Life is life …

Jupp. Så är det. Livet.

Bångstyrigt.
Okontrollerbart.
Fantastiskt.
Vidrigt.
Sorgligt.
Mörkt.
Förvånande.
Oväntat.
Överväldigande.
Tomt.
Lyckligt.
Vackert.
Roligt.
Fint.
Kärleksfullt.

Igår fick en kompis veta att hon har bröstcancer.
Idag fick en kompis barn.
Inatt sov jag tre timmar.
Imorgon jobbar halva Sverige halvdag.

Vad gör vi med den andra halvan? Vad gör du? Vad gör jag? Det är livet, och det är nu. Inte imorgon. Inte när vi går i pension. Och verkligen inte igår.

Yesterday, all my troubles seemed so far away.

Don’t look back in anger, I heard you say.

Yesterday is gone
Yesterday is gone
My dear Kay
You can’t get nowhere
Staying at home and crying
You can’t go on living in the past
If it’s over let it go, and,
Come tomorrow it will seem so yesterday
So yesterday, so yesterday
I’m just a bird that’s already flown away
Laugh it off
And let it go and
When you wake up
It will seem so yesterday
So yesterday, so yesterday
Haven’t you heard that I’m gonna be ok?
Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Hej bloggen,

2017 har varit, och är, ett ruttet år.

Jag skrollade just igenom min blogg och såg att jag har fått ihop endast tolv blogginlägg i år. 12. På ett år. Mitt senaste var i september.

Det finns anledningar. Många. Men det är ändå så konstigt. Jag var ju en bloggare. En riktig. Som skrev varje dag, ibland flera gånger per dag. Minns hur jag fnös åt utmaningen ”en bloggpost varje dag”. Skulle det vara svårt? Tänkte jag. Ja. Ibland är det svårt. Ibland gör livet saker svåra.

EGENTLIGEN är jag bra på att blogga. Egentligen. Jag ska bara klara av livet lite, sedan kanske jag blir en sådan där bloggare igen. Kanske.

 

 

6 kommentarer

Filed under Uncategorized

Uden dig

Min fina Utan dig släpptes i Danmark i augusti. Den får fina bloggrecensioner! Känns väldigt fint, att läsa om min bok som jag släppte 2015. Jag tycker själv väldigt mycket om den boken. 

Den ser lite annorlunda ut i Danmark dock. 

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Varför?

 

När jag gick i högstadiet hade vi en stående biologiläxa varje vecka. Skriv fem frågor på texten, varav en varför.  Varför gav mig alltid mycket huvudbry, vi var ju nämligen tvungna att svara på frågan också.

Den där varför, den är inte helt att leka med nämligen. Jag har tänkt mycket på det ett tag.

Varför något händer.

Varför det inte händer.

Varför det ändras.

 

Och varför är varför första frågan många människor ställer sig när något omvälvande händer?

Varför är det alltid viktigt att veta orsaken till något som har hänt? Som att det alltid går att hitta en orsak, som att livet är en felsökningsprocess som man i svaret på varför kan rätta till. Kanske för att man vill säkerställa att det omvälvande, läskiga eller hemska aldrig någonsin händer igen?

Varför? Man kan inte alltid veta varför. Ett svar på en varförfråga är komplicerad att formulera. Kanske kan man inte det förrän långt efteråt.

Man kan fundera på vad som hände utan att någonsin komma fram till varför. Och det kanske är okej, kanske behöver man inte alltid veta varför. Ibland bara är det som det är.

Och när någon berättar något livsomvälvande, jobbigt eller liknande för dig. Fråga inte vännen ”varför?” då. Ge en kram. Ge stöd. Finns. För ärligt, ett varför är inte till för din vän. (Jag lovar, vännen funderar inte på något annat än just det och har inte ett svar). Den är till för dig för att du är nyfiken. Och det behöver inte en vän i en sådan situation. Den behöver en vän, inte en rumpnisse.

