Ödsligt och ensamt, alldeles fantastiskt underbart och obehagligt

Härom morgonen befann jag mig i ett villaområde jag inte brukar befinna mig i. Jag irrade runt och försökte hitta rätt. Vilken väg skulle jag nu svänga in på? Nej, det var inte så spännande att jag hade somnat hemma hos någon okänd och nu försökte ta mig därifrån. Däremot hade min bil haft bortamatch och jag var på väg för att hämta hem henne till mamma igen.

Jag gick och kikade på de okända trädgårdarna, tittade in genom folks fönster (det gör ni väl också när ni promenixar?) och njöt lite av fågelkvitter, skön morgonsol och livet samtidigt som jag insåg att det var väldigt tyst och tomt på just de här villagatorna.

Så dök en yngre man upp ur ett hus. Han skulle visst åt samma håll som jag och gick precis bakom men sneddade över gatan så han kom lite längre bakom. Plötsligt var ensamheten och ödsligheten inte lika trivsam. Istället för att ensam gå och begrunda livet så var mitt fokus i min ögonvrå. Man kan inte vända sig om och glo. När jag var tvungen att vika av och ta in på ”min” väg dunkade hjärtat snabbt/droppade svetten från pannan/hade jag andan i halsen/ökade jag på takten (välj valfri klyscha) och vände mig om för att se om också han hade tagit min väg. Det hade han inte och jag andades ut. Bilen stod fint och jag träffade gårdagkvällens värdinnas dotter och vi småpratade en stund innan vi tog tag i resten av våra dagar. Småpratet bar jag med mig en lång stund trots att det just bara var småprat.

När jag skriver det här sitter jag helt ensam hemma i mitt vackra, älskade hus. Jag älskar att vara hemma ensam, i alla fall en stund. Efter ett tag brukar jag börja sakna deras babbel, deras glada skratt, deras eviga bråk och nästan hur de slänger allt omkring sig. Och så saknar jag den där mannen som finns trygg och stark i bakgrunden. Som lagar mat. Men så kommer jag ihåg att snart är vi här igen, allihop, och då skyndar jag mig på att njuta och göra det jag ska göra. Skriva.

Jag tar en paus och  lyfter blicken från datorn och tittar ut över skogen som finns bredvid men nuförtiden tänker jag inte längre att den är vacker. Istället tittar jag noga för att se om det är någon som rör sig där. Står någon och spanar? Planerar nästa kupp? (Helt onödigt eftersom det inte finns något kvar att ta här hos oss). Jag går inte och duschar när jag är ensam hemma för tänk om någon bestämmer sig för att göra inbrott just när jag står och sjunger till Britney i duschen. Vill plötsligt att familjen ska komma hem genast.

En skola. Ena dagen full av liv. Nästa närapå öde. Jag går in i korridoren som vanligtvis är full av tonåringar, deras saker och deras bröl. Korridoren är nedsläckt men när jag kommer tänds den automatiskt. Jag famlar fram nyckeln och går in i det rum som vanligtvis är fullt av trevliga kollegor. Också öde. Jag lämnar det jag ska lämna, släcker och låser efter mig. Tittar till en gång i korridoren – det var väl inget som rörde sig där i det mörka hörnet? Skolan har stått där ett tag, kanske finns det någon gammal sur rektor som vill spela spratt? Går med snabbare steg tillbaka till arbetsrummet där jag vet att det finns trygga och glada kollegor.

I morse lämnade jag mina barn på en ganska tom skolgård. Fast de ville vara där idag när jag ska jobba med bok ville de inte stanna när det var så tomt. Trots att de inte var ensamma alls tvekade de. Det var för få folk där.

Jag åkte genom förorten vi bor i och såg nästan ingen. Det är tomt, tyst och avbefolkat. Folk drar iväg på midsommarfirande och här blir det bara öde. Det ligger något skönt i de tomma gatorna och de öde husen men allt som kan hända, allt som lurar runt hörnet. Typiskt oskönt.

Ensamhet. Ibland fantastiskt. Ibland skrämmande. Och folk. Can’t live with them – can’t live without them.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under inbrott, Tankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s