I didn’t know where I was going until I got there

Första boken jag läst ut 2017.
Och vilken bok! Såg filmen i ett flygplan Stockholm- San Francisco i april 2015. 

Älskade den. Fick nu, två år senare för mig att läsa boken. Öppnade den lite motvilligt, undrade om jag skulle palla att läsa en bok som utspelar sig under en lååååååååång vandring. Jag är lite rastlöst lagd, ju.
Men herregud. Så klok. Så fin. Så stark. Så sorglig. På sista sidan trillade mina tårar. Det händer inte alltid när jag läser nej. 
Cheryl Strayed. Thank you.

Citatet i rubriken ur boken. Ett av mina favvocitat. 

3 kommentarer

Filed under Uncategorized

Viskar: Jag är författare

Häromdagen fick jag mitt tredje medlemskort till Författarförbundet. Jag är alltså inne på tredje året som medlem i Författarförbundet.  2015 fick jag ett stipendium på många kronor av dem, 2016 fick jag ett resestipendium av dem. Av de snälla människorna på Författarförbundet. 
 
Igår var jag på möte på ett av mina förlag. (Harper Collins, inför boksläpp 1 augusti). 
 
I måndags var jag ute och åt men kompisen jag skulle möta (Sandra Gustafsson, min författarkompis, men så mycket mer än det)  var lite sen så jag kom i samspråk med ett par vid bordet bredvid.
De initierade samtalet, jag ville inte störa, de var uppenbarligen supermegakära men den ena vände sig mot mig och sa ”Hej, har du haft ett bra nyår?”
”Hej”, sa jag. ”Jo, det har jag. Vi var i Dalarna och det var superskönt.”
”Är du från Dalarna?”
”Ja.” Sa jag. Som föddes på Huddinge sjukhus och aldrig någonsin bott i Dalarna, även om jag i tjugoårsåldern jobbade där i veckorna och åkte hem till Stockholm på helgerna. Så kom jag på mig. ”Nej, det är jag ju inte alls!”
Varpå vi asgarvade och började spinna loss på om jag satt på den här restaurangen (som inte serverade bubbel, hello?!?)  och bara ljög, och kanske inte alls hade en vän som var försenad. Så sa den ena i paret att hon aldrig skulle kunna sitta en kväll och ljuga, varpå jag sa att jag nog skulle klara det. För att förklara mig sa jag i en ursäktande bisats att jag är författare och van att hitta på saker.
Men trots att jag just nu skriver på min fjärde bok kändes det som en konstig sak att säga. För en författare är typ Hemingway. I mina ögon. And I have not quit my day job. I can’t quit my day job because I have a huslån and a billån. I don’t want to quit my day job för jag gillar det också. 
 
Men grejen är att jag började blogga som Skrivarmamma cirka 2007. Då hade jag en dröm om att bli författare. Det kändes nästan fånigt, trots att jag ALLTID har skrivit. Så klyschigt, men så sant. Men att jag skulle få en bok utgiven kändes omöjligt. Men ändå inte. Hence why I kept on …
Och nu när jag öppnar kuvertet, betalar 1700 kronor i årsavgift och stoppar in medlemskortet i min plånbok så tänker jag att jo, jag är nog en sådan där författare ändå. Och lite andra saker. Och det är väl tur det. Att bara vara en enda sak hade varit rätt trist.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Express yourself!

Det var 1985 och jag stod på min stereobänk (!) i mitt rum högst upp i radhuset i Skogås utanför Stockholm. I mina högtalare strömmade Into the groove med Madonna ut och jag dansade allt jag hade, med mina neonfärgade armband. Jag var tio år men fattade ändå budskapet.

”Get into the groove
Boy you’ve got to prove
Your love to me, yeah
Get up on your feet, yeah
Step to the beat
Boy what will it be”

Madonna var som den coola kompisen jag inte hade. Eller den tuffa storasystern jag inte heller hade. Hon sjöng, och jag lyssnade. Express yourself, don’t go for second best, baby. Papa don’t preach, I’m keeping my baby. Some boys try and some boys lie but
I don’t let them play (no way). 
Ständigt samma budskap: Ta ingen jävla skit, girlfriend!

