La Bamba

Igår åkte jag och mina döttrar på utflykt. Det betyder att vi tog bussen och tunnelbanan från vår förort till en annan förort. De är helnöjda med sådana utflykter eftersom de alltid körs runt i min smutsiga minisuv och skyddas från världen. De gillar världen så ibland offrar jag mig och släpper ut oss i den. På tunnelbanan klev det på en man med gitarr. Och så drog han igång.

Och det var drag på honom. Och jag stod där precis bredvid och önskade att jag var en helt annan. Jag önskade att jag var en sådan som kunde strunta i att hela tunnelbanevagnen var full av folk som kan tycka saker. Jag önskade att jag bara kunde rockat loss med honom till La Bamba. Jag kan ju orden för i helvete. Han kommer in med sin gitarr och öser på och gensvaret är noll. Känns sådär.  Jag önskade också att jag hade snackat med honom, frågat lite om läget och sådär. På spanska. Hade varit win för mig med lite babbel på spanska. Men vi var på tunnelbanan och man gör inte så. Men jag önskade att jag hade gjort så för att lära mina barn att vara lite mer så som jag skulle vilja vara. Men icke. Jag log i alla fall, sjöng försiktigt med och sa ”gracias” när han var klar.

Sedan kom förstås insamlingsmuggen. Jag har aldrig kontanter men hittade en femma i min ficka, den fick han. (Nästa gång jag ska handla på Ica kommer jag komma ihåg honom eftersom jag inte längre har någon femma i fickan). Den här gången funderade jag inte på om jag skulle ge eller inte ge, men ibland gör jag det. Man har ”ju typ hört” att man inte ska ge tiggare pengar men egentligen har jag aldrig riktigt förstått varför. Därför blev jag så glad när jag ramlade på det här inlägget om  Varför man inte ska ge till tiggare. Nu vet jag.

Annonser

9 kommentarer

Under Tankar

9 svar till “La Bamba

  1. Åhh man kan bli galen på att man låter sig själv tryckas ner så där, jag är likadan och det är tråkigt 😦 Vad är det värsta som kan hända liksom, att folk stirrar?

  2. Jo, det finns faktiskt de gatuspelare som gör det riktigt bra och faktiskt förgyller tillvaron en liten stund. Men som inbiten pendlare får du stå ut med så otroligt mycket annat också. Som tex när den den där dragspelsspelande mannen kliver in i tunnelbanan och spelar så högt och falskt och totalt utan känsla så att du ryser i hela kroppen och får lock för öronen. Han river snabbt av en ett hemskt stycke och springer sedan runt med muggen. I tunnelbanan kan dessutom inte jag välja att gå någon annanstans om jag inte vill lyssna. Det är inte helt ok tycker jag.

    • Pernilla

      Jag förstår dig helt och hållet! Hade också kunnat bli irriterad men den här mannen var duktig och det var drag. Men en tidig tisdagmorgon i trängseln är det nog inte lika härligt…

  3. Efter din trip till NYC, så kommer du rocka loss nästa gång det kommer en musiker på tunnelbanan. Är det något NYC är bra på, så är det att ändra ens attityd mot allt som ”står ut” i svenska ögon. 🙂

    • Pernilla

      Hmmm. Jag är nog dömd att vara tillknäppt. 🙂

      • Äsch, strunta i det och låtsas att du är någon annan i NYC. Då blir upplevelsen så mycket större. De som släpper sitt svenska jag i den stan, har sååå mycket roligare än de andra. Trust me. Och det är bara du och Simona som kommer känna till det. 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s