Jag tar skit

Hur är det? Tar du skit?  Jag hoppas att du gör det. Bara folk med stake, mod och någon slags jävlar anamma tar skit och sådana människor gillar jag. De som viker undan, är tysta och inte uttrycker någon som helst åsikt förutom när ansvarig är långt därifrån, de personerna har jag lite svårare för.  Det är ju liksom svårt att veta var man har sådana människor. Som säger en sak vid fikabordet men ingenting alls när det väl kommer omkring.

Det kan vara så att det är  något fel på mig som bryr mig och tror att det går att förändra saker om man säger ifrån. Det kan också vara fel av mig att reagera när någon behandlar mig eller mina barn illa. Det kan hända att jag ibland borde låta bli att reagera för jag blir arg och står i pinsamma situationer med tårar som sprutar. Jag kan många gånger önska att jag var lite mer som de människor som inte bryr sig. Mitt liv skulle helt klart vara mycket enklare om jag inte brydde mig så mycket.

När jag gick i nian råkade jag få veta att några i min klass hade fått händerna på engelskprovet vi snart skulle ha. Jag råkade få veta det för att de ringde och frågade om de fick låna kopiatorn på min pappas hemmakontor, och kopiera det åt varandra. Jag skulle såklart också få ett ex. Jag var asduktig i engelska. Jag hade en femma utan att knappt anstränga mig (hello, I’m an English teacher now) och stod i startgroparna att åka iväg på ett år som utbytesstudent i USA. Jag behövde inget prov i förväg. Jag hade kanske inte behövt neka dem som behövde det men jag hade hög moral. Det var jag och ett par till som visste om det här och nästa dag traskade vi till vår lärare och berättade. Det kom ut att någon hade skvallrat. Vem fick skiten? Var det någon av de andra? Näpp. Den enda fuskarna visste som verkligen visste om deras prov, det var ju jag. Så jag fick skiten eftersom ingen annan stod upp och stöttade mig. Vi skulle snart sluta nian och jag hamnade i rejält blåsväder. Jag struntade i klassdagen som låg bland de sista veckorna för fuskarna var sura på mig och resten sa ändå inget. Jag stod ensam med skammen om att ha tjallat.

För ett tag sedan fick vi veta att arbetstiderna på jobbet ska ändras. Vi ska börja jobba tidigare på morgnarna. Jag och två till har klagat på det här till vår rektor. Vid kopiatorn har jag hört fler än två muttra. Som att det kommer att göra något bättre. Det enda som händer är att de tre som opponerar sig framstår som extra griniga. Tack för det, jag tar skiten.

Föräldramöten (som förälder). Oftast knäpptyst. Ingen säger något om något. Men efteråt. Ute på skolgården på väg därifrån har folk åsikter om det mesta. Där hjälper det ju verkligen.

Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra ”ingen annan har klagat” när jag har reklamerat något i en affär. Nej, det är väl klart att de inte har. Jag vet. Folk orkar inte. Folk törs inte. Jag har till och med fått lämna tillbaka saker åt fega kompisar. Jag har reklamerat i Spanien utan att kunna speciellt bra spanska. ”Tengo un problema.” Fast på den tiden sa jag nog ”una problema” eftersom man tror att det heter så när man inte kan tillräckligt men ändå kan en del.

Det här är egentligen skitsaker att ta upp men om man inte ens vågar stå upp för småsaker, hur ska man då våga stå för sin åsikt när det väl gäller? Historien är full av situationer som hade behövt fler som stod upp. (Hej andra världskriget). Som tur är finns det de som faktiskt vågade. Rosa Parks stod upp genom att sitta ner. Martin Luther King stod upp genom att ha en dröm. Mandela stod upp – stolt, stabil och gick inte att kuva trots fängelse. Raul Wallenberg stod upp, tog risker och vågade. De fick alla ta skit men jag är säker på att de skulle ta den igen. Och igen och igen och igen.

Idag har vi modiga som vågar stå upp och stå emot SD. De vågar ifrågasätta, debattera och ta skit. Och skit får de. Men om de inte vågar så blir det galet. De vet det och kan inte låta bli. Trots allt.

På väg till mina barns skola har man spärrat av vägen på ett väldigt märkligt sätt och jag är osäker på om det är temporärt eller om de har tänkt att ha det så nu. Både jag och min man har muttrat när vi har kört barnen. I går sa min dotter när vi åkte där: ”Mamma, är det kommunen som har gjort så här? Kan du inte ringa till dem och säga till? Det kan inte bara vara du, pappa och jag som har den här åsikten.”

Mitt stackars barn kommer också att ta skit. Det kommer att bli en hel hög skit under hennes liv och det gör mig stolt.

 

526900_489516631109820_1421330193_n

Annonser

28 kommentarer

Filed under Barn, Tankar

28 responses to “Jag tar skit

  1. Hej. Tusen tack för en mycket bra artikel. Den gav mig inspiration till den här bloggartikeln: http://margiturtegard.blogspot.se/2013/02/de-stod-upp-tog-risker-och-vagade.html

    Med vennlig hilsen Margit

  2. Mimmi

    Vem vill vara en liten lort? You go! Fortsätt så.

