Då var den över. Den vi har längtat efter i ett år. Den vi redan har bokat rum till, till nästa år. Denna tillställning som är en källa till lycka, avundsjuka, glädje, ängslan, hybris, ja – det mesta.
En etablerad, uppmärksammad författare avslöjade i vimmelnatten för mig hur dåligt hen mår över att vara på bokmässan. Hen är inte ensam. Och stannar man hemma mår man lika dåligt.
Det är party. Det är kära återseenden. Det är förtroligheter som utbyts. Ärlig glädje för varandras framgångar. Det är kindpussar och kontaktknytande, men också kontaktavvisande, kyla och hierarki. Hackordningen mäts i falska leenden, längst svans och flest sålda ex. Eller mest mediaexponering. Stirriga ögon som i ytliga samtal jagar nästa viktiga person, what can you do for me baby? Se mig. Ta mig. Jag, jag, jag, jag, jag. Och inget är så fult som när lamporna tänds på Park framåt morgonkvisten och kultureliten vinglar hem, inte alltid till rätt hotell, rum eller säng.
Bokmässan. It’s complicated. Can’t live with it, can’t live without it.
P.S. Förlåt att jag inte överöste bloggen med mingelbilder. Förlåt att jag inte analyserade seminarierna jag var på. Förlåt men jag övar på att bara vara ibland. Det gick bra och blev massor av långa samtal över fika, lunch, middag och kvällsbubbel. Inte alls fy skam.
Bra skrivet! Håller delvis med. Men tycker det är kul med alla kändisar också.
Pingback: Det handlar trots allt ändå om boken « Debutantbloggen
Jodå, det är en känsla som lätt svävar omkring i stora sammankomster med många långa svansar. Och jag kunde inte hålla med mer om att den höga svanshållningen är tusen gånger viktigare, må den alltid få finnas med oss.
Amen! Kul att ses Anneli, om än kort!
Kram!
Usch för ytliga människor
Det är ytliga tillställningar som ställer till det.
Men usch.
Pingback: Den här svansen | Pernilla Alm
Skönt med raka rör! Min bild finns på http://www.anneliljeroth.wordpress.com Ha en trevlig måndag!
Och imorgon länkar jag till dig från Debutantbloggen. Kram!
Tack! Vad kul!
Pingback: Bokis. En sammanfattning. Och en kavalkad av snodda bilder. — Susanne Boll
Pingback: Jag är ingen skvallerkärring, jag är inte kändiskåt | Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.
Amen siStah.
Exakt så. Kram!
Kram!
Och du är INTE ensam om att tycka/tänka/känna så. Tvärtom. TVÄRTom.
Älsk på dig
(och dig Åsa, och dig Marika)
Älsk på er! <3
Skönt med nån som är ärlig. Igenkänning!
Kram
Kram.
Lysande inlägg, Pernilla!
Tack Åsa.