I morgon … 

Ska jag till bokmässan. Och i vanliga fall är peppen på topp så här dan före dan. Men den här gången är jag bara ynklig.

Megaförkyld.

Feber.
Som tur är packade jag redan i söndags för jag skulle inte ha tid mån/tis, det visste jag. Så idag har jag istället för att jobba och inte ha tid nött soffa, slösat snytpapper och ätit upp husets glassförråd. Det bestod av exakt en glass. Och så har jag druckit svartvinbärssaft. Och ganska många Cola Light.

 

Jag har också skrivit en lista på det jag inte får glömma:

 

Men bok? Till bokmässan? Det verkar lite överkurs va? Men jag tänkte på tåget dit. I min tysta vagn. Men eftersom jag ska bita ihop och jobba imorgon kommer jag vara HELT slut när jag väl sitter på tåget. Jag tror det blir lurar och sömn.

 

Jaha. Kan vi alla bara göra ngn ”away damn cold” dans så att jag är mirakulöst pigg imorgon? För det är för fan bokmässan och den händer bara en gång per år!

 

Här träffar du mig på Bok- och Bibliotek 2016:

Torsdag: 15:30-16:00 Signering i Hois monter B07:60

Fredag: 15:30-16:00 Signering i Hois monter B07:60

Lördag 12-12:30 Signering i Hois monter B07:60

Lördag 13-13:30 Hoipodden på Podcastscenen Plan 2.

 

Hoppas vi ses!

 

img_1690

 

Lämna en kommentar

Filed under Bok- och Bibliotek 2016, Hoi Förlag, Läxfritt - för en likvärdig skola, Pernilla Alm, Utan dig

Hon tackade nej till Svenska Akademien

Här bodde Anna Maria Lenngren, journalist och satirisk poet.

Anna Maria bodde några hus ifrån Bellman, som hon också inspirerades mycket av. Hon skrev satiriska dikter om kvinnans situation men verkade helt anonymt.

Hennes man ägde tidningen Stockholms-Posten och där publicerades Anna Maria frekvent.

 

Mest känd är denna vers: ”Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon:” (1794):

Med läsning öd ej tiden bort –
Vårt kön så föga det behöfver,

Och skall du läsa, gör det kort.

Att såsen ej må fräsa öfver!

 

Det har diskuterats huruvida hon menade allvar eller ej men det känns som en märklig diskussion. Klart hon inte var allvarlig! Eller? Wiki säger:

”Dikten är svårtolkad och har lästs såväl som satirisk rolldikt som allvarligt menad som en blandning av de båda. Lenngren var skeptiskt mot lärdom, och uppmanar i dikten istället för bokstudier till studier av världen.”

 

Enligt vår guide under stadsvandringen ”Historiska kvinnor” blev Anna Maria tillfrågad av Svenska Akademien att bli ledamot, men hon tackade nej. But why?!?

 

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Ny arena but same shit

 

På den här gatan, en bit upp till vänster, bodde Ulla Winblad. Eller som hon hette från födseln, Maria-Christina. Hon kallades Maja-Stina. Hon hängde i sin ungdom med Bellman, som senare i livet bodde precis på gatan bredvid Yxsmedsgränd med sin fru Lovisa. (Lovisa överlevde btw sin make med 52 år, han blev 55 och efterlämnade en massa skulder och tre barn åt Lovisa. Hon blev 92 och lyckades betala av skulderna).

Jag var på stadsvandring idag, med ciceronen Ulf Bagge. Visningen heter ”Historiska kvinnor” och Bagge inledde med att berätta att den vandringen är den av alla hans vandringar som är svårast att nå ut med. Den vandringen som handlar om kvinnors historia är den färst folk vill gå på. No fucking shit. Vem orkar bry sig om lite starka kvinnor, liksom?

Hur som helst. Maja-Stina föddes i en otroligt fattig familj och guiden berättade om hennes liv och om hur Bellman började skriva låtar om henne som såldes på skillingtryck och blev galet poppis. Maja-Stina själv var inte helt nöjd för det som förmedlades gav henne ett rykte som prostituerad. Enligt guiden finns det inget som tyder på att hon faktiskt var prostituerad, dock tog Maja-Stina, aka Ulla Winblad väldigt illa åt sig av det folk skanderade om henne på gatorna. Om hon och Bellman var kompisar i sin ungdom så var han inte hennes favoritperson senare i livet, om man säger så.

Och jag tänker… Det kvittar vilken tid det är. Vilka medel vi har. För vi människor är lika låga i alla tider. Kvinnor har alltid blivit kallade horor. Ibland är det bakom ryggen på gatan, ibland är det på konton på Instagram och ibland i kommentarer på Facebook.

Nil nove sub sole liksom.

 

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

Flest skickade mail när hen dör vinner! 

Jobbmail. Svara alla så att ingen slipper undan info, ansvar eller stress. Och nåde den som inte läst mailen just som den dunsat ner i inboxen. ”Fick du mitt mail?”

Veckobrev. Fritidsnytt. Rektorsnytt. Läxmail med instruktioner om inloggning för att kunna göra läxor hemma. 

