När det inte blir som man tänkt

Jag hade en halv helrutten dag igår. Inga detaljer men det var … värdelöst helt enkelt. Dagen blev inte alls som det var tänkt. (Och det handlar inte om någon töntig mors dag-grej).  Jag försökte tänka på det jag skrev häromdagen, att man bestämmer själv. Ni vet, det taxichauffören sa. ”Välj dina tankar och sprid glädje.” Well, igår var en big fail på det. Jag kunde inte välja en enda tanke och glädje, det var det ingen inblandad som spred. Idag är det bättre men det har ändå skavt. Varför skulle hela dagen gå åt? Varför blev det så fel? Varför somnade jag innan klockan 22 med svidande ögon och hål i hjärtat?

Och idag när jag skrollade facebook hittade jag dagens DK:

 

Douglas Kennedy:

Brilliant sunshine today after three days of rain. And this is a day when I won’t have time to drive down to the beach near my house in Maine and walk its immense expanses at low tide. Which is both disappointing and so predictable.
The capacity for things not going your way is immense in life. Scratch anybody – I don’t care how fantastically successful they are – and you will find hidden reserves… of regret and an entire history of letdowns.
No one escapes the sense that, on certain levels, life has shortchanged them; that things have not turned out the way they wanted,  that they haven’t achieved so much that they once set out to do, or haven’t received the deserved recognition. This is not to say that by being disappointed in certain aspects of your life it means that you are living in a state of ongoing dissatisfaction. The truth is: the ‘winner’ scenario, which is so much part of the civil religion in the US (and increasingly elsewhere – and which is also tied to the accruing of big money) has its shadowy antonym: the fact life is going to throw some profoundly difficult things in your path, and that you will also suffer setbacks, reversals of fortune, betrayals and self-betrayals.
And it often strikes me that one thing our children should be taught when they are of an age to grasp such concepts (mid-to-late adolescence) is the fact that life has the capacity for wonder and for the truly terrible; that one of the things you will have to wrestle with throughout your life is the sense that your scenario is not turning out as you envisaged it; and that so much of your own personal narrative will hinge upon your capacity to deal with and truly learn from and accommodate the darker difficulties that will land in front of you. Just as the way you handle life’s moments of true benevolence will also count for so much.

 

Japp. Han gjorde det igen. Sa saker som gör att det känns bättre. Saker som gör att jag inser att jag inte är ensam. Att det är så här det är. Eller som föreläsaren i torsdags sa. Ungefär så här: Man vet aldrig hur det ska bli så det gäller att vara redo för det.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Tankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s