Jag började dagen med att tänka på min vän igen. Som idag checkar in på sjukhuset. Checkar in och checkar in. Som om det är något jävla lyxhotell. Det är det inte, även om det är all inclusive. Tänker på hur rädd hon måste vara, mitt i sin starkhet. Att bli inskriven för en hjärntumörsoperation, det är inget man rycker på axlarna åt.
Jag började också dagen med att se mina filurer göra frukost. De vände sig med varsitt brett leende mot mig och frågade ”Vill du ha digestive till frukost mamma?” Eh. Nej. Ni ska inte heller ha digestive till frukost. Sa jag inte. För de hade redan smörat sina kex, sina mackor, hällt upp sin juice och var alldeles fnittriga över att idag börja i skolan. Och i trean. Fulla av liv, glädje och fnitter. Som de ska vara.
Nu tar jag med de där två sprittisarna på en morgonpromenad. Vi behöver gå av oss. Jag behöver lyftas upp och damerna behöver taggas ner. Perfekt med aktiviteter som kan tillgodose allas behov …
Den här frukosten i solen bär jag med mig, Pammis.
Tänker på dig idag, och ännu mer imorgon! Sedan när fucking jävla skittumören är krossad, övervunnen och ett minne blott blir det bubbel. Som fan bubbel. Som här:
Fast med bubbel i glaset då …
Hej!
Jag förstår hur du känner..1998 opererade de bort en tumör på min äldste son..
Doris, vad jag känner är nog inget av vad du kände då! Att ens barn blir allvarligt sjukt, det är bland det värsta en förälder kan råka ut för.
Hur gick det för din son? (Svara bara om det känns ok).
Hej Igen..Jaaa helt rättt…man önskar man kunde byta..Tumören var godartad..
Men han fick en svårbehandlad epilepsi ..samt att nästan allt inlärningsminne försvann..Vilket är otroligt besvärligt.
Nu bor han i egen lägenhet med stöd av trygghetslarm och en boendestödsgrupp och av mig..såklart..Tillgänglig dygnet runt..
Oron finns där jämt..
Kram
Usch, det är trist med allt som kommer med , inget man önskar. Förstår din oro. Kram!
Jag har just läst ikapp på Pamelas blogg … har inga ord. Jo, fy fan.
Jag vet. De orden passar bra.