En skola för alla?

Nyss hemkommen från ett föräldramöte i mina barns skola. Först blev jag sekreterare för ingen annan rörde ett endaste litet finger för gud så hemskt att behöva skriva lite. Men jag står inte ut med att läraren som har jobbat hela dagen hon också, ska stå där och behöva fråga fem gånger om någon kan skriva. Så jag skrev. (Men tvingade en annan stackare ur personalen att skramla fram en bärbar dator åt mig för jag var inte intresserad av att sitta och renskriva hemma medan de andra satt och glodde på sina tv-program eller vad man gör när man inte behöver renskriva mötesprotokoll). Sedan fick jag i egenskap av föräldrarådsmedlem försöka ragga nya medlemmar och två personer anmälde sitt intresse. Två mammor. Jag störtgillar mammor men är det inte lite skevt att vi bara är mammor i föräldrarådet? Och jag, eftersom jag är lite obekväm, slängde ur mig ”Var är alla pappor?” Det skruvades bara aningens besvärat på sig.

I alla fall. Under kvällen fick vi veta att skolan numera kommer vara väldigt restriktiv med ledigheter. (Inte bara den här skolan, många skolor kör den hårdare approachen). För det står i nya skollagen. Endast rektor kan bevilja ledighet och det ska vara väldigt speciella skäl. De speciella skäl som angavs var dop, begravningar, bröllop eller jämna födelsedagar. Plötsligt var engagemanget på hög nivå. Fuck föräldraråd, fuck skriva protokoll men det här med ledighet – det är något folk brinner för.

Jag är inte bara mamma, föräldrarådsmedlem och sekreterare. Jag är lärare också. Och jag borde ju vara emot ledigheter för elever. För jag vet hur det ”funkar.” Ledighetsansökningarna kommer jättenära inpå ledigheterna. Grupparbeten försvåras. Eleven lovar dyrt och heligt att göra läxor men gör det inte. Eller så bryr sig eleven aldrig om att ta reda på vad hen kommer att missa. Efteråt kan eleven indignerat utropa ”det visste inte jag, jag var borta då!” Och en del är borta massor. Och ja, för en del påverkar det resultaten.

Men. Jag är inte emot ledigheter. För:

Att lämna skolans värld kan vara berikande. Jag lovar att man lär sig minst lika mycket på en dag utanför skolan som på en dag i skolan. Kanske inte samma sak, men man lär sig något.
Att ta ledigt för en resa när det inte är lov gör att priserna går ner. Kanske kan då mindre bemedlade också hitta till fjällen, cityweekenden eller en badstrand.
Livet är, hör och häpna, mer än det som händer inne bakom skolans väggar och fönster.

När man börjar peta i att man ska vara restriktiv med ledighet beroende på ANLEDNING så tycker jag att man är fel ute. Bättre vore att vara hård med antal dagar. Max 5 dagar per läsår. Eller 10, som det är. För anledningen till att man inte vill att elever ska vara borta är ju just att de missar saker. Skollediga elever missar saker oavsett varför de är lediga. Och det är HÄR jag tycker Skolverket, skollagen, rektorer och lärare ska jobba hårdare med att vara restriktiva. Jag har haft elever som har missat oerhört mycket och därför får svårt att komma ikapp. Men då snackar vi inte några fjuttiga dagar per läsår som de flesta knappt ens tar. Om vi ska vara ärliga.

Och folk som vill vara lediga kommer ändå att vara det. För de kommer hitta på att mormor Elsa fyller 70 och bjuder hela familjen till Mallis. Eller så kommer de låtsas att ungarna är sjuka. Ska de vara lediga så kommer de att vara lediga.

Hur som helst. Jag funderade. Är det verkligen så att man inte får ta ledigt längre? Vad är det för land vi bor i plötsligt? Jag var säker på att det var ett fritt land. Och så gick jag in på Skolverkets hemsida. Och fann en skrift. Om frånvaro och närvaro.

Citat:
”Av skollagen framgår också att en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan får beviljas kortare ledighet för enskilda angelägenheter. Om det finns synnerliga skäl får längre ledighet beviljas. Rektorn beslutar om ledighet och får inte uppdra åt någon annan att fatta beslut om ledigheten avser längre tid än tio dagar.”