Jag orkar inga fler inloggningar. Jag har så det räcker på jobbet, till privata saker och författargrejs. Ingenstans får man ha samma lösen för då kan man bli hackad. Jag vill inte ha inlogg till engelskläxor, Aj spik inglish fine tankju. Och det lärde jag mig helt utan inloggningar! 

Fotboll. Kallelse till träning. Flera gånger i veckan. Svara ja/nej. Kallelse till match. Svara ja/nej. Kallelse till cup. Svara ja/nej. När jag var liten gick man på träning. Om man var sjuk hörde man av sig. 

WordPress. Ditt konto slutar snart fungera om du inte betalar nu, nu, nu.

Företag jag anlitat en gång vill aldrig släppa taget. Varje vecka skickar de erbjudanden. Men seriöst, jag fyllde på mitt förråd av rengöringsprodukter förra veckan och så fort går de inte åt och dessutom har jag inte hur mycket plats som helst i mitt badrumsskåp. 

Och sådär håller det på. Hela tiden. Informationsstress är bara förnamnet. 

Jag har tröttnat nu. Maila inte mig, jag mailar dig. Och slänger in minst fem pers på kopia. 

Fast det förstås. Ibland kommer små pärlor till mail. De är få men när de dyker upp värmer de fint. 

Bild på ben som tagit en paus. En lucka öppnade sig i universum och benägaren tog den. För nu är hon slut, efter en veckas mailtrakasserier.
Trevlig helg! 

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Nobody puts Baby in a corner


Bästa repliken i hela filmen. Visade barnen denna skatt ikväll. Viktigt kulturarv att föra vidare. Speciellt det om hörnet. 

3 kommentarer

Filed under Uncategorized

Oönskat möte i skogen

Jag hade gått halva rundan. Just vänt på en skogsväg för om man fortsätter den vägen kommer man långt, långt bort från mitt hem. Jag hade tänkt mig en entimmespromenad och Runkeeper visade 28 minuter så då var det dags att vända.

Jag hade skogsstigen bakom ryggen. Till höger vatten. Till vänster skog, berg och bakom det – vatten. Stigen jag gick på blev en bro och sedan var jag på väg uppför backen som leder åt vägen åt mitt håll. Den enda vägen bort från vatten, skog och berg. 

Jag hör skall. Och morrande. Och stannar. För jag är rädd för hundar jag inte känner. Speciellt när de är lösa. Och se, det var de här. Två stora hundar, högst uppför backen. Den enda vägen hem. Blockerad av två bestar. Ingen människa syns till. Jag stelnar till, men handlar. Vänder mig om och går tillbaka. Tänker att det kommer nog någon snart, som jag kan ta rygg på. Någon som inte är hundrädd för lösa, okända hundar.

Ingen kom. Jag tänkte ”det borde gå att tråckla sig genom skogen här, till den andra leden, som kommer ut på bron bara 20 minuter från mitt hus.” ”Jo, det borde det göra.”

Jag såg ett högt berg. Nedfallna träd. Gick vidare på stigen. Nu är det ju 2016 så trots mitt extremt bra lokalsinne tog jag upp mobilen. Google maps. Jo. Det går en väg som ansluter. Bra. Det blir en längre promenad idag, det är okej. Börjar gå. Inser att det blir väldigt långt. Blå pluppen på kartan rör sig knappt. Jag går på. Uppför en lång stenig backe. Tänker att jag känner mig ganska stark, svårt att tänka sig att jag låg på ett operationsbord för tre veckor sedan. Knatade på.

Plötsligt öppnade sig en stig åt höger. Mitt håll. För svår att motstå. En genväg i den promenad som annars skulle bli mycket längre. ”Genväg, senväg bah”, tänkte jag och kopplade in fågelgps:en jag har inbyggd. Ja, jag dubbelkollade med mobilen, som lärare gillar jag facit. Det förenklar livet. 

Snart kom jag fram till det här:

Trots snårig stig, rädslan för eventuella ormar, nya lösa hundar och läskiga människor började det kännas värt det. 

Jag traskade på. ”Måste hålla höger” var mantrat. 

Jag höll höger. Jag gick uppför. Nedför. På stenar. Över stockar. In i spindelnät. Kände mig som att jag var på äventyr. Men var noga med att hålla höger.

Och plötsligt. Framför mig. Skogsleden som leder till bron som ligger 20 minuter från mitt hus. Jag traskade på och stod snart på den gamla vanliga bron. 60 minuter blev nästan 120. Jag fick sol, frisk luft och lite spänning i tillvaron. 

Ibland kan det tydligen visa sig att obehagligheter som tornar upp sig kan leda till något bra. Och att det alltid går att komma runt dem. Hur läskiga de än verkar.

PS. Kan alla bara koppla sina hundar? 

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Frågestrejka

Åsa Beckman skriver i DN idag och jag ba: Igenkänning: Hög. Män pratar, pratar, pratar. Kvinnor ger kvitton i form av hummanden, nickningar, ställer följdfrågor och driver ofta konversationer. Män pratar, pratar och pratar. Och avbryter.

Med män menar jag inte alla män. Men jag menar många män som jag har mött och pratat med. Av antalet delningar av den här artikeln är jag inte ensam om att känna igen mig.

 

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized