Småsaker

Det var något fel på hur den här dagen började och gårdagen slutade. Det finns nämligen ingen tydlig linje eller gräns. Det var en helt galet upphackad natt och när jag gick upp kände jag mig bakis trots att jag inte alls kunde vara det. Att fixa håret och stryka kläder kändes som överkurs och snurrig och virrig var jag hela dagen.

Om det inte hade varif för vissa saker kunde det här ha blivit en alldeles hopplös dag. Men …

Bussen, som jag släppte ut från busshållplatsen på 50-väg, tackade mig med blinkers. Fast jag bara gjorde som man ska. Trots den trötta bakiskänslan på väg till jobbet åkte jag bakom bussen med ett leende.

Eleverna, som inte är ”mina”, smajlade upp sig  i korridoren och sa ”Hola Pernilla, ¿cómo estás?”

Kollegan, som hade för mycket pasta i sin sallad, bjöd mig som hade glömt kolhydraterna hemma.

En annan kollega tog med sig sina skidor för mig att låna. Ställde dem vid mitt skrivbord med söt lapp.

En av mina allra bästa vänner kom förbi hemma hos mig efter dagishämtning, med två trötta barn i släptåg, och lånade ut skidor till mina barn. De ska ha friluftsdag och i helgen ska vi öva.

Friskisledaren, jag aldrig har tränat för, visade sig vara en hit med bra moves, fantastisk musik och ett  glatt humör. Det var mitt andra pass sedan oktober. Imorgon får vi se vad foten tycker. Jag hade lite svårt att låta bli att studsa ordentligt. Trots nästan andnöd pga extremt dålig form just nu.

Småsaker, som gör en dag lite bättre än den var från början.

 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Tankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s