Varför litar du inte på mig?

Det är betygstider. Alla lärare vet vad det innebär. Vi ska göra den samlade bedömningen för terminen, vi ska stämpla bokstäver på eleverna. För det är så de tar det. Det är de som personer som får betyget, för dem handlar det inte om deras kunskaper. Att det är styrdokument och kunskapskrav som ligger bakom deras bokstäver, det är inte helt lätt att ta till sig.

Jag har lektion med mina elever 2-3 gånger i veckan. Har jag tur så har jag det så i tre år. Vi ses i vått och torrt, i iskall, nattsvart vinter och under varma, ljusa försommardagar. Vi möts när vi är glada,  ledsna och när någon närstående är sjuk/arbetslös/alkoholist/sitter i fängelse/tagit sitt liv med mera. Vi tar emot diagnoser tillsammans. Vi gör fel, vi skrattar, vi bråkar. Kort sagt – vi får en relation. Vi lärare balanserar på den tunna linan man brukar kalla personlig utan att vara privat. Eleverna växer upp, de kommer till oss på högstadiet som pyttesmå fast jättecoola och lämnar oss som nästan vuxna. Det händer en del under de här åren.

Och allt ska avslutas med att vi ska ge dem en stämpel. Nuförtiden ska vi också inleda vår relation med den stämpeln, redan årskurs 7 ska ha en stämpel efter en termin.

Betygstider betyder inte bara att vi ska bedöma och ”stämpla”. Det betyder för många av oss att bli ifrågasatta. Av elever. Av föräldrar.

På föreläsningen jag var på häromdagen pratade Ann Hultman Jakobsson som är initiativtagare till Skolvåren.  Ann bloggar också på egen sida och hon höll ett kort anförande som ställde många viktiga frågor. Varför har vi skola? Vad har hänt i skolan sedan Folkskolestadgan 1842? Hur bildar vi barn av idag till vuxna av imorgon? Vem är skolan till för? Eleverna? Föräldrarna? Arbetslivet? Jag tyckte speciellt det sista var en intressant frågeställning. Vem är skolans kund?

En av kvällens andra talare, rektor Björn Åkerblom, var också inne på detta vem skolan är till för. Och sedan kom han in på varför lärare i Sverige har låg status. (För det har vi, det kan man inte säga något annat om). Hans teori var att man i Sverige inte litar på lärarna och tänk, jag håller helt med. Sverige går mer och mer mot att vi ska kontrolleras och Björn Åkerblom nämnde flera exempel på hur vi kontrolleras:

  • Dokumentation. Han estimerade att det går åt ungefär 10 000 timmar i min kommun för lärarna att dokumentera. 10 000 timmar som inte läggs på eleverna. Var skulle lärartiden göra mest nytta? Där vi dokumenterar så att de utanför förstår eller där vi formativt, tillsammans med eleverna bedömer deras arbeten och jobbar med dem för att nå framåt? (Ni vet att det inte är en fråga för så korkade är varken ni eller jag).
  • Nationella prov. Samhällets sätt att kontrollera oss. De nationella proven har expanderat något helt otroligt. En niondeklassare gör i stort sett inget annat än skriver nationella prov under hela vårterminen. Sedan sitter vi där och sliter våra hår och går nästan under under rättningshögarna. För det är inga småprov vi snackar här. Jag har bedömt fyra delprov. I två klasser. Väldigt mycket tid har gått åt till detta. Jag blev just klar den här veckan, alla är inte lika lyckligt lottade:
np

Blocketannons. Maj 2013.

np 2

Blocketannons. Maj 2013.

Varför ska vi då ha denna omfattande dokumentation och de tidskrävande nationella proven? Björn Åkerlunds teori var att det individuella skolvalet är en bov i dramat. För att folk ska kunna välja rätt behöver skolorna vara transparenta. Och det tycker jag är bra, man ska inte gå runt och dölja saker. Men kan skolorna inte vara öppna ändå? Kan föräldrar komma och hälsa på? Kan eleverna ta hem sina arbeten och föräldrarna tar ett par minuter och kikar på vad vi pysslar med i skolan egentligen? Kan föräldrar engagera sig i föräldraråd, klassresor, etc etc etc? Jag bara funderar för betygshetsen måste få ett slut. För elevens skull. För oss lärares skull. (Och för föräldrars skull, så de kan fokusera på sina jobb).

Jag och mina kollegor får vid den här årstiden ta emot en hel del samtal och mail från föräldrar som ifrågasätter betyg. Betyg som är satta av legitimerade lärare med gedigen utbildning och flera års erfarenhet av sitt arbete. Betyg som inte höftas fram, betyg som grundas på kraven i våra styrdokument. Betyg som lärare ligger sömnlösa över. För det enda vi vill är att det ska gå fucking jävla asbäst för våra elever. Vi vill det. Vi vill inte jävlas och vi gör allt vi kan för att tolka kraven till elevens fördel. Jag lovar.

