När jag var fjorton

Satt jag längst bak i klassrummet och pratade hela lektionerna.
När jag inte pratade tänkte jag på C. Eller A. Eller M. Eller, nu minns jag inte fler men om jag letar upp min gamla biologibok så kan jag läsa namnen på dem jag var kär i under högstadiet. Biologi var inte mitt favvoämne så det klottrades mycket i boken. I love A. I love C. Och så vidare.

C var ett år äldre och gick i en klass över mig. Han såg aldrig åt mig. Jag ringde upp honom en gång när han var sjuk och det kan hända att det var det mest pinsamma samtal jag någonsin har ringt. Skönt att få det överstökat i unga år i och för sig.

När jag tänkte på de här killarna så tänkte jag att jag var kär i dem och det enda jag ville var att de skulle vara kära i mig också. Se mig, vilja vara med mig. Att vi kanske skulle gå på bio. Hålla en hand. Hångla lite – dvs kyssas. Med slick. Men – när jag tänkte på dem tänkte jag aldrig någonsin att jag gärna ville ha gruppsex med dem och att någon under tiden skulle filma akten. Inte en enda gång tänkte jag på gruppsex faktiskt. Jag vet inte ens om jag visste vad det var, jag tänkte knappt på sex överhuvudtaget när jag var fjorton. Jag var inte där än.

När jag var tillräckligt gammal för att ens närma mig sex fanns det en kille som var ett år äldre än jag (inte C som jag trånade efter i hela sjuan) och vi var ihop. Han var mer ”orienterad inom området” och ville lite mer än vad jag var redo för. Då sa jag nej. Utan att känna skuld. Och tänk – han accepterade det, visserligen med en lite hängande läpp. Sedan var det en som var två år äldre. Han fick också nej. Och även han accepterade slokörat. (Det slår mig nu att mina nej kan ha varit en bidragande orsak till att det inte höll och att den första inte höll sig till bara mig men det är ju bara teorier så här 24 år senare).

Men nu gäller tydligen inte sådant.

Jag läser den här artikeln i DN och mår illa.

”– Tjejerna skäms oerhört, de skuldbelägger sig själva för de ”gick ju med på det”.

– För att skydda sig intalar de sig att det inte är någon särskilt med att ge en ”killkompis” oralsex, det är något man gör för att vara ”schysst”. Och killarna säger rent ut att ”kom igen nu, du kan väl ’blowa’ mig” (ge oralsex, reds anmärkning), som om det handlade om vilken tjänst som helst, säger Moni Winsnes.

Det tjugotal unga förövare som hörts under hösten har flera saker gemensamt:

De anser inte att de gjort någonting fel, de tror sig veta att deras ofta yngre ”tjejkompisar” vill ha sex med flera samtidigt. Att vissa av tonårstjejerna ändå anmäler förklarar de med att de ”bara är ute efter skadeståndet”.

Deras inställning är att om en tjej hänger med ett gäng på åtta killar till en park – då betyder det i sig att hon vill ha sex. De flesta av de förhörda killarna anser inte heller att det är våldtäkt att tvinga någon att ge oralsex.”

Alltså. På riktigt. Vad är det här? Vilka tror de här killarna att de är? Vad får dem att tro att deras yngre tjejkompisar inget hellre vill än att ha gruppsex eller ”blowa dem”? Och vem fan har lärt de här tjejerna att känna skuld när de har blivit utsatta?

När jag var 14 ville jag hålla hand och gå på bio. Det var 1989. Jag tror att det egentligen inte är så stor skillnad på vad 14-åringar vill 2013.

Annonser

12 kommentarer

Filed under Tankar

12 responses to “När jag var fjorton

  1. Pingback: Jag kan inte släppa det där gruppsexet | Pernilla Alm

  2. Pingback: Hoppsan, som det kan bli | Pernilla Alm

  3. Jag har sagt det förr och säger det igen: Det är vi pojkföräldrar som måste ta mer ansvar för att de pojkar som växer upp idag får en bättre bild av sex och att båda parter ska vara med på det. UTAN TVÅNG! Det är vår uppgift att se till att de fattar var tvång är, vad ömsesidighet är, vad respekt är. Inte flickföräldrars uppgift att lära sina döttrar att skrika nej, att vara rädda för mörka hörn och främmande killar.

    Och om det skiter sig, om min son växer upp och blir en sjuk jävel? Då står jag rakryggad och försöker hjälpa både honom, den han utsatt för något, och samhället som tvingas bära bördan. Jag tänker inte slinka bakom en sten, sticka huvudet i sanden eller för den delen gorma att han inte gjort något fel.

    Jag tänker inte ge upp kampen för att alla, hon, han, hen och allt däromkring, ska få ha sin egen sexualitet i fred och sin frihet att själva bestämma över sin kropp.

    Vilka pojkföräldrar är med mig?

  4. Gud, jag orkar inte. Det är så… mörkt, det här. Och allt skitsnack om att porr är oskyldigt kan vi ju bara lägga ner med en gång. Jag är ju jämngammal med dig och när jag var tonåring fanns inte porr att tillgå på det viset. Med andra ord var både killar och tjejer mycket mer oskyldiga, eftersom det man ”kunde” om sex kom från andra källor. Jag vet inte om Starlet var en bättre kunskapskälla att ösa ur, men den var definitivt inte skadlig på samma sätt.
    Om nätporr blir normen för sexualitet, då är våra barn och tonåringar jävligt illa ute. Så är det bara. Och den där DN-artikeln tyder ju på det. Det är inte ”jargong”.

  5. Välskrivet och förfärligt. Förfärligt!!!

  6. Björn Carheden

    Jag var nog som du trots att jag var kille. Även om det fanns en stark sexuell lust så insåg jag konsekvenserna av oönskad barn och en relation som kunde bli förstörd. Jag hoppas och tror att många killar även idag var som jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s