Cyklade hem i försommarkvällen

Jag var på en intressant föreläsning. Kommer nog ett inlägg om det när jag har samlat ihop mina tankar. Att ta bilen dit skulle betyda köra runt halva min kommun. Att cykla = rakt igenom skogen och så framme. Så jag tog cykeln. Kände att jag var duktig, mot miljön och mot mig själv.

Dit cyklade jag vid 18:30.
Hem vid 21:10 då det var nästan lika ljust som två timmar tidigare.
Fåglarna kvittrade för fullt. Det var vackert och skogen omslöt mig och min cykel. Jag pinnade på, fort, så fort jag kunde och vågade. Och hela tiden sneglade jag upp åt sidorna. In i skogen. Längre fram längs cykelvägen. Försökte lyssna på fåglarna men kunde inte koncentrera mig på annat än att söka av området omkring mig. Någon skulle kunna hoppa fram. Någon skulle kunna ta tag i min jacka (ja den blå som ni ser på ALLA bilder) och dra av mig av cykeln. Några skulle kunna spärra vägen. Hinna ikapp mig när jag försökte cykla uppför.

Det tänkte jag på.

Långt fram såg jag en ryggtavla. Hjärtat upp i halsgropen. Okej, kanske inte men jag blev på min vakt. Såg att det var en tjej. Slappnade av. Det gjorde inte hon. Hon vände sig om, sådär som man gör när man inte vill låtsas om att man vänder sig om men man väljer att hellre vända sig om för att veta vad som kommer bakom. Hon såg mig. Slappnade av.

Två kvinnor på en skogsväg mellan några bostadsområden en vacker försommarkväll när fåglarna kvittrar. Tror inte vi är unika.

Annonser

4 kommentarer

Filed under Tankar

4 responses to “Cyklade hem i försommarkvällen

  1. Fy, vad tråkigt att känna så 😦

  2. Björn Carheden

    Usch! Jag cyklar var jag vill och när jag vill utan minsta rädsla. Varför ska det behöva vara så. Redan på medeltiden fanns det lagar om kvinnofrid.

    • Pernilla

      OCh inte heller då följdes de.

      • Björn Carheden

        Men inställningen till kvinnofrid har nog blivit bättre. Jag minns ett samtal med min pappas faster på 60-talet. Jag undrade om hon inte tyckte att det var förskräckligt hur man betedde sig (60-talet). Jag hade ju fördomar om hur moraliskt allt var förr. Hon skrattade och berättade hur det var när hon var ute på dans. När flickorna skulle gå hem om de inte hade någon beskyddande karl med sig fick de smyga över ängarna för gick de synligt så kunde någon full dräng göra det som tillhörde hans natur och det ”feck en fälle asseptera”. Det är nog ingen som accepterar det idag och de flesta ”drängar” inser att det som tillhör naturen numera ska kultiveras.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s