Nu är jag 41. Och Madonna is still fucking standing. Bara det är helt galet coolt. För en vecka sedan fick hon Billboards pris för Woman of the Year och hon höll ett tal. Och vilket tal! Om du inte har sett det än, se det. Hela.

Här är några av mina favoritcitat från talet:

”I always feel better with something hard between my legs.

Thank you for acknowledging my ability to continue my career for 34 years in the face of blatant misogyny, sexism, constant bullying and relentless abuse.

When I started there was no Internet. So people had to say it to my face.

In life there is no real safety, except self belief.

And even the fucked up things that happen to me, that still happen to me, are also gifts, to teach me lessons and make me stronger.

There are no rules. If you are a boy. If you are a girl, you have to play the game. And what is that game? You are allowed to be pretty and cute and sexy. But don’t act too smart. Don’t have an opinion… You are allowed to be objectified by men. You are allowed to dress like a slut. But don’t own your sluttiness... Be what men want you to be. But more importantly, be what women feel comfortable with you being around other men. Finally do not age.  Because to age is a sin.

Prince was running around with fishnets and high heels and lipstick with his butt hanging out… yes he was. But he was a man. This was the first time I truly understood women do not have the same freedom as men.

I remember wishing I had a female peer that I could look to for support.

Camille Paglia, the famous feminist writer said I set women back, by objectifying myself sexually. Oh, I thought, if you are a feminist you don’t have sexuality, you deny it? So I said: Fuck it, I’m a different kind of feminist. 

People say that I’m so controversial. But I think the most controversial thing I have ever done is to stick around.”

Okej, det blev ganska många citat. Men alltså. Så här. Det är galet. I 34 år har hon varit en förebild. En stark feminist som kräver att få ta plats. Att få vara kåt. Att få göra vad hon vill. Och jag fattar varför jag har följt Madonna under de här 34 åren. Hon gjorde mig till feminist långt innan jag visste vad det var.

Häromkvällen var jag och såg teatern Britney på Turteatern i Kärrtorp. (Grym, gå och se!) Och det slog mig. Hur hårt Britney jobbat. Hur utsatt hon varit/är. Och så tänkte jag på Madonna. Hur hon har banat vägen för Britney, Lady Gaga, Beyoncé och vilken kvinnlig artist som helst. Utan Madonna hade de (nog) aldrig lyckats på samma sätt. Hur hårt de än jobbat, de också. (Bitch, I’m Madonna).

En sak de alla har gemensamt är den feministiska agendan. Egentligen känner jag att det är så galet fel att jag ens ska behöva skriva så. Feministisk agenda. VARFÖR är det inte bara självklart? Varför ska det vara så som Madonna sa? There are no rules, if you are a boy. Varför ska en penis automatiskt generera mer lön? Varför ska en penis göra att folk lyssnar mer på penisbäraren än den som inte bär en? Varför kallas feminister manshatare bara för att vi vill ha samma rättigheter som penisbärarna?

 

e8eebe548b0803b4e0cbe8f6102c7117

 

I kväll upptäckte jag till min glädje att Madonna äntligen är med i Carpool Karaoke.Hon berättar om när hon förförde Michael Jackson med hjälp av lite Chardonnay. James Corden frågar om hon och MJ kysstes. ”I mean baby, I’ve been around.”

När jag var tio år och dansade på min stereobänk var jag blond. Nuförtiden blir jag blond var sjätte vecka. Och däremellan har jag lite mörk hårbotten. Och det stör mig, den där utväxten. Men i dag när jag såg henne sjungandes i bilen så tänkte jag fuck it, Madonna har det också.  Vi vill vara blonda fast vi är mörka och då är vi det.

