Tiden går så långsamt när man tittar på den

tiden-gar-sa-langsamt-nar-man-tittar-pa-den

 

Jo, det vill jag säga. Jag har varit ledig sedan 23-tiden igår då jag skickade iväg råmanus till min redaktör. Nu ska jag inte skriva på boken på en sisådär 10-12 dagar. Så idag skulle jag vara ledig. Det är inte så lätt när man är hyperaktiv som jag är. Mina ungar har aktiviteter på lördagar och just idag var jag inte inblandad i skjuts och  …. eh, jag är aldrig inblandad i skjuts. Jag skriver när de skjutsas runt av min man och andra snälla  föräldrar. När det hade gått två timmar av dagen hade jag gått en halvmil, läst hela DN inklusive lördagsbilagan, diskat, tvättat, hängt tvätt, bäddat och dammsugit hallen. Därefter lagade jag lunch till hemvändande familjemedlemmar. Och ändå hade jag tid över. Jag är dålig på ledigt.

I natt läste jag ut en bok som har hållit mig vaken den senaste veckan. Jag skulle inte alls börja läsa men en kväll var jag lite speedad och behövde något som kunde hjälpa mig att ta bort tankarna på min läxbok, det är så mycket som snurrar runt när man är i en process. Så jag tog en bok från högen av senaste tidens releaser och det var Josefine Lindéns Tiden går så långsamt när man tittar på den.  Ni kommer ihåg att det nyss var rolig release va?

Jag har följt den här boken på avstånd ganska länge. Från att Josefine kom fram till mig på en release och sa hur mycket hon såg fram emot min bok som ännu inte hade kommit ut. Tills nu, när hennes äntligen är ute.

Och vilken bok. Huvudpersonen heter Caroline. Bara en sådan sak… (För dig som inte läst min bok heter huvudpersonen Caroline).

De Caroline som jag och Josefine skriver om är inga sympatiska bruttor inte. De gör knasiga saker men jag skulle vilja säga att jämfört med Josefines Caroline är min Caroline som en liten sommarbris. Jeez, din Caroline är liksom inte normal, Josefine.

Jag recenserar inte kompisars böcker. Men jag säger som jag nyss skrev till Josefine: ”Jag har somnat för sent varenda kväll sedan jag började läsa och i natt kämpade mina ögon hårt för att hålla ut så jag fick läsa klart. ASBRA Josefine. Asbra! You make mama proud.”

Det är en sträckläsarbok, helt klart!

 

 

 

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kompisars böcker

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s