Ett långsamt farväl

Ibland kommer det som en chock. Man visste ingenting, fick ingen varning. Andra gånger anar man. Och så finns det gångerna man bara vet. Att något snart tar slut. Att något som fanns, inte finns längre. Att något som var inte kommer tillbaks.

Det är konstigt att läsa boken ”Before I Die” samtidigt som jag också följer Kristian Gidlunds blogg. Båda handlar om samma sak. En sjukdom som sakta, sakta tar bort. Gör så att något snart tar slut. Både Kristian och Tessa vet.

Jag läste hans senaste inlägg idag. Det känns som att jag läst det förut. Hos Tessa, som aldrig funnits på riktigt men jag gråter varje gång. Men Kristians ord träffar djupare. Hårdare. För han finns.

”Efterklang

Hör om glittrande stunder från staden, när låten spelades, när vännerna samlades när tårar fälldes. Jag kunde inte vara där själv. Och det smärtar mig fortfarande. Jag försöker ta en stund i taget. En liten åt gången. Får se hur jag lyckas. Så mycket nu är bara trötthet och ett stillsamt mörker. Någonting långsamt över oss.”– Kristian Gidlund

Annonser

3 kommentarer

Filed under Tankar

3 responses to “Ett långsamt farväl

  1. Catharina

    Läser du också taxilandet.com ?

    Så hemskt och orättvist 😦

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s