En slocknad låga

Det är nyårsdagen och vi har röjt undan gran och den sista disken från gårdagkvällens lilla nyårsbaluns. Jag sätter mig i soffan och pausar innan dammsugningen. Slökollar på Facebook.  I mitt flöde dyker det upp ett födelsedatum och sedan  – 1/1-2014. Jag förstår först inte, fastän jag förstår direkt.

En gammal klasskompis har lämnat den här världen alldeles för tidigt. Kvar står en man och en dotter. Det skär  i mig och jag gråter för deras skull. För hennes skull.

Hon hade kämpat, men också förberett sig. Hade en bra inställning (om man kan ha det) till det som blev hennes jävla öde. Den vidriga cancern. Den som skördar så många offer. För många och för tidigt.

Vila i frid Å.

Annonser

7 kommentarer

Filed under Tankar

7 responses to “En slocknad låga

  1. Pingback: Jag lever! | Pernilla Alm

  2. Såg också…Så jäkla ledsen för deras skull….Så blir jag ologiskt arg också. Varför just nyårsdagen tänker jag…men det spelar ju naturligtvis ingen roll egentligen…men ändå. Kram P.

    • Pernilla

      Va? Känner du dem?
      Och håller med. Ledsen för deras skull och dagen känns extra dum.

      Skickat på språng från min iPhone.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s