Så. Hur kommer det sig att du trots styrdokument, nationella prov, dokumentation, omdömen och full insyn inte kan slappna av? Varför litar du inte på mig?

teaching-then-now

Annonser

15 kommentarer

Filed under Lärarrelaterat, Uncategorized

15 responses to “Varför litar du inte på mig?

  1. Jag tycker det i allra högsta grad handlar om att man ska få ifrågasätta. Oavsett om man är lärare, förälder eller elev. Det är en demokratisk rättighet vi har. HUR vi gör det är däremot en helt annan sak. Jag har aldrig sett att det finns någon anledning att vara fördömande, aggressiv eller på annat sätt nedlåtande. Jag anser att ifrågasättande når bäst fram om man är öppen, undrande och konstruktiv. Den oro jag uttryckte var inte heller min, det var min sons. Jag kan försäkra att han vet att jag inte dömer honom efter bokstäver. Det är samhället som gör. Jag stöttar honom att nå dit han vill. Och det ställer höga krav på betygen. Kan också berätta att jag kontaktade läraren under dagen med undrande och öppenhet och fick bekräftat precis som du menar, Linda, hon har gått på helheten under året. Det fanns ingen tvekan, han fick sitt A. Väl förtjänt skulle jag säga. Som jag förstår det blev sonen osäker med anledning av det som han uppfattade som hennes otydlighet när han frågade. Kommunikation är svårt.

    • Kommunikation är riktigt svårt, men att utgå ifrån att lärare vill vara elaka är inte bra. När det gäller att prata är det också bra att göra det i lugn och ro, istället för att konfrontera lärare på telefon, eller söka upp oannonserat i skolan som föräldrarna i mitt fall gjorde. Nu var jag hemma med sjukt barn och det blev telefonsamtal istället. Anfall är inte bästa försvar i ett sådant sammanhang. Grattis till din son, bra att läraren gjorde som hen skulle, dvs tittade lagom mycket på NP.

      • Tack Linda, han är riktigt nöjd. 🙂 Själv försöker jag intala honom att han är precis lika bra oavsett bokstav.

        Jag håller verkligen med dig, det är inte bra att utgå från att lärare vill vara elaka. Lika lite som att det är bra att utgå från att någon annan vill vara elak oavsett vilken kategori av människor det handlar om. Jag är osäker på om anfall någonsin kan vara bästa försvar i ett kommunikativt sammanhang.

        Det är tråkigt att höra att föräldrar inte respekterar er profession, tid och fritid. Direkt respektlöst och helt oacceptabelt. Det säger mig två saker. Det första är att grunden för god kommunikation är rubbad. Det krävs respekt för den andra parten och intresse av att vilja lyssna till varandras synpunkt. Det andra är att det signalerar till ungdomarna att det är okej att inte visa respekt för sina medmänniskor. Jag önskar vi gemensamt skulle lära dem att visa respekt, ta hänsyn och lyssna.
        Lycka till, hoppas du slipper fler tråkiga föräldrasamtal (istället får några sköna) och önskar dig ett skönt sommarlov!
        /Jeanette

  2. Idag fick jag höra att jag var elak för att jag inte sätter betyg på en elev som har ca 40% närvaro, gjort så få uppgifter att jag knappt har något betygsunderlag och som fått F på NP. Elak? Vad är det för ordval. Och nej, det var inte elevens ord, utan föräldrarnas. Men han har varit sjuk, kan du inte bara sätta ett betyg? Till saken hör att det var första gången sedan 2005 som detta hände, så jag blev mest chockad. Börjar fasa för att börja jobba på grundskolan igen.

  3. Men.
    MEN.
    Vilken hets från föräldrarna!!
    Så tänker jag när jag läser.
    Vilken fruktansvärd press på både elever och lärare.
    Betygen i nian. Hur viktiga kan de vara? Hur mycket blod, svett och tårar är någon beredd att offra för att ett C ska bli ett A?
    Vilken prestige. Vilken utslagning det blir redan här.
    Min äldsta son går ur nian om några dagar. Efter tre år skulle jag tro att hans lärare känner honom tillräckligt bra för att kunna sätta rätt bokstav på papperet. Jag är faktiskt helt säker på det och litar på att det blir hyfsat rätt. Det är klart att det inte kan bli rätt på milimetern. Vad mer kan jag begära? Vi har gjort vårt bästa. Sonen, lärarna och vi föräldrar har kämpat på. Under de här tre åren har vi träffat hans lärare, tagit kontakt själva, varit på utvecklingssamtal och på föräldramöten. Vi har haft många tillfällen att fråga, undra och berätta om eventuella problem. Då vet vi att vi har gjort allt som går att göra och då känns det ju lite sent att ifrågasätta när betygen är satta. Och hela tiden har vi försökt påminna om att de där bokstäverna är inte allt. Det finns kunskap och färdigheter som inte går att betygsätta och förhoppningsvis får dessa mer plats om vi inte bara stirrar på F-E-D-C-B-A. Jag är helt säker på att det kommer att gå bra för sonen på sommarjobbet, på gymnasiet och vidare ut i livet utan att jag ifrågasätter ett enda betyg.
    Du skriver mycket klokt om ditt arbete, och jag skulle absolut lyssna när du presenterar dig med ”Hej jag heter Pernilla och jobbar som högstadielärare! 🙂
    Vilka ämnen undervisar du i?

