Utvandra – invandra – varför fattar de inte?

91742930879174293095

 

Jag vet inte ens var jag ska börja. Vanligtvis brukar jag ha en hyfsat klar tanke om hur jag ska lägga upp mina blogginlägg. Det brukar bara rinna ur mig men i det här fallet vet jag faktiskt inte för jag fattar inte.

 

Jag fattar inte hur man tänker när man sorterar in folk med olika hudfärg i olika bussar. Har vi åkt tillbaka i tiden och hamnat i Sydafrika/USA:s sydstater?
Jag fattar inte att man inte fattar att folk inte jättegärna sitter instängda trångt, fattigt och olyckligt om man inte måste.
Jag fattar inte att man vägrar en asylsökande ambulanstransport.
Jag fattar inte att människor tvingas tigga på gator i iskalla klimat och det de tigger för är att kunna bo kvar i något som inte ens med den godaste vilja kan kallas hus, och att folk inte fattar det.
Jag fattar inte att det i Sverige finns så otroligt många som inte fattar hur det kan vara. Som saknar empati. Som har noll förmåga att leva sig in i en annan människas värld och inse att det faktiskt finns en livsviktig anledning till att man måste fly.
Jag säger som Daniel Swedin. Något farligt är på väg att hända i Sverige.  Jag känner mig liten, rädd, uppgiven och frustrerad. Vad gör vi åt det här?

 

Kan vi slänga in Utvandrarna och Invandrarna som obligatorisk läsning för alla? För att påminna oss om att det fanns en gång när vi i Sverige inte hade det så jävla bra heller. Det fanns en tid då folk lämnade allt, för att kanske lyckas få det bättre. Oftast fick de inte det. Precis som för de som just precis nu bestämmer sig för att de måste lämna allt, fly och ta sig till kalla länder långt bort. Det är ingen lyxflytt man gör. Det är av nödvändighet. Kan inte alla bara fatta det?

 

Annonser

10 kommentarer

Filed under Uncategorized

10 responses to “Utvandra – invandra – varför fattar de inte?

  1. Essie

    Det DU gör inger hopp. Vi får inte sluta reagera.

  2. Helene

    Känner samma förtvivlan som du! Jag bor i staden där ett barn som försökt ta sitt liv inte togs om hand av tillkallade ambulanssjukvårdare för att han inte föddes här i Sverige. I samma stad som Svenska motståndsrörelsen nyss höll demonstration och i samband med den slog ner en ung människa som inte tyckte som dem. Mörka krafter kommer fram i ljuset på olika sätt och åh vad jag önskar att vi andra gör vad vi kan för att de ska krypa tillbaka ner i sina hålor igen. Ner i hålet Billström och övriga, kryp långt ner i hålet!

    Befinner mig nu mitt i Mobergs utvandrarepos som jag senast läste som tonåring. Fantastisk litteratur! Så inlevelsefullt berättat och med en sällan skådad berättarlust. Det var länge sedan jag fick ut så mycket av att läsa en bok. Jag rekommenderar Mobergs epos till alla möjliga i min omgivning nu och ska absolut använda delar av det i min undervisning. Läs! Och läs om!

  3. Jag fattar inte heller.
    Bra skrivet.
    Och håller med om att Mobergs Utvandrarepos borde vara obligatorisk läsning (för övrigt en av de få böcker jag läser om, med så där 10 års mellanrum).

  4. Jag håller med till 100 %. Jag fattar inte heller och blir också rädd.

    Det som Ros-Mari skriver är också bra, och det är nog sant att många av dagens ungdomar saknar perspektiv bakåt. Det gör nog många av oss vuxna också. Egentligen är det ju inte så längesedan det andra världskriget pågick, men det känns som en helt främmande värld för mig. Ändå vet jag att min pappa (svensk) var inkallad då, att min svärfar (finsk) stred i det finska vinterkriget, att min svärmor tvingades fly från Ingermanland till Finland och att hennes bror inte kom med i flykten och därför hamnade i Sibirien. Jag vet detta och mycket mer men ändå känns det avlägset, och jag tror det är så för de flesta. 1800-talets vedermödor känns förstås ännu mera avlägsna.

    Det skulle nog behövas insatser för att återuppväcka det kollektiva minnet, och obligatorisk läsning av invandrarserien, eller obligatorisk titt på filmerna, skulle kunna vara ett sätt. Samtidigt tycker jag att det egentligen inte borde behövas – det borde räcka med normal medmänsklighet. Men eftersom det inte tycks räcka med det kanske det behövs sådana insatser.

    • Ros-Mari Edström

      Pernilla! Jag blir helt tagen av det du skriver. Här har du ju din nästa bok! Sätt av lite tid av sommarlovet för att åka runt och intervjua dem du berättar om här. För mig är det för sent, min 93-åriga faster som var min sista källa till det förflutna, gick bort i december. Ta chansen medan den finns och berätta om vad kriget innebar, något som de flesta av oss har nån liten aning om, men inte mycket mer!
      Vad du skriver om invandrarserien, både boken och filmen, är helt rätt. Det bör in i skolundervisningen!

    • Ros-Mari Edström

      Nu inser jag att jag ju svarat Sören, fast jag riktade svaret till Pernilla. Så går det när man har bråttom. Men du Sören, kolla vad jag just skrev. Ta chansen!!

      • Ja, Ros-Mari, det är intressanta öden som man borde göra något med. Min fru har tänkt på det länge och har en del funderingar kring det. Hon har tänkt göra en sorts dokumentärfilm och har intervjuat båda sina föräldrar en del, vid några tillfällen med videokamera. Hennes pappa gick tyvärr bort 2009, men hon hann prata ganska mycket med honom innan dess. Det finns lite dagboksanteckningar också tror jag. En bok kan man nog också tänka sig att skriva. Vi får se vad det blir.

        • Jag kanske borde ha skrivit att mina föräldrar inte är i livet längre, så dem kan jag tyvärr inte intervjua. Kanske också borde ha nämnt att min svärmor var ca 12-13 år när hon och hennes familj flydde till Finland.

  5. Ros-Mari Edström

    Mycket bra skrivet, Pernilla! Jag fattar inte heller och jag blir mycket rädd. Har ännu inte läst nyhetsinslaget om busshändelsen, hoppas det är polisanmält. Men det är ju inte klokt, är vi tillbaka till Tyskland under 30-talet? Då vill jag inte vara med längre. Bra förslag också, att ta in Mobergs ut/in-epos i undervisningen. Jag har haft ambitiösa elever med iranskt ursprung som läst hela serien och sett parallellerna med deras föräldrars flykt från Iran på 70-80-talen.
    Men våra svenska ungar, många saknar perspektiv bakåt. Visst bör vi återuppväcka dessa kollektiva minnen. Många av oss har ju släktingar i USA, arvingar till dem som utvandrade. När mammas kusin, som själv utvandrade som ung, var hemma på besök, frågade min pappa honom hur det var att vara miljonär. ”Man kan inte mer än äta sig mätt”, var hans svar. Men det här var på 60-talet, när Sverige på sätt och vis strävade mot jämlikhet, inte som idag när klyftorna markeras som åtråvärda.

  6. Pingback: Allt det du vill att andra ska göra mot dig, skall du också göra mot dem – eller hur? | Simona Ahrnstedt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s