Han kändes sjukt pretto. Med betoning på sjukt.

Och strax efter hans orerande hade börjat vände sig en kvinna i vitt mot honom och bad väldigt snällt och hövligt (jag kanske inte förstod alla ord men jag kan tyda kroppspråk och intonation) att inte ha cigaretten mot hennes sällskap som delvis bestod av barn. Hon tyckte att den störde. En helt reasonable åsikt, kan jag tycka. Jag som inte röker. Jag som ibland säger till rökare att jag tyvärr lider av graviditetsillamående så kan de vara så gulliga att flytta på sig annars kräks jag. Jag var helt på hennes sida. Totalt.

DÖM OM MIN FÖRVÅNING (vilket jävla uttryck!) när killens flickvän tog sats och tokskällde ut damen i vitt. Tjejen menade (är jag helt säker på) att kvinnan borde flytta på sig om hon var så störd av röken.

Jag ba ”va???”

Killen la sin cigaretthållande hand på flickvännens knä, som för att lugna henne. Jag tänkte att han kanske var sansad ändå. Men så tog han till orda. Och gick till attack mot damen. Som då började ge upp. Som uppenbarligen kände sig illa till mods för hon började vifta bort deras prat. Hon ville inte höra mer idiotier. Hennes uttryck sa ”please, dra åt fanders.”

Till slut satt de tre tysta, till synes upptagna med det de höll på med innan. Men se det var tydligt att ingen av dem egentligen höll på med det de gjorde innan. Egentligen satt de alla tre och tänkte jävligt mörka tankar. Det ser man. På alla språk.

Dam i vitt och självupptagen ung man. Eventuellt med manus. Hoppas han refuseras.

Kort därefter var vi klara för att gå och jag ångrar fortfarande att jag inte gick fram till kvinnan i vitt och högt deklarerade ”vous avez raison” som jag har fått för mig att ”ni har rätt” heter på franska. Hon borde ha fått upprättelse. Hon måste vara i minoritet i det här landet och vissa minoriteter behöver allt stöd de kan få. VISSA.