Och nej. Det är inte mitt arbetsrum jag sitter i. Det är i vardagsrum/köket/arbetsrummet/det enda rummet som används i det här för stora huset.

Fast först inledde jag dagen med en löptur och en smoothie. Jajemen. Nu är det sommarlov, då hinner man lyxa till tillvaron lite.

Efter pannkakslunch på Kulturhuset gick vi upp till Rum för barn och läste sagor. Gillade det här.

Efter lite shopping av kläder till lillan som vuxit sig jättestor tog vi en promenad. Stockholm är så fantastiskt fint. Jag önskar nästan att jag fick vara turist och komma och upptäcka den här pärlan.

Glasstopp på Västerlånggatan. Vi var nästan turister då.

Vi kollade på motorcyklar. Det var spännande.

Och klättrade på roliga statyer. När hon klättrat klart sa hon ”Mamma, vi måste gå och köpa handsprit.” Jag har lyckats!

Jag vill ha en sån, en sån, en sån och en sån.

Och en sån, och en sån och en sån.

Blingblingat vatten i bilen på väg hem.

Och så slank vi in på turistinformationen så amerikanarna som kommer hit kommer i alla fall ha gott om tips på hur de ska fylla sina dagar …

En så skön dag! Jag och liten dotter på egna äventyr. Händer för sällan.

Och nix. Det är inte vi som ska få tack. Det är du Simona. Tack för ytterligare en underbar bok.

Känner att jag verkligen behöver ledigt, det har varit en lång vårtermin. Nationella proven har dränerat mig och många av mina kollegor. Om det bara var dem, det finns ju lite mer att ta tag i också. Och om det bara var jobbet. Mycket annat har krävt min tankemöda, uppmärksamhet och mitt engagemang den här våren som aldrig faktiskt var vår. Ett tips, få aldrig inbrott. Det tar en jävla tid av ditt liv. De är inne i 90 sekunder och därefter har du full sysselsättning en hel vår med reparatörer, låssmeder, glasmästare, försäkringsbolag och värdelösa Götenehus som har noll serviceanda.  Kommer inlägg senare om det, var så säker.

Nu ska jag bara vara. Ha ha ha.
Nu ska jag skriva. Läsa. Nu ska jag göra allt det där jag aldrig hinner. Fotoalbum. Äh, kommer inte hinna det.
Men hur som helst – även om att bara vara inte är min grej så ska jag stänga av jobb, väckarklocka och sånt. Och vara lite mer slö än vanligt.

Jag kommer förstås blogga i sommar men har en längre tid känt att det lite jobbigt det här, att blogga varje dag. Det är ju min grej. Men plötsligt har det inte varit min grej. Så en liten tanke ligger och lurar. Kanske även sommarlov från bloggen? Och kanske från Facebook? Och twitter? Har inte bestämt mig än. Det kanske slår om, det kanske är nu det händer – att jag faktiskt orkar mer? Vi får se. Jag gör som jag känner. Gör det du med!

När jag vaknade alldeles för tidigt var jag rastlös. Nästan irriterad. Tog upp boken. Började läsa. Ögonen gick i kors men ville ändå fortsätta. Jag fick inse min begräsning och ge upp. Sov en pyttestund. Det räckte. Sedan kunde jag läsa vidare. Ända tills mina barn krävde frukost och en vän hade begärt flytthjälp så jag var tvungen att slita mig för att åka och göra det jag hade lovat. Jag är sådan nämligen. Har jag lovat så har jag.

Men så blev det eftermiddag. Tack vare åska hamnade ungarna framför en film. Mannen sov i ett hörn i soffan. Och jag, jag läste. Och läste. Och läste. Ibland hängde jag tvätt men jag glömde nästan bort det.

Sedan slet jag mig och åkte till Friskis. Mitt under passet befann jag mig på slottet Wadenstierna och på jakt efter Greve Gripklo. Precis som alla andra damer. Och ja, jag är förstås kär i honom. Jag är fortfarande kär i Seth från Överenskommelser för man glömmer aldrig sin första men den här Gripklo … Grrr..

Tillbaka till Simona. Förutom att hon skriver fantastiskt, får göra flashiga trailers till sin film, intervjuas här och där, ger kurser till höger och vänster så är hon dessutom snygg. Nej, vacker. Intelligent. Rolig. Och lite lagom elak när det behövs.

Ni fattar att jag inte gillar henne va? Som hon själv skrev igår, i den här branschen går vi bara runt och är avundsjuka på varandra. Ja, det var ungefär så hon skrev i alla fall. Det här är min blogg och då citerar jag hur jag vill.

Pure hate. Det syns lång väg.

Nu har jag inte tid med er för jag måste läsa vidare fast egentligen måste jag skriva på mina egna alster, göra ett fotoalbum så det blir klart innan 25 juni så jag får rabatt, göra instruktionerna till sommarens alla husvakter (inte en chans att detta hus någonsin igen lämnas ensamt ett endaste litet dygn), vika tvätt, städa för städerskan kommer imorgon, göra matlåda och packa väska med handduk och ombyte för jag ska cykla (!) till jobbet imorgon.  Vet inte vem som kom på det men det kan vara jag.

Och jag ÄLSKAR avslutningen på krönikan:

Vi är alla huvudpersoner i vårt eget liv, men det betyder inte att våra historier kommer att få ett snyggt slut med alla lösa trådar prydligt ihop­knutna. Och alla de där andra männi­skorna, vars liv vi bara är knappt märkbara förbiflimrande statister i, kommer att fortsätta som om ingenting hänt.

Efter att vi ätit ungefär 1500 kalorier vardera var det ÄNTLIGEN dags för kvällens höjdpunkt. Bokutdelningen.

Och sedan lämnade jag ingen present. Den ringer på dörrklockan hemma hos Simona i natt istället.

Och till slut vandrade jag iväg ut i sommar-sol-regn-sol-regn-Stockholm och följde regnbågen hela vägen hem. De andra? Vad jag vet sitter de kvar där än.