Vem har rätt och vem har fel?

Den senaste tiden har jag funderat mycket på det här med åsikter och framförallt hur viktigt det verkar vara att ha rätt eller fel. Och hur det är möjligt att ha en åsikt och sedan utsättas för någon annans utan att ta till sig ett dugg av den. Utan att lyssna på argumentationen, utan att försöka dra nya slutsatser. Som i läxdebatten i höstas till exempel. Antingen är man för eller så är man emot. Den andra sidan är dum. Jag generaliserar men en stor del av läxdebatten som jag hamnade i handlade om det. Jag blev chockerad över de hårda ord som många lärare använde. Nedsättande och raljerande bredde man på utan att ens lyssna på den andra sidan. Utan att stanna upp och tänka ”hmmm, kan det vara så att det ligger något i det här?”

(I ärlighetens namn ska jag säga att vissa tänkte så – t.ex. hade jag en väldigt givande mailkonversation med en av mina döttrars lärare. Vi hade inte samma syn men vi hade en mycket bra diskussion).

Men, detta var ett undantag – de flesta var fast i sina synsätt och jag funderar mycket på det här. Varför är det så läskigt att ta till sig en tanke från någon annan? Varför är en fråga om ett arbetssätt så provocerande att man ratar utan att fundera på om det arbetssättet är bättre än det man själv håller på med? Att man fastnar i ”så här har jag alltid gjort” och inte tänker att det kan finnas andra sätt? Varför låter man inte sig berikas av ett nytt tankesätt?

Jag säger inte att jag är bättre. Ibland undrar jag om jag är dum i huvudet som verkligen inte kan förstå ”den andra sidans” argument. Och varför jag inte förstår var jag tänker fel. Men till mitt försvar måste jag säga att jag ofta försöker. Jag frågar och vill veta mer. Det är dock inte alltid det bemöts väl.

Som med Sverigedemokraterna. Som jag anser är rasister och inget annat. De upptar en stor del av mina tankar eftersom  de dyker upp lite här och där, mer och mer.  De dyker upp hos mina facebookvänner, (än så länge har ingen av mina facebookvänner visat sig vara Sverigedemokrat) men hos en del av mina facebookvänner finns det SD:are. Och när mina facebookvänner försöker få till en diskussion, försöker få veta hur deras SD-vänner tänker så kommer det bara en massa påhopp. Vi som inte är SD:are har missförstått allting. Jag undrar hur man kan fortsätta hävda detta när SD:are uttalar sig grovt rasistiskt gång på gång på gång på gång. Det är ett rasistiskt parti. Jag kan inte förstå hur man kan se på det på ett annat sätt. Plötsligt är jag den inskränkta som inte kan ta till mig och förstå hur de tänker. Vill inte heller. För är det inte där skon klämmer? Att man inte förstår för att man inte vill?

Men det är jag ju inte ensam om. SD:arna är precis likadana och deras oförmåga och ovilja att diskutera är ett problem. De tar hellre till påhopp, glåpord och järnrör, än diskuterar vettigt. Tyvärr har det påverkat debatten negativt, och förmodligen i precis den riktning de vill. För det har gått så långt att ”Politiker som står upp för utsatta stämplas som jobbiga av sina partier –  andra anpassar sin politik av rädsla för hatet” , skriver Mona Sahlin i Expressen idag. Politiker hoppar av på grund av hatet de och deras familjer måste utstå. Politiker väjer för de svåra frågorna, på grund av hatet de och deras familjer måste utstå.

Och det drabbar inte bara politiker. Journalister som skriver och rapporterar om SD råkar också illa ut.

Dödsmaskinen skriver: ”När jag delar med mig av hoten jag får och berättar om dem för andra så brukar jag få höra att jag ska ta det som ett positivt tecken. Att de är arga och hotar mig betyder att jag gör något bra, att jag har rätt.  Det är en klen tröst i bästa fall, i värsta fall är det en normalisering av hoten och trakasserierna. Man kan säga att det ligger i samhällsandan, journalister och opinionsbildare som skriver om jämlikhet och jämställdhet får nästan allihop påhopp av något slag nuförtiden.” Det stannar inte där: ” Ibland räcker det med att man är vänligt inställd till flyktingmottagande, något en ICA-handlare i Kaxås fick uppleva efter att han välkomnat flyktingar till staden. Det räckte för att de rasistiska hoten skulle välla in.”

