Tala är silver

Vi drog till poolen.

20130805-193649.jpg

Det var runt 80 grader Farenheit idag. Vet inte om det var för att det var måndag eller om det var för att det bara var 80 grader men poolen var nästan folktom. Själva poolen var helt tom när vi kom men då mina tjejer öppnade den vågade andra sig till slut i.

I alla fall. När jag var i vattnet med barnen såg jag hur min man stod och pratade med en äldre herre. Han hade gått fram till J och börjat prata för han hörde att vi kom från Sverige och han bodde i Sverige 1971. Det var inte det enda vi fick veta om honom. Om vi säger så.

När jag kom upp ur poolen blev jag presenterad och mannen pratade vidare. Jag försökte komma till tals och lyckades yttra en mening eller så. ”Your English is fantastic!” Eh tack. ” I used to live…” han vände sig om och bla bla bla bla mer med min man. Kom in på Frankrike. Jag stack in att vi var där förra året, great country. Då undrade han om jag pratade franska också. Ja, lite, tillstod jag. Då blev jag testad. ”Kan du översätta det här?” Och det kunde jag för det var lätt. ”Till vänster eller till höger.” Han skrattade och tittade på min man och fortsatte prata. Med honom.

Han kom in på att många i New York och New Jersey pratar spanska. Har vi hört det? Jo, det har vi hört. Jag gillar ju det. ”Pratar du spanska också?” Eh, ja, lite. ”Hur säger man ‘lämna mig i fred’ på spanska?”, undrade han och vände sig mot min man. Som under hela gymnasiet hade ”motvind i korridoren” när det var dags för spansklektion. ”Déjame en paz.” Sa jag. Och menade det rätt mycket. ”Is that Spanish?” Sa han, och vände sig mot min man. Som sa att han inte har en aning, att det är hans fru som kan spanska. Jodå, sa jag. Det är spanska och en fras man som blond svensk tjej lär sig väldigt fort när man är i Spanien. Han förstod inte alls varför och lyssnade inte på min förklaring. Istället vände han sig till … ja, ni vet. Min man. Och så malde han på. Om sitt. Och sa till min man ”är du inom finanssektorn?” Nej, det var min man inte. ”Ni borde åka till Californien. På den här resan”. ”Ja, men vi åker hem om ett par …” , ”Californien är fantastiskt, ni borde verkligen åka dit.”

Till slut ringde hans telefon. ”The wife, excuse me.”

Vi badade med barnen. La oss i solen. Hade fem minuter tillsammans, barnen plaskade och vi småpratade. Tills han kom tillbaks. ”Vad ska ni göra efter poolen?” Maj gad, jag klarade inte mer. Gick och vaktade barnen lite närmare trots att vi låg ungefär två meter bort.

Återigen har jag alltså mött en människa utan något intresse av andra. Som bara pratar på om sitt. Ja, jag kan också prata om mitt. Men jag brukar vilja veta något om den jag pratar med också. Hur orkar man leva med att bara veta saker som sig själv? Att bara pladdra om sitt? Jag blir lite fascinerad, vad är det som driver sådana människor?

I alla fall. Nu över till mig. Här ligger jag lite casual och läser en bok. Weird Sisters av Eleanor Brown. Köpte den på Target i fredags.

20130805-193709.jpg

Här slipper du se boken Åsa, och får bara mina ben. Jag vet att du längtat efter dem.

20130805-193722.jpg

Imorgon kommer min älskade kompis Kim som brukade bo i Sydkorea men jag tror att hon har flyttat tillbaka till USA nu. Hon är lite dålig på att maila och berätta om sig själv (hon tar alltså guld i grenen tiga) men hon sitter i alla fall just nu på en flygplats i Anchorage, Alaska och väntar på ett plan som ska ta henne till Seattle och sedan till New York. För att träffa mig. Och mina barn. Och min man. (Och om vi har tur med vädret och går till poolen kanske hon kan få träffa ni vet vem också). Hurra!

Annonser

2 kommentarer

Filed under Tankar, Uncategorized, USA

2 responses to “Tala är silver

  1. Han ville såklart berätta allt om sig själv för att ni kanske kunde vara bra på att föra vidare denna info. Networking, du vet. Potentiella affärer. Därav finansfrågan, högsta kasten av människor liksom. De flesta är inte särskilt intresserade av att networka på riktigt, dvs att både lyssna och tala. Han var ett praktexempel på hur det där går till over there. Hu!

  2. Ruskigt snygga ben, och den där mannen är inte helt olik de flesta man möter. Sorgligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s