Snörvel + feber = lästid

Idag försöker jag förtränga att jag om några timmar skulle varit på debutantbloggspicknick. Skulle för första gången fått träffa medskribenten Ulrika Sandberg och en massa trevliga debutantbloggsläsare. Men istället ligger jag i soffan och snörvlar. Febern är i alla fall borta, skönt. Men rösten behöver komma tillbaka, imorgon har jag ett möte och fem lektioner. Eller fyra. Minns inte, har inte lärt mig schemat än.

Gårdagen tillbringade jag med Betvingade. Som jag har längtat efter den. Och så inte besviken jag blev! Att skriva tvåan är ett ökänt jobbigt jobb, speciellt om man som Simona gjorde en lyckad debut. Förväntningarna är skyhöga. Och de infriades. Jag är ju helt opartisk här, förstås. På tal om det litteraturkritiska problemminglandet. Simona är min vän men fan vad bra hon skriver!(Speciellt fint skriver hon om medeltiden , historiska miljöer och spännande män som jag vill ha). Bloggar mer om hennes bok i just Debutantbloggen, på tisdag.

Så vacker!

Puss.

Fick en sådan konstig känsla när jag vände på boken vid ett tillfälle och såg Simonas namn. Det var som att hon inte var min vanliga Simona, som att det finns två olika. En som är författare som skriver fantastiska böcker och en som är min vän som jag skickar knasiga sms till. Jag vet inte, jag kanske är störd. Får ringa en psykolog. Som man kan skicka knasiga sms till.

Idag ska jag ge mig på den här som jag köpte för två år sedan i London. Det finns ett klistermärke som det står ”pure passion awards” på. Tror jag föll för det. Lite av baksidestexten: ”Into their lives walks beautiful, ruthless Estelle – and she has a secret. A secret for which they will each pay a heavy price …” Jag menar mmmmmm. Jag grottar ner mig nu.