Hösten 1963

Hösten 1963. Några vykort. Några brev. Halland och Ångermanland. Så långt ifrån varandra och aldrig blev det nära. Det som inte skrevs var också det som aldrig någonsin sades. Ord som följde med i gravar. Men breven sparades genom allt.

Sommaren 2013. Samma vykort. Samma brev. Samma avsändare men nya läsare. Det som inte står är tydligare än den snirkliga handstilen. Som på ett ställe klämt in ett litet vackert hjärta. Ett litet pyttelitet som i själva verket var hur stort som helst. För bakom de vardagliga orden, bakom frågorna och uppmaningarna fanns kärleken. Tydligast nu, efter femtio år.

Tårar då? Vet inte. Tårar nu? Ja.

 

 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s