  4. Björn Carheden

    Men visst är det skönt att lärarna fortfarande är suveräna. Vi sätter ett betyg som inte kan överklagas, inte ens rektor kan ändra det. Men vår suveränitet måste vi kunna stå för. Men hur mycket ska man då ha dokumenterat. Jag försökte ett år att varje dag skriva ett kort omdöme om varje elev jag undervisat under dagen. Jag klarade av det under några veckor och anteckningarna blev kortare och kortare och mer och mer kryptiska. Så det blev nog så att jag bara kunde hänvisa till min professionalitet. Jag hade undervisat i x antal år och satt betyg som jag kunnat se varit tämligen korrekta eftersom de hållit på gymnasiet. Jag kan och jag vet! Men alla föräldrar och elever (politiker, kollegor etc.) nöjer sig inte med det. Slutsats vi lärare måste ha lite luddiga matriser, där vi kryssat in vilka betygskriterier eleven uppnått för olika betyg. Att jag (och andra lärare?) inte tycker att kriterierna är helt överensstämmande med mina kriterier hör inte hit. Hur mäter man förresten djup, bredd på abstrakta kunskaper? Tänk vad glad jag är att bara nu kanske intressera mig för mina barnbarns betyg men då utan att på något sätt ifrågasätta dem.

    • Jag tycker att det är bra att det fortfarande (fler än nånsin i min mening) finns lärare som är suveräna… i bemärkelsen bra. Att man inte ska kunna undra och ifrågasätta tycker jag är märkligt. Vad är det som gör att en lärare inte ska kunna bli ifrågasatt och betyg överklagade? Varför måste det ses som bristande kompetens och proffessionalitet? Överallt i vårt samhälle finns denna möjlighet som en självklarhet. Politiskt, juridiskt, medicinskt osv. Är man inte nöjd med en läkare kan man ifrågasätta. Lyssnar inte läkaren kan man byta. Den möjligheten har inte ungdomarna i skolan. Varför då? Det om något borde göra att man kan överklaga och få en ”second opinion”.

      Vill tillägga att jag är grymt imponerad av många, de flesta, lärare. Men som inom alla yrkeskategorier är inte alla bra som lärare.

      • Pernilla

        Precis. Det finns rötägg överallt, lärarkåren är inget undantag. Tyvärr.

        Dock undrar jag varför det är just ett ifrågasättande från föräldrar. Det är sällan man vill kommunicera, försöka förstå – föräldrar (detta är min erfarenhet) gör många gånger just det som du undrar över; Ifrågasätter kompetens och professionalitet. Tyvärr också ofta väldigt aggressivt och anklagande. (Verkligen inte alla föräldrar men det är inte ovanligt). Jag undrar varför man alltid utgår från att läraren inte skött sitt jobb? Kan det vara någon annan i situationen som inte har skött sitt?

        Jag är dock för att man ska kunna överklaga. Vi skulle få sjukt mycket att göra och det skulle inte gagna någons arbetssituation men möjligheten bör finnas, just för att beslut oftast tar av en enda lärare. Alternativet skulle vara att alla betyg sambedömdes av en liten kommitté. (Jag gjorde det igår, jag och en kollega har haft en klass halva terminen var och vi hade möte om dem och det var otroligt skönt att jämföra våra bedömningar och se hur lika vi var). Det skulle vara mer rättssäkert kanske. Och tidskrävande men varför inte?

        Hur som helst. Betygen och dess betydelse är en viktig fråga för alla inblandade. Can’t live with them, can’t live without them. Eller?

        • Så länge betygen är vår måttstock kommer de att vara viktiga. Tänker jag. Jag känner igen den situation du beskriver från mina år som ”medförälder”. Det har varit en ganska hätsk ton bland föräldrar i den ena av barnens klasser. Både mot varandra och mot någon lärare. För mig är det galet tråkigt. Om vi inte kan sköta oss kan våra ungdomar det då? Våra ungdomar tar eget ansvar för egna studier och de kallar på hjälp när de behöver. Det är vad jag uppmuntrar och hoppas i alla fall.

