Reslust?

”Hjärnan satt mig i en jumbo och jag landade på Kennedys mark. Ändra klockan tog en taxi fråga föraren om han visste var hon fanns.” Ur Flickan i en Cole Porter sång – Gyllene tider.

Visst har du också gjort så någon gång? Rest någonstans men bara i huvudet? Sett dig själv vandra på gator du har vandrat på förr. Eller sett dig själv där du faktiskt aldrig har varit, men där du gärna skulle vilja vara.

Jag bodde i USA ett år när jag var 16. Jag längtade ofta hem. Jag hade ett fantastiskt år men längtade hem. Jag var bara 16 och världen kan vara svårbegriplig och stor för folk som är mycket äldre än så. Ibland låg jag i mitt rum där i Massachusetts, slöt ögonen och tänkte att jag låg hemma i Tyresö. I mitt rum med mintgröna väggar som jag hade målat själv. (Ja, kulören blev lite fel men jag hade redan köpt allt så det fick vara). I min säng som jag och min bästis Anna hade skruvat ihop. Först gjorde vi åt fel håll och när vi insåg det låg vi på golvet och vred oss av skratt, så som bara fjortisar kan göra. Sedan tog vi en paus med glass. Och tog nya tag. När jag låg där i USA kunde jag känna att jag verkligen var hemma. Så väl så att när jag öppnade ögonen och såg var jag egentligen var så var besvikelsen stor.

Jag har alltid rest i hjärnan. Ibland är jag tillbaka i Sevilla där jag bodde ett halvår. I hjärnan går jag på någon gata, eller in i en affär. Ibland är jag kulturell och går på ett museum jag brukade besöka där. Väldigt ofta reser jag till Barcelona. Sitter på min favorittakbar, dricker cava och bara är. I fantasin. I verkligheten står jag och diskar.

Ibland kan man resa lite mer avancerat än bara i hjärnan. Idag till exempel var jag i Frankrike en liten stund. Hur enkelt som helst, resan tog cirka 20 minuter hemifrån. Jag tog bilen, verkade enklast eftersom jag är piggare men fortfarande ganska matt. Det svåra var bara att hitta parkering, ni vet hur det kan vara i Frankrike – trångt och svårt att hitta plats. Precis så var det idag. Ont om platser men till slut lyckades jag och promenixade en bit till Frankrike Petite France. Det enkla att personalen hälsar på franska, det gör att det på en gång känns som att man är i Frankrike. Och alla godsaker som heter saker som pain au chocolat, brioche avec framboise (eh, tror jag), gör ju att man hamnar i rätt mood. Jag beställde champagnete av bara farten. Et j’ai acheté une baguette.

20130913-171549.jpg

20130913-171534.jpg

 

Och när jag gick på toa var frankrikekänslan total. Inget papper och skyltar på franska. Mais il y a une krok!

20130913-171539.jpg20130913-171543.jpg

Voilà – en stund i Frankrike och natten får jag tillbringa i min egen säng. C’est parfait!

 

 

 

 

 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Resor

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s