För ”enskilda angelägenheter” får elev beviljas ledighet. För längre ledighet ska det finnas synnerliga skäl. Betyder det då att för kortare ledighet räcker det med en ”enskild angelägenhet” och inte några synnerliga skäl?
Så tolkar jag det som tydligen står i Skollagen. Och det är väl precis som det var förr?  Tolkar jag fel? För jag må vara allt möjligt – mamma, föräldrarådsrepresentant, sekreterare och lärare, men jurist är jag inte.

PS.  För mig kvittar det. Jag jobbar som lärare. Jag får inte ledigt från jobbet så jag behöver inte bry mig ett dugg om ni andra får ta ledigt för era ungar eller inte. Jag måste ändå åka på dyrresor. (Vilket lirar bra med min höga lön).

Annonser

6 kommentarer

Filed under Barn, Jobb, Lärarrelaterat, Tankar

6 responses to “En skola för alla?

  1. Läraren kan alltså fortfarande bevilja ledigheter på kortare tid än tio dagar, om rektorn delegerat det till lärarna. Det är väl samma som det varit tidigare? Däremot blev jag som mamma förnärmad när jag var tvungen att ange skälet för ledigheten när jag ansökte för en enda dag. Det har skolan verkligen inte med att göra, precis som du säger. I mitt fall finns det också en medvårdnadshavare som gärna vill ha koll på alla bitar av mitt liv, och jag vill inte att han ska kunna gå till skolan och begära att få se alla papper och kunna se exakt vad jag gjort på en ledig dag. Låter kanske snålt, men jag tänker också på alla dem som har det långt värre än vad jag har, snacka om intrång i privatlivet. (Vi skulle på släktkalas, vet inte varför det var förlagt på en fredag, men så var det.)

  2. Ewa

    Jag har undervisat en del på universitetsnivå och blev väldigt förvånad när en av studenterna en dag säger ”var ska jag lämna min ledighetsansökan, jag ska åka utomlands på semester?”. Öh, ingenstans. Det är ingen närvaroplikt.

    Svaret jag då fick var ”men jag hinner ju inte plugga till tentan eftersom jag ska på semester så jag måste ju få tenta senare”….
    Jaha, då blir det omtenta-tillfället. ”Nä, jag vill inte ha en omtenta”.

    Jamen då får du plugga på semestern. Eller stanna hemma och plugga.

    Nästa termin hände samma sak, fast det var då en annan student. Jag var lite mer förberedd då och sa då ”vi tar upp frågan på lektionen så får ALLA svar på hur det funkar i vuxenvärlden.

  3. Ros-Mari

    Visst lär man sig mycket ute i världen, särskilt yngre människor skulle jag tro. Men när det kommer till gymnasiet måste eleverna – och föräldrarna – förstå att undervisningen måste följas hela tiden om eleverna tänkt gå ut med hyfsade betyg. Och det här, att man måste följa med varje vecka, skulle jag tro gäller även i grundskolan för ämnen som t ex matte, som är kumulativt, dvs lärandet vecka 7 bygger på att man förstått det som undervisades vecka 1-6. Du skriver ju att eleverna INTE alltid läser de läxor de tar med sig på resorna! Om inte föräldrarna uppmärksammar detta kan det uppstå graverande kunskapsluckor, som inte läker ihop efteråt. Vissa bitar kan man kanske ta igen senare, men den metoden fungerar bara i vissa ämnen. Jag glömmer aldrig en tjej i gymnasiets åk 1, som fick nej till begäran om lov för att att resa hem till Iran en månad första året. Hon åkte i alla fall. Sen blev hon förvånad över att hennes betyg sjönk från VG till G! Hon menade att hon borde ha varnats för att det skulle kunna hända! Hur inbillsk kan man vara? IG-varning var ju obligatoriskt för läraren att lämna, men varning för att ett hyfsat betyg skulle sjunka, efter en månads skolk? Låg IQ, eller brist på fantasi? Kanske bådadera.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s