Igår la jag mig tidigt (före 23) för jag kände mig hängig. Tänkte sova hela natten. Deklarerade på Twitter tidigare på kvällen att det minsann var en historisk dag igår för numera har jag bara skolbarn, jag är alltså inte småbarnsmamma längre. Och det är bara småbarnsföräldrar som inte sover på nätterna, n’est ce pas?
Fel, fel, fel, fel!
Mitt äldsta barn blev förkyld och sprang upp och ner och snöt sig och behövde hjälp med ditten och datten. Jag ska inte ta åt mig äran för att hjälpa henne, jag fick bara sabbad sömn. Jo, jag hjälpte henne genom att se till att någon hjälpte henne. Det ska inte underskattas.
Imorse åkte jag till jobbet, inställd på en hel dag med eget arbete.
Fel, fel, fel, fel!
När jag var ledig igår bestämdes både ditten och datten och jag fick ställa om mentalt.
Ja, här ska det komma någon slags poäng men jag är för trött. Jag slänger mig i soffan och slökollar på tv lite medan jag konstaterar att det aldrig blir som man tror att det ska bli och det behöver inte vara dåligt för det.
