Idag ändrade jag mitt lunchmönster. Jag hade ingen matlåda som jag brukar ha, så jag åt i skolans matsal.
Till bordet fick jag en kollega jag nästan aldrig har pratat med.
Jag jobbar i en stor skola och vi är (som i alla skolor) indelade i arbetslag. Det gör att vi nästan har sju skolor i en. Man möts ibland men oftast inte.
Den här kollegan och jag, vi hejar glatt i korridoren på varandra men mycket mer har det inte varit. Förrän idag då vi lunchade.
Vi hade mycket att säga. Jag lärde mig en hel del. Om honom. Om den bransch han har sin sidoverksamhet. För vi var lika så, vi båda pysslar med något annat utöver skoljobbet. Han frågade hur jag har tid att skriva och så visade det sig att han var precis likadan. En sådan som fixar. Tar sig tid. Väljer bort tv:n.
Jag gick från lunchen med ett leende. Och en ny kompis.
Ibland är det bra att se sig omkring. Bryta det invanda, testa något nytt.
Så nu sitter jag här och dricker bubbel. Snart kommer min allra första vän. Som jag fick serverad på silverfat när jag var sex veckor.
Det var skälet till att jag åt i skolans matsal och var det inte kollegor man lärde känna så var det elever man inte undervisade. Glöm matlådor och njut av samvaron med ”obekanta”. När jag är på kurser så brukar jag undvika att sätta mig vid bekanta. Tyvärr så kan man inte göra det på en vanlig restaurang och i Stockholm pratar man inte med sina medpassagerare, inte heller gärna på tåg. Det är bara i Göteborg som man kan få pratsamma medpassagerare (och i USA)
Hoppas ni får en supertrevlig kväll!