Det här med att vila sig i form

De snackar om det när det gäller träning och jag applicerade det på mitt manus. Skrev massor i somras och övergav manuset när det blev dags för Frankrike. Sommarlovet är över (om exakt 13 timmar och 16 minuter) och Frankrike är mest som ett diffust minne i bakhuvudet. (Var vi ens där?) Det är alltså dags för manuset och mig att tillbringa lite kvalitetstid ihop på kvällarna.

Och eh. Vad handlar det om? Var låg jag? Vilken version är det som gäller? Hur börjar jag? Var börjar jag? Ska jag börja från början och lägga till lite saker jag har funderat på eller ska jag fortsätta där (var det nu var) jag låg och bygga klart hela storyn och sedan börja pilla? Arrrrgh. Varför skriver jag ens? Varför gör jag inte bara fotoalbum som förr? Klart enklare. (Ser dock inte ner på fotoalbum, älskar fotoalbum och önskar att jag hade mer tid att göra fotoalbum vilket jag skulle ha om jag helt enkelt la ner det här med att skriva).

Vila sig i form? Bah. Man ska aldrig stanna upp. Aldrig. Inget gott kommer av att ta träningspaus eller skrivpaus – lita på mig.