Men vi måste ha glosor!

Den här veckan har bestått av en himla massa läxsnack. På Facebook. Här i bloggen. På mitt jobb. I tv. Med folk jag har mött här och där. Och det finns lite olika synpunkter och många är lärarna som har sagt att det är bra det där med inga läxor men glosor, det måste vi ju ha. För att eleverna ska lyckas gnugga in orden ordentligt. Nu ska vi se här. Jag gör en komplett ovetenskaplig undersökning grundad på studie av mig själv.

Mitt liv som språkstuderande:

Mellanstadiet: Engelska i tre år.
Högstadiet: Engelska i tre år. Franska i tre år.
Utbytesstudent i USA: Franska i ett år. Engelska hela tiden.
Gymnasiet: Engelska i tre år, franska i tre år, spanska i tre år, latin i två år. (Eller var det tre?)
Universitetet: Engelska tre terminer. Spanska två terminer + en i Spanien.

Totalt:
Engelska: 11,5 år.
Franska: 7 år.
Spanska: 4,5 år.
Latin: 2 år.

Fatta hur många glosor jag har gnuggat in. Fatta hur bra jag är på studieteknik när det gäller glosor. Min favorit är evighetsköraren man skriver och viker på ett papper för det tar aldrig slut och man kommer inte undan orden. Man gnuggar som f-n. Men. Så här ganska många år efter avslutade studier, hur behärskar jag nu de här språken? Och kan jag alla ord jag har gnuggat in? Vågar inte ens tänka på vilken mängd ord jag har suttit med, timme efter timme. Gaaah.

Bäst: Engelska. Känner mig väldigt säker men är förstås inte på samma nivå som en infödd 38-åring. Jag klarar mig dock utmärkt i interaktion med inhemska talare. Ibland kan jag stöta på svåra ord när jag läser eller hör språket men förstår oftast av kontexten vad som menas. Känner sällan/aldrig att jag inte förstår och har många strategier för att gå runt problem. Jag använder engelska dagligen dels i mitt jobb, men också som konsument av engelskspråkig litteratur, film och musik. Samt i daglig kontakt med engelsktalande vänner.

Näst bäst: Spanska. Jag är inte lika säker som när jag bodde en termin i Spanien och pluggade på universitetet men grunderna sitter bra. Det är det jag använder fyra dagar i veckan – tragglar grunderna i åk 7, 8 och 9 så presens och perfekt sitter som berget men den där konjunktiven, den glömmer jag ofta bort att använda. Jag har ett hyfsat ordförråd men inte så bra dagligt språk. Skulle behövt bo i Spanien i några år för att få till mer vardag i mitt språk. Med vardag menar jag slang, vardagliga uttryck och svordomar. Jag svär aldrig på spanska vilket jag ser som en brist. Ju bättre man kan ett språk, ju mer kan man krydda det.

På tredje plats: Franska. Mycket osäker. Kan grammatiken, kan böja verben rätt. Förstår väldigt mycket när jag läser men har svårt att få till meningar rätt. Mest för att jag blandar ihop allt med spanskan.  Trots sju års glosstudier, jag menar franskstudier. Minns en glosa väldigt väl. Chomâge. Det betyder, har jag för mig, arbetslöshet. Jag minns den för att den var så svår. Jag fick verkligen nöta. Och hänga upp den på något jag visste. Det blev komage. För det stavas nästan lika. I flera dagar gick jag och rabblade komage, komage, komage. Har inte haft så stor nytta av just det ordet men jag nötte in det, det gjorde jag verkligen.

På fjärde plats: Latin. Jag kan fatta något citat här och där, lärde mig en massa prefix och suffix men kommer jag ihåg alla ord? Tillåt mig småle. In vino veritas. Veni vidi vici. Vem kan inte det? Det hade jag kunnat även utan 2 års latinstudier.

Jag säger så här: Glosor är viktiga, ja. Annars har man inget ordförråd. Men det är inte det som gör det. För att lära sig ett språk, och för att ha kvar det, så måste man använda det. Så fort man slutar använda det försvinner väldigt mycket. Det går fort utför. Precis som med allt annat som man slutar göra.