 

3f347e1378a1a1e499df03fb8424ecbc

 

 

 

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Det är det viktigaste

Taxichauffören i fredags såg lite faderligt på mig i backspegeln och sa:

”Har du haft en trevlig kväll?”
”Ja, jag har haft en jättetrevlig kväll.”
”Det är det viktigaste”, sa han.

Och jag tänkte. Ja. Visst är det väl så? Att det viktigaste här i livet är att det känns bra? Det gör inte alltid det, det vet vi alla. Men de stunder det faktiskt känns bra, de stunderna ska man hålla fast vid. Minnas och vid behov ta fram igen.

photo-003-2

Eller: En dag ska jag dö men alla andra dagar ska jag skriva. Tillbaka till skrivarlyan där ihopsnickring av ny spännande fackbok pågår. Ges ut på Harper Collins 1 augusti.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Skogspromenad med förhinder

Jag bor nära en stor skog som jag gillar att gå i. Jag brukar gå i skogen-skogen, alltså inte alltid på de leder och vägar som finns genom skogen. Men idag orkade jag inte stockar, stenar och grenar. Ville bara gå. 
Men… Världen vill inte alltid som jag vill.

Det hade varit bäver i farten, och fällt träd över vägen. Jag prövade att lyfta trädet men jag var bara en människa, insåg jag. Tänkte ”tur jag inte hade barnvagn”, och så klev jag över och gick vidare.
Sedan kom det vatten i vägen. Vägen syntes inte, det hade blivit en liten sjö. Backade, hittade en stig bredvid. Hoppade över ett vattenfyllt dike och var strax på torra land. 

Ibland har man tänkt en sak, men måste tänka om. Ibland samarbetar inte vägen man har valt, men det som är bra med det är att det alltid finns en annan väg att ta. Kanske inte bättre, kanske inte sämre. Men den finns där. 

Det visade skogen mig idag. 

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Det är höst


Jag gillar hösten. Idag tre timmars skogspromenad, kanelbullar och varm choklad. I duggregn. Men tacksam för att kunna gå i tre timmar, ha kläder, matsäck och sedan få komma hem, ta en varm dusch och krypa upp i soffan med en bok.

Läste ut den här idag:

Absolutely marvellous!
Idag var just som en höstdag borde vara. Nu skriva bok. Var på möte på förlaget igår, taggad!

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

I morgon … 

Ska jag till bokmässan. Och i vanliga fall är peppen på topp så här dan före dan. Men den här gången är jag bara ynklig.

Megaförkyld.

Feber.
Som tur är packade jag redan i söndags för jag skulle inte ha tid mån/tis, det visste jag. Så idag har jag istället för att jobba och inte ha tid nött soffa, slösat snytpapper och ätit upp husets glassförråd. Det bestod av exakt en glass. Och så har jag druckit svartvinbärssaft. Och ganska många Cola Light.

 

Jag har också skrivit en lista på det jag inte får glömma:

 

Men bok? Till bokmässan? Det verkar lite överkurs va? Men jag tänkte på tåget dit. I min tysta vagn. Men eftersom jag ska bita ihop och jobba imorgon kommer jag vara HELT slut när jag väl sitter på tåget. Jag tror det blir lurar och sömn.

 

Jaha. Kan vi alla bara göra ngn ”away damn cold” dans så att jag är mirakulöst pigg imorgon? För det är för fan bokmässan och den händer bara en gång per år!

 

Här träffar du mig på Bok- och Bibliotek 2016:

Torsdag: 15:30-16:00 Signering i Hois monter B07:60

Fredag: 15:30-16:00 Signering i Hois monter B07:60

Lördag 12-12:30 Signering i Hois monter B07:60

Lördag 13-13:30 Hoipodden på Podcastscenen Plan 2.

 

Hoppas vi ses!

 

img_1690

 

Lämna en kommentar

Filed under Bok- och Bibliotek 2016, Hoi Förlag, Läxfritt - för en likvärdig skola, Pernilla Alm, Utan dig