 

hqdefault

 

 

 

 

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Pernillas sommarläsning del 2

Det tog inte så många timmar. Ibland lite väl vardagligt banal, men på ett igenkännande sätt. Flera gånger skrattade jag lite högt åt huvudpersonen Cecilia och tänkte skamset på … Ja. Mig själv. 

Från Adlibris:
”Internationell supersuccé – över 2 miljoner exemplar sålda över hela världen, översatt till 35 språk – snart som film!

Tänk dig att din man hade skrivit ett brev till dig, ett brev som bara får öppnas efter hans död. Föreställ dig också att brevet innehåller hans djupaste, mörkaste hemlighet. En hemlighet som kan förstöra inte bara det liv och den familj ni har byggt tillsammans, utan också andras. Tänk dig att du hittar det här brevet när din man fortfarande lever…

Cecilia Fitzpatrick är en framgångsrik affärskvinna, en mycket älskad fru och mamma och omtyckt av många. Hennes liv är välordnat och det är också hennes hem. Hennes äktenskap med John-Paul är lyckligt, de har tre döttrar och bor i Sydney i Australien. En dag när hon är uppe på vinden ramlar en kartong ner från en hylla där hennes man sparar gamla kvitton. Ur kartongen faller ett förslutet kuvert. Brevet är till Cecilia från John-Paul, men får öppnas endast då han är död. John-Paul är på tjänsteresa men när han ringer berättar Cecilia om brevet, han avfärdar det och ber henne slänga det utan att läsa. Men Cecilia blir inte lugnad utan ännu mer förbryllad. Varför fanns brevet på vinden, i en obetydlig kartong? Ska hon trots allt öppna brevet och läsa, eller? Plötsligt har hennes liv tagit en helt ny vändning på grund av ett brev från hennes man, ett brev som innehåller något hon aldrig skulle kunna föreställa sig…
Internationella succéförfattaren Liane Moriarty har skrivit en gripande, tankeväckande roman. Hon berättar om ett äktenskapsdrama med också om flera personers livsdramer. Den brännande frågan är: Hur väl känner vi egentligen den vi lever med?”

I boken får vi följa flera olika karaktärer och deras liv. Framförallt hur deras liv vävs ihop.

Okej. Två miljoner har inte fel. Det är underhållande, det är lättläst, det finns igenkänningsfaktorer, det finns ”SHIT, tänk om det hände mig!” Den funkar fint på stranden/hängmattan/regniga stugan. Absolut! 

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Pernillas sommarläsning del 1

Jag var nyss på Mallis. På Arlanda köpte jag ett par böcker. (Eftersom de tre böcker jag hade packat nog inte skulle räcka och för att jag inte kan gå förbi en pocketshop på flygplats utan att gå in). 

Jag läste just ut den här:


Jodi Picoult är en bortglömd favorit, när jag såg hennes namn tänkte jag att det blir bra!
Och det blev det. (För handling, läs baksidan). 

Det finns väldigt mycket att fundera på i boken. Vad får en person att ge upp, och en annan inte? Vad får vissa personer att stå upp för sig, och andra att bara låta saker bli som de blir? Och den stora frågan genom hela boken: Är vi alla rasister på något sätt?

Boken var extra intressant att läsa just nu när debatten kring barnmorskan som vägrar utföra aborter varit aktuell ett tag. Här blir perspektivet annorlunda; patienter väljer bort personal. 

Rekommenderar jag denna bok? Ja! Jag kunde inte slita mig och bär med mig många tankar från den. 

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

Läxhjälp

Boken jag slitit med det senaste året, gick ÄNTLIGEN i tryck i torsdags! 

Borde bloggat det då men skyller på HELT SLUT. Det har varit ett år som heter duga.

1 augusti kommer den i alla fall:
Läxhjälp – boken jag önskar INGEN behövde … 

Se varför här.

2 kommentarer

Filed under Uncategorized