That’s different, how interesting!

 

Vi tittade på Frihetsgudinnan igår. Vi åkte gratisbåten som går till Staten Island och tillbaka till Manhattan igen, fotade och njöt av utsikten. Denna staty som symboliserar så mycket, och olika saker för olika personer. Mina barn hade längtat efter att se henne och de kunde knappt slita blicken från henne.
Vi har varit borta ett bra tag nu. Vi har hunnit se St.Louis, delar av Massachusetts, Maine , Connecticut och New Jersey. Och New York förstås. Vi bor 30 minuters bilresa från New York men bakom träden, långt där borta, glimrar Manhattans lampor. Bright Lights, Big City. Vi bor i en välmående förort och pendlar in med tåg till stan. Andra dagar åker vi på utflykt med bil. Bilen ingår också i husbytet och bensinen här kostar hälften av vad den gör hemma.

Man kan tycka att USA är ett land som inte är så annorlunda mot Sverige. Man kan tycka att man borde veta hur det är här, eftersom man ser det på tv och film jämt. Men överallt ser vi små saker att fundera på. Till exempel undrar barnen varför man måste ha håret uppsatt i poolen som bara boende i staden får gå till och bara om de har betalat medlemsskap och hämtat ut sina ”badges.” De undrar också varför det bara är de två som följer regellistan som innehåller ungefär 15 punkter där en är att man inte får bada om man har ett sår på kroppen.

När vi går till tåget får vi korsa oss fram på vägen, ibland finns trottoar, ibland inte. Det verkar bero på husägaren. Ibland står det ett garage nästan på trottoaren, och en bil framför.

På gatorna i New York ligger många fler hemlösa än det gör hemma i Stockholm. Och varför mamma, varför är de hemlösa?

Vi möter en man med stirrig blick och ryckig gång. Mamma, hur vet du att han hade tagit knark? Hur vet du det? Är han farlig?

Och på motorvägen passerar vi ett område vår husbytarfamilj varnade oss för att åka in i. Ett liknande område fanns i St.Louis. Mamma, vad är det som är så farligt och varför får man inte åka in där? Varför är det farligt bara för att de är fattiga?

I affären handlar vi med konstiga påsar och dessa packar inte vi, utan en person som har som jobb att packa påsar. Men mamma, hur kommer det sig att de inte har handtag på påsarna?

Offentliga toaletter. Mamma, varför är det så stora glipor på toalettdörrarna om de är så pryda i USA?

Vi har träffat vänner och familj. Bott på några olika Bed and breakfasts. Det har gett upphov till frågor om det mesta. Varför äter de bara med gaffel mamma? Varför ber de bordsbön? Vad är bordsbön? Kan vi börja med det? Hur får man på den här duschen? Varför finns det inget lås på toan?

Överallt öppna, glada och trevliga människor. Kvinna på restaurang som berömmer vackra svenska barnögon. Hisskille på Top of the Rock som skämtar om att ungar med Yankeetröjor absolut inte får komma ut ur hissen och se någon utsikt. Servitris på hamburgerdiner som ritar glada ansikten med ketchup innan hon serverar. Tågkonduktörska som tipsar om att det är gratis på alla zoo på onsdagar.

Så mycket att se, så mycket att ta in. Och idag när vi åkte färjan konstaterade jag och mannen att vi är så glada att vi kan ge våra barn det här – olika bilder av livet och världen. När jag var åtta var jag med min pappa på Kanarieöarna. Jag förundrades över språket, folket och flamencodockorna som var så vackra. Att en godispåse kostade 1000 kronor fast det var visst pesetas. Att pappa beställde en ”cerveza” och det inte var en servett, som jag trodde. Någonstans där tror jag att mitt intresse för språk och andra länder grundlades. För jag såg att det fanns annat än det som var vårt radhus i en förort till Stockholm.

Min värdsyrra Rita brukade kommentera saker som inte var som hon var van vid med ”It’s weird.” Hennes pappa kontrade då alltid med: ”It’s not weird, it’s different.”

Jag önskar att fler kunde få se den sidan av världen. Att det okända inte är något som är konstigt och läskigt. Att det kan vara roligt, härligt och riktigt jävla annorlunda. För om fler såg annorlunda saker och insåg att det inte är så farligt, då vet ni vilken typ av värld vi skulle ha. En öppen, en välkomnande och inkluderande värld.

Jag vet att det inte är bara att resa och komma iväg. Alla har inte möjlighet att resa, av olika anledningar. Ekonomi, sjukdom, jobbsituation. Det är inte alltid det går. Vi lyckas tack vare att vi byter hus och bor gratis. Och byter bil och slipper bilhyra. Att kunna laga mat hemma och inte äta ute varje dag är ett billigare sätt att resa. Det är inte bara men egentligen är det mest fantasin som sätter gränser. Min mamma har alltid kämpat ekonomiskt men lyckats ge oss många upplevelser och resor.

Och – man måste inte resa fysiskt. Man kan testa att bara öppna sitt sinne lite. Bjuda in andra människor i sitt liv, att ge plats för nytt. Att tänka ”hey, that’s different, how interesting!”

20130731-071858.jpg

Annonser

3 kommentarer

Filed under Uncategorized, USA

3 responses to “That’s different, how interesting!

  1. 60 om 12 år och 3 månader.

    Que inlägg mas bonito ❤

  2. Ros-Mari Edström

    Det är en fröjd att läsa dina rapporter. Har levt med svårartad dator snart en månad nu och missat det mesta. Ska ta igen skadan när jag kommit hem. Det jag också minns från 1958-59 var dom konstiga påsarna de bar maten i.

  3. Mimmi

    Härligt inlägg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s