Same procedure as last year. Men – skicka inte in samma bidrag som då för juryn påminner om att de har gott minne.
Jag vill skriva en bok!
Denna underbara 11-åring.
Och Jenny Lindhs fantastiska svar. I DN idag (varför inte digitalt, DN?) Klockrent!
”Svara snabbt!” Så talar en riktig författare. Men man talar helt ut i intet när man säger så för bokbranschen är tröööög.
Fel där Jenny Lindh. Jag googlar aldrig mitt namn. Google googlar mitt namn åt mig så jag får in det i mailboxen direkt. Heh.
”I hate celebrating other writers’ successes”, eller hur var det Hank Moody sa nu igen? Och jag. Och Simona.
1,5 radavstånd, Times New Roman storlek 12 och breda marginaler. Och inga ketchupfläckar. Och skicka med ett brev där du berättar om dig själv och din bok. Mest om boken.
Anne Frank! Åh.
Och blogg!
Tänk om Anne Frank hade bloggat/twittrat om hur det var att gömma sig. Fast det hade ju inte gått pga storebror alltid ser dig.
”Bli inte ledsen om du har gjort allting rätt och ändå får nej.” Händer fler än 11-åringar. Det händer nästan alla som skickar in ett manus. Det händer hela tiden och ändå blir alla jättejättejätteledsna när det händer.
”Om du blir galen av otålighet …”
Oh yes. Så fungerar vi författare.
Under Uncategorized
Vi firade Simonas trea
Men UTAN bubbel! Vi är De skandalösa, helt klart! Jag körde bil pga kalashämtningsduties och Simona fick färgglada drinkar framställda med korta mellanrum. Skandalöst!
Efter att vi ätit ungefär 1500 kalorier vardera var det ÄNTLIGEN dags för kvällens höjdpunkt. Bokutdelningen.
Och sedan lämnade jag ingen present. Den ringer på dörrklockan hemma hos Simona i natt istället.
Och till slut vandrade jag iväg ut i sommar-sol-regn-sol-regn-Stockholm och följde regnbågen hela vägen hem. De andra? Vad jag vet sitter de kvar där än.
Under Kollegor, Uncategorized
Hur har du det på ditt jobb?
Har du en kollega som ställer sig upp inför alla och är bästa konfrenciern ever? Som l a m i n e r a r fantastiska lappar som stöd till sitt tal? Som är en perfekt blandning av sött, salt, syrligt och torrt? Har du en sådan kollega?
Har du två kollegor som lägger minst två arbetsdagar på att göra en film till en avgående rektor? Där de intervjuar elever och lärare och det är en salig blandning mellan sång, anekdoter, cheerleadingramsor och improvisationsteater. Och rim. (By me). Har du sådana kreativa kollegor?
Har du kollegor som snällt och tålmodigt väntar medan du sminkar dig, klär om och försöker fixa ett pajat hår? Som samtidigt som de väntar är gott sällskap och lyssnar noga när man pratar. Och ser till att man har det man behöver nära till hands. Och låter en låna sitt busskort för man har partyväska utan plånbok med sig och hon själv köper en sms-biljett för man själv inte har anmält sig till sms-biljett. Har du en sådan hjälpsam kollega?
Har du kollegor som dansar till allt möjligt bara för att det är roligt? Har du sådana danspartners på ditt jobb?
Har du kollegor som gör hemliga listor som ingen ska veta om … nej, inte jag heller men om det fanns en sådan lista skulle jag vara på den.
Har du en kollega som skriver en helt ny text till ”My way” och med barska blickar får 60 pers (eller är vi fler?) att sjunga starkt, nästan på ton och dekleativt (hette det så A?) till den avgående rektorn. Har du en sådan übercool kollega?
Har du kollegor som slutat för länge sedan på ditt jobb och blir tårögda när de ser statusrader och foton från festen för de saknar sitt gäng?
Har du kollegor som slutat för inte så länge sedan som kommer tillbaka och tackas av och man vet att de vill komma tillbaka igen och igen och igen.
Har du kollegor som du gärna sitter en hel kväll med, som du pratar oavbrutet med, som du skrattar med och inte vill skiljas från och som du messar med på facebook och sms under natten och morgonen för att ni bara måste prata mer om festen? Har du sådana sociala kollegor?
Har du en kollega som när Spotify + ljud + högtalare = malfunction sätter sig vid pianot och tar mikrofonen och är världens bästa trubadur som river av Cecilia Lind, När vi två blir en (kan hända att jag var lite sugen på mikrofonen där men jag nöjde mig med scenen), Fantasi, Efterfest på eran balkong, Sommaren är kort och så vidare. Ända tills strömmen stängdes av pga tråkig festlokal måste vara tyst klockan 00. Vad är det liksom? Men har du en sådan rockstar till kollega?
Har du kollegor som utan att blinka hoppar in i taxibilar för att åka på efterfest trots att de snart ska upp och sedan faktiskt går upp och är proffsiga nästa dag? Har du sådana stabila och pålitliga kollegor, som står pall när det gäller? (Jag hamnade fel och min taxi åkte hem istället så jag ingår inte i den stabila och pålitliga staben).
Sådana kollegor har jag. Och vi är legitimerade, behöriga, snygga och coola högstadielärare. Det är där det händer. Basåattduvet.
Ikväll
Ska jag ÄNTLIGEN få den här boken. Alltså, om jag lovar att inte ha med mig en present, så får jag boken. Om jag ändå har med mig en present kommer jag inte få boken och Simona har deklarerat att hon går hem från det som inte är en releasefest men som är en ”ge sina bästisar sin bok över en bit mat och kanske något glas bubbel kväll.”
Så här sitter jag nu och funderar på hur jag ska kunna visa min uppskattning för att jag i så många år har fått följa Simonas alla steg i den här processen det är att skriva en bok. Hur ska jag kunna tacka henne för att jag får boken, att jag får vara hennes vän och får … ja – ni vet. Allt det där.
Jag kan ju t.ex. dela den fina fina filmen! Det kan vara typ en present. Fast det är ingen present – det är bara en vanlig delning. Here goes:
Jag kan ju också uppmana mina bloggläsare att gå in och köpa boken. Finns t.ex. på nätet men också i en bokhandel nära dig. Det är inte heller en present från mig till Simona, det är bara en vanlig uppmaning. Reklamkupp kanske man kan kalla det?
Fan. Det måste finnas ett kryphål i presentregeln. Måste. Komma. På. Något.
Simona, du läste inte det där va? Är du sur nu? Va? Va? Va?
Under Kollegor
