Livet är gjort av glas

I tisdags kom jag till jobbet och hittade den här på mitt bord:

20131003-100901.jpg

Ur citatbok från Kulturlabbet i Göteborg. ”Livet är gjort av glas.”

Det är en liten citatbok som jag har stående på mitt bord, citat från Kulturlabbet i Göteborg. Den brukar stå uppställd men nu låg den mitt på mitt skrivbordsunderlägg. Jag förstod att den nog hade ramlat ner på golvet och någon hade lagt upp den. Jag tittade på texten och tänkte att jag aldrig har haft just den sidan uppe någon gång. Trots att det är så sant.

Livet är gjort av glas. Ena dagen är man mitt i sitt ekorrhjul, nästa har man fått en hjärnblödning och ligger som ett paket på ett sjukhus och pendlar mellan liv och död.

Sedan gick jag och hade lektion. Medan jag gick runt i klassrummet och eleverna jobbade kikade jag ut genom fönstret. Nedanför oss har vi en brandstation och där vajade flaggan på halv stång. Jag tänkte på citatboken. Jag tänkte på den som flaggan vajade för. Jag vet inte vem men någon har förlorat livet. Några har förlorat någon.

Livet är gjort av glas. Ena dagen går man upp och går till jobbet och nästa dag finns man inte mer.

20131003-100918.jpg

Bredvid det stora grå huset vajar en flagga på halv stång.

I helgen var jag på bokmässan. Sent lördag natt stannade jag för rött vid ett övergångsställe. Jag och två tjejer stannade. En kille gick nerböjd över sin mobil och han fortsatte att gå. Han var en halv centimeter på att bli påkörd av en taxi, han klarade sig genom att jag och de två tjejerna skrek på honom att stanna och taxichauffören hann bromsa.

Livet är gjort av glas.

Och i går kväll just innan jag skulle gå och sova kollade jag en sista gång på mobilen. En kompis hade skrivit och berättat om en vän som inte finns längre. Min vän skrev:  ”Hon var livsglad, utåtriktad, energirik, ständigt på väg mot nya utmaningar. Hon har haft det tufft men hon har alltid orkat skratta ändå, tills nu.”

Jag satt på sängkanten och läste om personen jag inte kände men kände igen mig precis. Det är ju jag. Livsglad. Utåtriktad. Energirik. Ständigt på väg mot nya utmaningar. Och ja, svårt botas bäst genom skratt. Min vän beskrev två vänner på en gång. Med en skillnad. Jag orkar fortfarande skratta. Åt elände. Åt mig själv. Åt andra. Åt all jävla skit som finns i världen.

Jag kröp ner under täcket och kunde inte sluta tänka. Vi är så många som kämpar. Vi går runt och lever våra liv så gott vi kan. På utsidan ser allt bra ut. Vi glittrar. Vi presterar.  Vi bakar cupcakes. Vi har treeeeevliga middagar. Vi har fantastiska resor vi checkar in på facebook från. Vi skriver tack för senast så alla kan se hur bra och trevligt vi har det. Ja, ni vet precis.

Men inuti. Vi äts upp. Vi är rädda att inte duga. Vi sliter. Vi oroar oss för våra barn.  Vi oroar oss för våra sjuka föräldrar. Vi oroar oss för om chefen tycker att vi sköter vårt jobb. Vi oroar oss för att vi inte har ett jobb. Vi får ont i magen när vi tänker på vinterskorna som måste köpas, presenterna till kalaset barnet är bjuden på. Vi funderar på varför vårt barn inte är bjuden till kalaset. Vi hoppas att vi har någon mat i frysen för plånboken är tom. Vi undrar vad meningen med allt det här är, egentligen? Vi tröstäter. Vi dövar med sprit. Vi låter oss slukas upp av något vi tror är viktigt, något som gör att vi slipper tänka. Vi sneglar på alla andra och tänker att de har det bättre. När vi släcker lampan på kvällen gråter vi tyst i kudden istället för att sova.

Och någonstans mitt ibland oss finns någon som lever sin sista dag idag. Som trär en snara om sin hals. Eller sväljer tillräckligt många av fel sorts piller. För att glittret i ögonen slocknade för länge sedan och man inte orkar låtsas längre. Ingen har ändå tid att bry sig. Ingen kommer ändå att sakna.

Vi är gjorda av glas. Vi blir kantstötta, det är okej. Det hör till och ger insikter, dimensioner och erfarenhet. Men ibland går vi i kras och blir liggande i tusen bitar. Om det inte finns någon som kan plocka upp oss igen, bit efter bit, och limma. Vi blir inte som förut men vi blir lite helare igen.

Är du någons lim?

Annonser

15 kommentarer

Under Tankar

15 svar till “Livet är gjort av glas

  1. Helena

    Kram finaste, klokaste Pernilla! Du är så mångas förebild. Så många vill leva ditt perfekta liv. Du delar med dig din insikt till oss andra, andra berörs av dina ord, bland annat mina vänner som delar detta på facebook. Även om du inte ser deras kommentarer vill jag att du ska förstå att du har en viktig roll i vårt liv. 🙂 Ta hand om dig, du duger även om du bara gör en tiondedel av det du gör idag. 😉

  2. För ett år sedan plockade min mamma fram den där snaran o nu finns hon inte mer – hon gjorde likadant som min bror gjorde när han var sjutton – jag var fjorton år då – 1965. Och ja, livet är av glas – det förstod jag mer än väl när min mormor också tog sitt liv tretton år efter min bror.
    Men det finns det som är ännu värre, när glaset blir kantstött och skört och man förlorar tron på sitt moderskap och de val som man som mamma gjorde i tron att det var det bästa för barnet o en själv … Det genomskinliga glaset som inte hindrar solstrålarna från att trots allt bryta igenom o ge sin glans i tillvaron … tack o lov för solen.

    • Pernilla

      Tack fina Ebba för din kommentar. Och ja, det blir inte alltid rätt alls. Men jag håller med, tack o lov för att det finns en sol ibland. KRAM!!!!

  3. Ja, gudars vad skört livet är. Det behövs mycket lim. Igår var en dag då jag behövde det men inte hittade något och ingen gav mig något heller. Idag gav ett samtal kraft och hopp igen och på så sätt lite lim.

    Hoppas du får en fin helg, lim eller inte.

    Kramar!

  4. A

    Oj va bra skrivet! Jag är en av dem som behöver mycket lim och ofta. För att orka vidare i livet istället för att välja bort det. Limmet har tagit mig tillbaka, låtit pillerburken och snaran vara.

    Och ny står jag här på andra sidan livet och har bestämt mig för att vara med så länge det bara går! Så till alla er som plockar upp, sätter ihop och limmar andra: tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s