Ann Patchett

Jag har ju berättat förut att vi i år byter bostad med en författare. Jag tyckte att det var en fin bonus redan innan bytet eftersom det kändes bra att dela det och våra mail var rätt trevliga, som de blir när två som gillar att skriva skriver till varandra. Och så kom vi hit. Det som förenar våra två hus är att det finns böcker i varje rum och att det skrivna ordet får ta plats. Roligt är att vart jag mig vänder ligger någon bok som jag läste som universitetsstudent.

Idag fastnade mina ögon på en artikel som sitter upptejpad på en kökslucka. (Sa ju att text får ta plats här, I love it!) Den skrevs förra året av Ann Patchett då Pulitzerpriset inom fiktion inte delades ut till någon alls. Ann är inte så lite upprörd och jädrar vilken bra text! Klarsynt, rakt på och med många goda argument.

20130804-231032.jpg
Bästa:

Let me underscore the obvious here: Reading fiction is important. It is a vital means of imagining a life other than our own, which in turn makes us more empathetic beings. Following complex story lines stretches our brains beyond the 140 characters of sound-bite thinking, and staying within the world of a novel gives us the ability to be quiet and alone, two skills that are disappearing faster than the polar icecaps.

Unfortunately, the world of literature lacks the scandal, hype and pretty dresses that draw people to the Academy Awards, which, by the way, is not an institution devoted to choosing the best movie every year as much as it is an institution designed to get people excited about going to the movies. The Pulitzer Prize is our best chance as writers and readers and booksellers to celebrate fiction. This was the year we all lost.

Exakt! Vi måste läsa fiktion. Utan det blir livet fattigt och våra hjärnor kopplar ner. Jag älskar det hon skriver om att vara tyst och ensam. Det är två viktiga saker att kunna. Ibland måste man bara få vara lite ifred med text, tankar och sig själv.

Idag läste jag en saga min dotter har skrivit. Hon har i sin saga vävt in ungefär allt hon har varit med om idag när vi åkte från förorten och in till New York och hem igen. Det var en hel del att ta in på de 8 timmar vi var iväg. Hon har vävt in det så snyggt att jag kanske eventuellt kommer att sno den och skriva den som ett manus och skicka in. Och ta åt mig hela äran. (Nej, såklart jag inte skulle stjäla från mitt eget barn). Hade hon fixat detta om hon inte hade varit en sådan som läser? I do not think so. Är jag lite part i målet? Ja, I know so. Men hon är ändå skitduktig.

Hur som helst. Ann Patchett – you rock!

Och kursivt och citat och allt är helt flängt pga wordpress gör inte alltid som jag tänkt. Ni är smarta, ni vet hur det ska vara.

Annonser

4 kommentarer

Filed under Skrivande, Tankar, USA

4 responses to “Ann Patchett

  1. Men HUR har jag kunnat missa att du bor i Ann Patchetts bostad. Så coolt. Älskade hennes roman Bel Canto.

  2. Underbart inlägg. Att det är empatiskapande att läsa fiction och ger en förmågan att sätta sig in andras inre är så sant.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s