Hur gör jag utan att ge glosläxor då?  Ibland gör jag t.ex. så här:

1) Glosgenomgång. Vanlig hederlig där läraren (dvs jag) läser först och eleverna efter. För att träna uttal och gå igenom vad de betyder. (Cirka tre minuter).
2) Eleverna får tomma kort (de får ett papper och klipper själva ut korten) och gör ordkort. Ett språk på var sida. Ja, det tar en stund men jag tycker att vi har den tiden. (Cirka 10 minuter).
3) De får öva med korten individuellt eller i par – det de tycker passar bäst för dem. (Cirka 10 minuter).
4) De får skriva dialoger och använda orden. (Cirka 20 minuter).
5) De får spela upp dialogerna för varandra. (Öva fem minuter, spela upp brukar ta hela klassen max 10 minuter pga dialogerna är inga långkörare direkt).
6) Ordtest. Jag säger orden på t.ex. svenska och de skriver på spanska. Sedan får de ta upp gloslistan i boken och rätta själva. Va? Rättar jag inte? Nej. Inte i det här skedet. De får rätta själva för att se var de gjorde fel. För att kunna se vad de behöver förbättra.

Dessa moment kan behöva delas upp på två lektioner i åk 7 där jag har kortare pass men i åk 8 och 9 har vi längre pass och då hinner man det här på en lektion. Sedan följer jag upp genom att testa orden igen. Och igen. För repetition är kunskapens moder. Och det är inte är förbjudet att ta med sig korten och öva på bussen om man vill. Eller lägga in dem i mobilen för att öva under korta stunder man har över. Det bestämmer man själv. Men om man är aktiv under hela lektionen och följer mina instruktioner så kommer man att ha lärt sig en stor del av de aktuella orden.

Jag tror att mina elever kommer ihåg glosorna aningen längre än jag gjorde som nötte in dem till glosförhören. Men så fort de slutar använda de här orden kommer de också att glömma dem. Det är det vi språklärare måste förmedla – glädjen att använda språken. Att läsa, lyssna och interagera. Se en film på målspråket. Gå på ett språkkafé. Försöka ta oss till det land där vårt målspråk talas. Hitta en kompis som kan språket och prata. Så lär man sig och behåller ett språk. Inte genom glosor.

(Och precis som vi tycker att man ska nöta in ord hemma tycker mattelärarna att ungarna ska nöta in multiplikationstabellen hemma och kemilärarna tycker att vi ska nöta in periodiska systemet hemma och … ja, ni fattar).  Då är vi på det där med hemmets ansvar för inlärning igen.

Annonser

9 kommentarer

Filed under Lärarrelaterat

9 responses to “Men vi måste ha glosor!

  1. Nathalie Sundesten Landin

    Jag har använt Draw, mime, talk som glosaktivitet för att lära in. Har inte heller glosläxor. Beror mycket på den lärare jag hade på lärarutbildningen som ansåg att utan sammanhang är det meningslöst att lära sig ord.
    Och som mattelärare har jag inte gett multiplikationsläxor. Jag har istället ägnat fem minuter varje mattelektion till att träna tabeller. Nu har jag bett musikläraren ta hand om det tragglandet – genom multiplikationssånger. Varför ska elever behöva göra det tråkiga hemma?

  2. ludditen1Ewa

    Chômage! Det ordet har ju jag haft jätteproblem med, fast jag gjorde kopplingen Chômage -> Fromage eftersom var man arbetslös så var man ”ute i kylan” = ost i kylskåpet!
    Sen har jag nog aldrig använt Chômage när jag pratat franska i ”verkliga livet”, men jag är redo nu när vi ägs av ett kanadensiskt bolag 🙂

    Jag tycker att man ska rätta ”lagom mycket”. Allt beroende på sammanhang och ålder/mogenhet. Jag rättar mina kollegors stavfel och förväntar mig att de rättar mina! Ibland slutar jag rätta när det blir allt för mycket röd text i dokumenten och skriver nåt i stil med ”du fixar resten va?”…

  3. Jag börjar föra läxdagbok. Tänkte skriva upp hur våra läxor ser ut och hur de funkar/inte funkar. Kan inte fler göra det? Vilken samling av frågor och erfarenheter det skulle kunna bli.

  4. Catharina

    Åh vad bra formulerat! Jag har faktiskt också tänkt att vissa såna ”nötningsmoment” måste ske i läxform, men jag är beredd att tänka om!

