Personlig, privat och den där integriteten

Igår fick jag av en liten slump veta att en FB-kompis nyligen har gift sig. Detta är inget hon har basunerat ut på Facebook eller i sin blogg. Hon fnittrade lite när jag skickade ett gäng frågetecken och undrade mer. Vi brukar ses på mingel men jag har aldrig ens vetat att hon har en som var på väg att bli make.

Det finns en annan jag möter på mingel och första gången jag träffade honom trodde jag att han var bög. Det tog en massa gånger till innan jag ens visste att han var gift (med kvinna) och hade barn.

Alltså. Jag kunde ju ha frågat dem. Men något hos mig gör att jag låter bli att fråga folk sådana (och andra) saker. Jag tänker att folk berättar vad de vill berätta, resten har jag inte att göra med. Jag är således jättedålig på följdfrågor.

Men jag då? Är jag sådär privat som inte delar med mig av något om mig själv?  Å  nej. Om man har träffat mig vet man det mesta om mig inom loppet av en kort stund. I alla fall tror man det. Man vet mina basics, men vad som egentligen rör sig hos mig – oh no. Där snackar vi integritet. Vi snackar mur. Även om jag babblar på rätt bra. Min man brukar säga att det är lätt att prata och svårt att säga något. Försöker tänka på det ibland. T.ex när jag ska intervjuas. Men sedan tar intervjun slut och jag har babblat. Och integriteten känns långt bort.

På lärarhögskolan tjatade man om personlig och privat. Hur viktigt det är att dra gränsen. Och jag håller med. Men kruxet när man jobbar med människor är att det är svårt att balansera på den där linan. Den personliga och privata. För vissa dagar påverkas professionella, personliga jag av privata saker. Och då måste jag välja om jag ska låtsas som ingenting och hålla masken  – eller vara människa och berätta. Jag brukar göra lite olika, det som känns bäst just då. Och en sak är säker – på jobbet är jag jättebra på att ställa frågor. Helt opersonliga och oprivata dock.

 

Annonser

5 kommentarer

Filed under Tankar

5 responses to “Personlig, privat och den där integriteten

  1. Håller med Åsa! Jag är likadan. Bra på att babbla men usel på att verkligen prata. Ogillar att hänga ut mitt innersta, lita så mycket på någon annan. Däremot så tror nog många att det inte är så när man bloggar så där som jag och du gör. Saker är inte alltid vad man tror. Klok klok kvinna du!

  2. Jag tror att det är viktigt att göra som du. Babbla med många men prata med några få.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s