          Jag tänker att ifrågasätta är en rättighet och HUR man gör det är en annan sak. Att vara aggressiv och anklagande förstår jag inte vitsen med tror man kommer längre med att vara öppen och undrande. Den erfarenhet jag har är att det slutna och det otillgängliga retar. När man inte får veta och har möjlighet till att påverka. Så kanske skulle det bli mer att göra vid en framtida möjlighet att överklaga. Kanske skulle det också kunna förebyggas med större insyn och kommunikation. Då kanske det skulle ge mindre att göra och större tillfredsställelse för alla parter. Det är åtminstone vad jag hoppas på. Men jag är inte lärare. Jag har ett år kvar i grundskolan med dottern sedan är det bara gymnasium några år.
          Jag gillar att ni säger ifrån. Jag gillar att ni kämpar. Jag vet att de ”bra” lärarna inte vill något annat än elevernas bästa.

          • Björn Carheden

            Visst ska det gå att ”förhandla” om betygen. Jag har dock begränsat den rätten till mina elever. Ibland så har jag bett föräldrar som vill ”förhandla” att se till att deras ungdomar själva gör det det måste vara ett samtal mellan läraren och eleven. Ibland så har jag genom att ge uppgifter att lösa som innebär att ett jag får prov på att eleven borde kunna få ett högre betyg men kommer de och vill förhandla i slutet av en termin så blir det svårt. ”Förhandlingsdialogen” måste pågå hela tiden. Jag tycker att det hela tiden ligger i elevens intresse, jag försöker stimulera eleven att nå ett högre betyg av egen vilja. Jag har i början av min lärarbana försökt pressa elever som inte har något äkta intresse av ämnet. En duktig elev blev arg på mig och sa: ”Det är möjligt att jag skulle kunna få högre betyg men varför då? Jag är inte intresserad, så sluta att tjata.” Det måste man naturligtvis förstå, vi lever i ett stressigt prestationsinriktad samhälle som vi ibland måste bromsa upp.

  5. Det är verkligt spännande att ta del av dina ”skolbloggar”. Jag har en son som går ut nian nu och hans verklighet har sett ut precis som du beskriver och jag har förstått att hans lärare har det precis som du beskriver. De flesta mycket kompetenta och både jag och sonen har förtroende för dem. Han har förstått systemet och jag försöker hänga med. Nu har han haft en vikarie under vårterminen i ett språkämne. Han ”misslyckades” (han ser det så själv) och skrev C på ett av delproven. De andra har han inte fått veta än och hon vill/kan inte berätta vilka betyg hon kommer att sätta än. Han har haft A från första betyget och nu är han allvarligt oroad för att få betyget sänkt. Det känns inte rimligt och har fått mig att vilja ta kontakt med läraren. Jag känner mig ganska maktlös och jag känner inte att det finns någon inbjudande kommunikation kring detta. Administrationen som jag till stor del tror handlar om matriserna, sköts bristfälligt vilket inte gör att vi har den insyn som vi kanske skulle kunna ha. Jag har istället uppmuntrat sonen till att hela tiden fråga sina lärare vad han måste göra för att nå de resultat han vill. Och det har han gjort med framgång.
    Ja, jag tror det behövs mindre administration och mer kommunikation. Det är väl det som skapar relationer och förtroende som mellan lärare och elever.

    • Pernilla

      Japp. Kommunikation löser det mesta. När den fungerar.

      • Det handlar inte om att föräldrar inte får ifrågasätta, det får man alltid göra, men det går att göra det på olika sätt. Man måste ha i bakhuvudet att lärare vill sätta bra betyg på eleverna. Det handlar inte om att vara elak eller snäll.

        • För övrigt låter det konstigt om ett delprov ska vara helt avgörande för ett betyg, men jag har ju ingen aning om hur helheten ser ut.

          • Jag tycker det i allra högsta grad handlar om att man ska få ifrågasätta. Oavsett om man är lärare, förälder eller elev. Det är en demokratisk rättighet vi har. HUR vi gör det är däremot en helt annan sak. Jag har aldrig sett att det finns någon anledning att vara fördömande, aggressiv eller på annat sätt nedlåtande. Jag anser att ifrågasättande når bäst fram om man är öppen, undrande och konstruktiv. Den oro jag uttryckte var inte heller min, det var min sons. Jag kan försäkra att han vet att jag inte dömer honom efter bokstäver. Det är samhället som gör. Jag stöttar honom att nå dit han vill. Och det ställer höga krav på betygen. Kan också berätta att jag kontaktade läraren under dagen med undrande och öppenhet och fick bekräftat precis som du menar, Linda, hon har gått på helheten under året. Det fanns ingen tvekan, han fick sitt A. Väl förtjänt skulle jag säga. Som jag förstår det blev sonen osäker med anledning av det som han uppfattade som hennes otydlighet när han frågade. Kommunikation är svårt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s