Sitter jag på ett tåg. Om allt går som det ska så har vi rullat i någon timme. Jag kommer att ha ätit min lunch, vara mätt och belåten. Kanske lyckas jag blunda lite. Förmodligen inte. Jag sover så dåligt på offentliga ställen. Dessutom kommer jag vara så ivrig att komma fram så jag kommer att ha svårt att koppla av. Men jag borde sova, för jag har lovat att min kompis Susanne ska få vara med och stänga Park i år. Förra året fick hon ögonmigrän och övergav mig. I år hävdar hon att hon visst kan vara uppe sent. Vi får väl se. Jag kommer att ha gått upp klockan 06, haft fyra lektioner och sedan åkt till Göteborg. Och jag kommer att orka. (Du känner igen en utmaning när du ser den va, Susanne?)
Om tre veckor. Då är det dags.
Kör på till ni är 45, sedan händer något.
Bara en fråga till er mingelexperter. Hur ORKAR ni hålla på tills ni stänger Park? Och sedan fitforfight nästa dag på bokmässan, eller? Hur gör ni?
Jag är djupt imponerad!
Själv tar jag bussen hem vid tio eftersom jag vet att jag antagligen skulle ligga med migrän nästa dag, och det vill jag ju inte, jag är ju där för mässan.
Jag vet inte själv hur jag gör det. Förra året sov jag ungefär 4 timmar per natt. Det går så när man har trevligt sällskap. Och funkar endast i kombination med mycket vatten.
Utmaning antagen!
Du fattar försprånget jag bjussar dig på genom att vara working girl halva dagen?