  3. Monica

    Pernilla, vi ar fler brakstakar pa bloggen! Jag protesterar och klagar, och ibland skriker jag ocksa (senast for tva dagar sen, pa en taxichauffor som pastod att han inte hade vaxelpengar), skulle aldrig lagga mig ner och ta skit. Spelar ingen roll om det ar min chef, nar nagon ar otrevlig i en biljettlucka, eller nagon som tranger sig i en ko. Och min tonariga dotter har tydligen arvt det. Vi var ute och gick forra helgen, och plotsligt fraser min dotter till en dam som ar ute med sin hund: ”So I guess you don’t feel that you should pick up your dog’s poop, right? Or is there a good reson why you’re just walking away from that right now?” Jag blev sa javla forvanad, och damen vande sig till mig och sa ”You should teach your daughter to have some respect and how to speak to adults!”. Varpa jag svarade ”Looks like I actually did!” Fan, vad det kandes bra. Fortsatt keeping it real, Pernilla!

  4. Maria

    Jag är också en sån där pinsam en som inte kan hålla käften när jag ser saker jag inte gillar. Sen försöker jag säga något när jag ser något som jag gillar också. Mina barn har tyckt att jag är pinsam många gånger, men märker till min stora glädje att båda två har stor empati med människor omkring sig och det känns väldigt viktigt för mig!

    • Pernilla

      Det får aldrig vara pinsamt att vara en sådan som bryr sig. Och just empati är något jag verkligen vill att mina barn får med sig från oss.

  5. Om det är någonting jag vill så är det att Tuva ska våga stå upp för sig själv, precis som dina döttrar, men hur ska hon kunna göra det om inte jag kan göra det för mig själv? Jag är inte där än, men jobbar på det.

  6. Ros-Mari Edström

    Bra att du säger i från, men det här med nya arbetstider – har ni inget fack på din skola? Även om arbetsgivaren har rätt att leda och fördela arbetet så är AG (arbetsgivaren) skyldig att förhandla. Har ni nåt fack som inte informerat er? I så fall ska ni avsätta ledningen där! Eller är er skolledning så inkompetent att den inte kan spelreglerna? Det finns såna rektorer, har jag hört.

    • Pernilla

      Fackligt förhandlat, klart och godkänt. Allt går rätt till. Start i augusti så det blir inte från en dag till annan.

      • Ros-Mari Edström

        Men har ni inte diskuterat det här på ett medlemsmöte i fackklubben innan? Om inte får ni väl avsätta klubbledningen!

        • Pernilla

          Jag är inte med i facket så jag har ingen aning om hur det har gått till. 🙂 Med all säkerhet har allt skötts precis som det ska, de är bra på det på mitt jobb. Men jag vill ändå inte börja tidigare – hur korrekt det än går till. Jag har barn att lämna på morgnarna. Vi snackar bara tio minuter tidigare men de är värda mycket de där minutrarna.

  7. Eva

    Fick mig att tänka på detta citat av Bonhoeffer: “First they came for the Communists, but I was not a Communist so I did not speak out. Then they came for the Socialists and the Trade Unionists, but I was neither, so I did not speak out. Then they came for the Jews, but I was not a Jew so I did not speak out. And when they came for me, there was no one left to speak out for me.” (hittade det bara på engelska online.)

  8. Usch ja, ibland önskar jag att jag kunde hålla käft, men det går inte. Det är viktigt att ta skit trots allt. Fortsätter du, så fortsätter jag.

  9. Håll huvudet högt i skitstormen!

  10. Tankeväckande. Jag hoppas att jag kan ta skit. Jag vet ju att jag gör det i vissa fall, men… Det är nog dags att se över det där. För allas skull.

    /A

  11. Men hans mamma … Another story … 😉

  12. Och här kommer genustanten: Min son står också upp för saker och ting, ifrågasätter och tycker till. Men jag tvivlar på att han kommer få ta ens hälften så mycket skit som din dotter. Tycker nämligen redan att jag ser skillnad på hur han blir bemött. Inte många som suckar, bara står tålmodigt och väntar. Och hurraropar.

    • Pernilla

      Det är bra att han också står upp. Förmodligen har du rätt. Hoppas det ändras.

    • /nina

      Ja hoppsan vad du har rätt! Jag jobbar inom ett extremt mansdominerat yrke, har iof varit på detta ftg i mer än 17 år men just IT som jag jobbar med nu: galet lite kvinnor. Vi är idag 3 mot cirka 38 män. Och då är alla kvinnor utom en chefer och projektledare…… När jag säger något utåt, för att försvara min organisation, så blir det liksom JAG som säger det, inte min del av organisationen. HON tycker, HON vill. När mina manliga kolleger säger något kan det bli ” dom i Göteborg vill ” eller ” Stockholm tycker att….” . Åker på möten med mina chefsmotsvarigheter i hela världen inom ftget: 38 män och jag……

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s