Alex Schulman skriver i en  krönika: ”Senaste gången jag skrev om främlingsfientlighet och om Sverigedemokraterna så fick jag en mängd mejl från SD-sympatisörer. De var alla hatiska, många av dem hotfulla. En konstaterade att jag var ”en landförrädare” och att han skulle se till att jag straffades som en sådan. Jag blev skakad av den där anstormningen, gick runt och var orolig under en tid. Sen dess har jag många gånger kvävt impulser om att skriva igen, för jag har känt att jag inte orkar, att det är för läskigt. Men varje gång som jag låtit bli har jag också känt obehag, eller skam kanske är ett bättre ord. Jag har skämts för att jag inte haft modet.”

För det är som Birgitta Ohlsson skriver i Expressen:

”När Europas främlingsfientliga partier är på frammarsch måste vi visa motkraft. Sverige driver sedan 2012 ett EU-projekt för att motverka radikalisering och våldsbejakande högerextremism. Projektets mål är att identifiera framgångsrika metoder för att förebygga högerextremism.

Det är allvar nu. I helgen besöker jag minnesplatser för de vidrigaste brotten mot mänskligheten i Europas historia. Samtidigt fortsätter hatets krafter att mobilisera sig. Europa står inför ett vägskäl. Europaparlamentsvalet nästa år är inte bara ett val mellan socialister, liberaler, gröna och konservativa. Det är ett val mellan de som tror på alla människors lika värde och de som inte gör det. Det är ett val mellan de som tror på global solidaritet och de som vill stänga våra gränser. Ett val att minnas att grundtanken med EU är att riva gränser och inte bygga nya murar för människor.”

För övrigt har jag ett julklappstips. Kanske känner du någon SD:are som behöver en liten klapp? (De har förstås recenserat boken på alla siter de kan, inklusive nätbokhandlarna).

alskade-fascism-de-svartbruna-rorelsernas-ideologi-och-historia

Annonser

5 kommentarer

Filed under Tankar, Uncategorized

5 responses to “Vem har rätt och vem har fel?

  1. Anders

    Jag har alltid undrat vad som är Rasistiskt i SD… du skriver jag citerar” SD:arna är precis likadana och deras oförmåga och ovilja att diskutera är ett problem. De tar hellre till påhopp, glåpord och järnrör, än diskuterar vettigt”. Jag har aldrig sett en debatt med Jimmie Åkesson eller dylik politiker som tar till påhopp och glåpord eller järnrör för den delen . Om du menar att nättroll gör det har du rätt. Men nättroll finns överallt och i alla partier. Rasistkortet däremot har jag hört utalas ett flertal gånger och att undvika att argumentera mot Sd`s politiker. Jag tror att problemet idag är att politiker helt enkelt inte vågar ha en seriös debatt med SD, därför växer dem.

  2. Tack Pernilla. Bra skriver och citerat. Jag känner mig ofta frustrerad över att alla redan har bestämt sig. Dom håller nästa för öronen när man försöker argumentera. Det vore väl ett bra obligatioriskt skolämne: argumentationsteknik med diskussionsövningar. Betyg bara till dom som lyssnar på andras argument 🙂

  3. Björn Carheden

    Det otäcka är att nu när de breddar sin politik så finns det en smula som även jag kan hålla med om. De värnar om djuren och får då en annan grupp som är ensidiga på sin sida, djurrättsvänner kan lätt falla för SD:s åsikter. Kvinnor ska ha rätt till heltidsarbete, helt ok, lite kvinnoröster. Men det är ju helheten som får avgöra. Jag finner korn av mina tankar och åsikter i de flesta partier men jag är mest Folkpartist och röstar på det partiet trots att jag och major Björklund har olika uppfattning om skolan. Var går gränsen för partival? Hur mycket av ett partis åsikter ska jag omfatta? Är djurrättsfrågorna så viktiga att någon kan negligera det rasistiska?

    • Pernilla

      Det är precis det som är det otäcka. Men för mig är det så att man får välja prioritet på sina frågor. Vad är viktigast för mig? För let’s face it – varje parti har något som tilltalar alla, som du också säger. Även SD. Men alla partier har också något som man inte alls kan leva med att hålla med om, och det är där man måste dra sin gräns. Jag har två partier jag absolut inte kan rösta på pga mina åsikter om allas lika värde. Det ena är SD.

      • Björn Carheden

        Jag försöker ta en ställning som gynnar samhället och som är realistisk. Jag tänker inte rösta på det parti som gynnar pensionärerna bara för att det gynnar den grupp jag tillhör.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s