Hej läxivrare!

Vi lästränar här hemma just nu. Utan att ha det i läxa. Pga är engagerade föräldrar som vill våra ungar väl. Tänk – ibland klarar vuxna att ta lite ansvar för sina barn, helt utan hjälp. (Jag står i tvättstugan och smygbloggar, alltså lästränar maken. Går lätt när man är två).

Och just det. Igår gick våra döttrar hem själva efter skolan. Dammsög. Städade. Fixade fem överraskningar åt oss, helt utan annat än det vi hade hemma. De tog alltså ansvar, egna initiativ och var kreativa. Vi hade inte bett dem om något av detta.

PS. Bamse är helt klart mer lustfylld läsning än läseboken.

Annonser

6 kommentarer

Filed under Uncategorized

6 responses to “Hej läxivrare!

  1. Anna

    Det viktiga måste ju vara att man läser – inte vad man läser. I två år har vi tragglat med ”Stjärnsvenska”. Samma bok flera gånger i veckan, som läsläxa. Dottern tyckte böckerna var supertråkiga – vi föräldrar tyckte lika. Gissa om läsläxan blev trist att genomföra? Nu, ny skola, ny lärare, annat tänk. Läsläxa betyder, välj en bok vilken du vill och läs högt 10 minuter varje dag. Böckerna om Sune är roliga! Läsläxan är helt plötsligt rolig. För alla inblandade.

  2. Lille E tar helt sonika inte med sig sina läxböcker hem … Vi har ungefär 2 timmar (om jag har cyklat hem snabbt) tillsammans innan han somnar. På dessa 1,5-2 timmar ska jag laga mat, samtala med min son om hur hans liv är samt göra läxa. Och ja just det ja, bråka om tandborstningen och läsa saga också. Att jag dessutom måste ta ut hunden inom den tidsramen är mitt eget fel, hur tänkte jag när jag skaffade hund? Läxan borde gå före det där med att ha husdjur som barn får ta lagom ansvar för och gosa med och känna trygghet med som ensambarn. Läxa für alle! Arbeit macht frei och allt det där.

  3. mammalärare

    Själv sitter jag och försöker få min dotter att göra sin engelskläxa. Det går sådär. Hon har dyslexi och tycker läxan är svår. Då får hon ändå lite färre glosor i läxa än sina kompisar, vilket gör att hon känner sig mindre värd och utanför. Dessutom blir det svårt att göra övningarna i övningsboken när man inte kan alla glosor. Texten är inläst på datorn, men den är svår att översätta när man inte förstår alla orden. Uttalet är näst intill omöjligt. Förra veckan var jag bortrest och då struntade hon i sin läxa. Hon vägrade göra den med mormor, och mormor vägrade bråka med henne. Mormor vill ha en kärleksfull relation med sitt barnbarn, och slippa onödigt tjafs. Det är jag som får bråka istället. Varje vecka. Dag ut och dag in är det skrik och tårar, ibland även från min sida. Det är inte den relationen jag vill ha till min enda dotter.
    Om en stund ska vi jobba lite med matte. Kanske två sidor, för det har vi kommit överens om med hennes lärare, att hon ska räkna minst två sidor om dagen. Hon är ändå en årskurs back i matte. Klarade inte NP i år tre. Nu går hon i år 5 och skulle antagligen fortfarande inte klara provet enligt hennes mattelärare. Då undrar jag om det verkligen hjälper att hon räknar två matteblad om dagen, eller det kanske är arbetsmetoden som inte fungerar?
    Min dotter når inte målen i matte, svenska, engelska, biologi, kemi eller fysik. Kanske något mer, jag har inte hunnit kolla igenom Unikum ännu, utvecklingssamtalet är inte förrän om en vecka. Jag är inte så sugen på att titta, för sist jag tittade hade fysikläraren skrivit vad min dotter i princip inte kunde i ämnet. Inget om hur hon kunde utvecklas i ämnet och som kommentar ”Ta tag i ditt lärande, utnyttja dina resurser”. Till en 10-årig dyslektiker. Dessutom har jag fullt upp med att logga in på v-klass varje dag för att försöka hinna med att vara delaktig i vad som händer på dotterns skola, på lektionerna och vad som ges i läxa. När det är utedag och vad de ska ha med sig. Varma kläder. Extra strumpor. Tre plastpåsar. Fika. Vatten. Sittunderlag. Som tur är har jag skrivare på mitt jobb så att jag kan skriva ut alla papper som kan vara till hjälp i min dotters inlärning då jag vet att hon glömmer alla former av material som ska hem i skolan.
    När vi är klara ska jag planera de sex lektioner jag har imorgon. Jag jobbar som lärare. Som tur är har jag en sambo som både handlare och lagade mat idag, annars hade det blivit Billy panpizza. Ofta tänker jag på alla ensamstående föräldrar som ska få livspusslet att gå ihop. De som dessutom har barn med särskilda behov. Kanske mer än ett.
    Tänk om alla barn fick lära sig vad de skulle i skolan med hjälp av pedagoger som är utbildade i sina respektive ämnen. Tänk om alla barn med särskilda behov fick den hjälp de behöver och alla barn som är duktiga fick den stimulans de behöver? Vad är det som krävs, och hur svårt kan det vara?

    • Pernilla

      VERKLIGEN! Hur svårt kan det vara? Fy fan vad det där låter vidrigt. Jag lider med er. Och din dotter. Snacka om att döda lusten att lära!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s