Det här att vara skötsam

Kan vi prata om det?

När jag var liten sattes jag bredvid en av de stökiga killarna i klassen. Jag fattade ju inte det då men senare. Jag var ditsänd för att hålla ordning.

När jag var lite äldre och det grupparbetades var det jag som projektledde. Jag fattade ju inte det då men senare. Jag var ditsänd för att styra upp. De som skulle styras upp var inte dummare än att de utnyttjade situationen och där satt jag och slet mitt hår och gjorde klart allt.

När jag blev vuxen och började jobba fick jag sitta med de stökiga, projektleda de lata och fixa det som andra skippade. Vänta. Preteritum är fel tempus, det upprepar sig lite då och då mest hela tiden faktiskt.

Under tiden jag blev vuxen fick jag lära mig att det är dumt att gå på öde parkvägar, genom skogssnår, ensam hem från bussen, tja … att röra sig någonstans ensam som tjej faktiskt. Speciellt om jag skulle få för mig att visa lite hud samtidigt. För man vet ju hur pojkar är.

När jag och min familj åkte på en kort liten resa i fyra dagar gick några in i vårt låsta, larmade och med timers upplysta hem. Precis som man ska göra, enligt försäkringsbolaget. Då gick några in och tog datorer, småelektronik, klockor och guld, guld, guld och guld. Vi fick efteråt veta av vårt vaktbolag att man minsann ska ha säkerhetsskåp hemma. Där ska man låsa in allt för inte sjutton kan man hålla tjuvar ute ur sitt hus. Av försäkringsbolaget fick vi veta att vi bör lämna in foton och/eller kvitton på det vi förlorat. Man ska alltså bevisa vad man hade i sitt låsta, larmade hus. Som ingen annan ska äga tillträde till. Och om man är sådär ordentlig och råkar ha foton/kvitton på till exempel sin farfars gamla guldklocka får man ändå inte tillbaka vad den var värd. Nej, försäkringsbolaget skriver ner värdet minsann. Och om man då hade en klocka som kostade 1800 när man köpte den så får man bara 1000 kronor när den har blivit snodd. Hur ska man få en ny, likadan klocka då?

I höstas fick mina döttrar nya skor. Två månader senare var de trasiga. Man måste ha kvitto för att få reklamera (vad är det för jädra idé?) och jag tog med kvitto, ungar och skor till affären. Det vändes, vreds och funderades. Till slut fick vi nya skor. Som nu, två månader senare, också är trasiga. Vi har alla kvitton i en låda men igår orkade vi inte gå igenom alla dessa kvitton. Vi har liksom letat kvitton, foton och intyg i ett par månader nu och vi är trötta på det. Så maken tog skorna till affären och ville reklamera. Nä nä nä. Inte utan kvitto. Det handlar alltså inte om att byta skor eller utnyttja öppet köp. Det handlar om skor som inte håller måttet. Expediten försökte hävda att skorna hade blivit blöta och det fick de inte bli. Eh. Det är vinterskor. För svenskt klimat. Som impregnerats efter konstens alla regler. För vi är SKÖTSAMMA och tar hand om våra saker. (Kanske att jag är lite dålig på att ta hand om mina naglar och mina pappershögar men annars är vi rätt ordentliga). Hon skulle prompt ha kvitto eller kontoutdrag. Jag väste i luren ”tala om hur jävla många skor jag har köpt där, de är inte billiga heller. Tala om att jag aldrig mer kommer att köpa skor hos dem.” Maken svarade diplomatiskt ”Jag ville bara veta om du visste exakt datum.” Efter en stund kom jag på rätt datum. För jag minns saker. För jag minns att det var var helgen efter inbrottet som vi tog med oss barnen och blev svettiga och irriterade när de skulle prova och aldrig blev klara och hemma stod vårt hus tomt och ingen var där och vi ville bara dit och vakta. Tack vare mitt minne kunde skoaffären hitta vårt köp och gick till slut med på att laga skorna. Tog bara 40 minuters tjafs.

 

När jag började skriva hade jag någon slags poäng. Men i alla fall. Påminn mig om varför jag sköter mig? Vad tjänar jag på det?

Annonser

2 kommentarer

Filed under Tankar

2 responses to “Det här att vara skötsam

  1. Du tjänar inget mer på att sköta dig än ett gott samvete. Mvh, lika-skötsamma-Hanna

    • Och förresten, jag har en stökig son, som lugna uppstyrande flickor placeras bredvid. Suck. Fast just nu sitter han med tre andra jobbiga killar, för då vet fröken var de är. Förstår inte riktigt resonemanget. Men förmodligen är det i alla fall bättre än att låta tysta och lugna flickor vara tvungna att ta hand om dem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s