    Älskar språk, och vet också att ett stort ordförråd är till stor hjälp, men precis som du säger så behöver språket användas! Det är lätt att fastna i hur man själv lärde sig. Och läser man om studenterna som inte ens börjar meningar med stor bokstav, så blir man ju rädd. Men jag fattar att det också finns bra lärare – som du, som min kusin, och många fler förstås!

    • Pernilla

      Men det där med att de inte börjar med stor bokstav – de är ju uppvuxna med chatspråk, Mc Donald’s reklam (i’m loving it) och en våg av ”vi ska inte rätta” i skolan. De behöver inte vara dumma för det – de bara skriver annorlunda. Jag har tom kontaktat ett läromedelsföretag en gång för att ifrågasätta varför de skrev ”english” och inte det korrekta ”English” på bokens framsida. Svaret var att det var grafiskt bättre, det hade de diskuterat fram. Jag skulle aldrig få för mig att köpa en sådan bok, för gammaldags.

      Tack. 🙂

      • Catharina

        Jo, så är det ju. Det är vi som är gamla stofiler, och det blir de som vinner – det är ju de som är framtiden. Tanten i mig rasar och tycker att man ”minsann ska lära sig att skriva ordentligt” ÄVEN om man vuxit upp med chatspråk…

        Jag tycker det är (var?) ett oskick att inte rätta i skolan! När jag var utbytesstudent rättade nästan alla lärare (oavsett ämne) min taffliga franska i inlämningsuppgifterna. Min historielärare berättade dock snällt att han inte vägde in mina språkfel i bedömningen av proven 😉

        • Pernilla

          Jag tycker att det är okej att inte rätta när läs- och skrivinlärning sker, de första åren. Men nu när min nioåring kan läsa och skriva bra tycker jag att det är ett oskick om man inte talar om vad som är rätt. Dock är det bästa när hon frågar själv, vilket hon ofta gör. Och sedan kan man ju välja sina strider. Det där med sammansatta ord tänker jag kan få komma senare, nu är hennes särskrivningar rätt söta. Men stavningen petar jag lite i. Min sexåring som kämpar för att lära sig läsa och skriva, herregud, där vill man ju inte döda gnistor.

          Snäll historielärare. 🙂

          Och jag är en sådan jobbig engelsk/spansklärare som petar i ungdomarnas svenska. ”Det heter inte vart bor du, och där ska du inte ha stor bokstav, det är på engelska men inte på svenska.” De suckar och himlar med ögonen.

  5. Stefan W

    Helt riktigt Pernilla! Har ju också stöd i forskning. Pia Sundqvist, forskare på Karlstads universitet har fortbildat vår personal i engelska. Hon och hennes kollegor förkastade också glosor och förordade att om man nu måste ha glosor så ska man låta eleverna ta fram dem. Från t ex tv spel, internet eller filmer och sedan förhöra varandra.

    Presentation om del av Pias forskning:

    Ungdomars språkliga aktiviteter på fritiden påverkar deras resultat i skolan. Det visar Pia Sundqvists avhandling. I avhandlingen undersöker hon fenomenet fritidsengelska bland elever i årskurs 9. Fritidsengelska handlar om de kontakter barn och ungdomar har med engelska utanför klassrummets väggar, till exempel genom tv, film, dataspel, Internet, böcker och musik. Det visade sig att fritidsengelskan är en viktig faktor i språkutvecklingen. I hennes undersökning framkom också olika mönster för pojkars och flickors fritidsengelska, samt att fritidsengelskan kan vara en möjlig väg till framgång i engelska oavsett elevens socioekonomiska bakgrund.

    Vygotskij menar ju också att vi utvecklar språk och kunskap tillsammans med andra människor och inte ensamma hemma på kammaren.

    • Pernilla

      Just det där att ta egna ord jobbar jag massor med, speciellt i engelskan. Och oftast i åk 9 i spanska. I åk 7 och 8 får boken styra mycket i spanskan, för att det är ett nybörjarspråk då. Men engelskan – det där är så tydligt, med fritidsengelskan. De är ju oerhört duktiga när de kommer till högstadiet, dock på väldigt olika nivåer. Då är ju individuella ord en förutsättning. Skönt med styrkande forskning, tack. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s