Why do they post that?

Mina sjuor läser just nu ”The Future of Us” av Jay Asher och Carolyn Mackler. Kort så handlar den om Emma och Josh som upptäcker Facebook. Bara det att det är 1996 och Facebook inte finns än. De finns dock på Facebook och är 15 år äldre än de är när de upptäcker Facebook. (Eh, hänger ni med?)

Idag lyssnade vi på ett kapitel där Emma funderar över det här med att resa i tid, hon har alltid trott att det skulle vara omvälvande och en stor grej. Inte som att bara sätta sig och logga in på aol.com och hamna på Facebook och nästan i realtid se hur ens framtid blir. Nu har jag boken på jobbet och kommer inte ihåg exakta citat men hon och Josh diskuterar varför folk lägger ut så triviala saker, som cupcakes och bara semesterbilder. Vi diskuterade det i klassrummet. Varför postar vi triviala saker i sociala medier?

Så här svarade mina elever:

 

20140422-172127.jpg

För att visa upp vilka fantastiska liv vi har.

För att vi vill göra andra avundsjuka.

För att man vill att folk ska kommentera och om man är ledsen för något känns det bättre, det blir en slags trött.

Man vill dela saker med vänner och familj.

Och jag tänkte … jo, de har nog täckt in det mesta. Vi läste vidare men jag märkte att jag var kvar i de här tankarna på varför vi postar så idiotiska saker. Varför vill vi göra folk avundsjuka? För det vill vi, det är uppenbart med alla strandbilder, fjällbilder, champagnebilder, kompisbilder, incheckningar på coola ställen med coola/rätt/personer eller med våra bästisar. Så att alla som inte är där får se HUR BRA VI HAR DET. Så att du som inte får vara med verkligen inte ska missa att du inte får vara med.

Det är faktiskt jättesjukt. Och jätteelakt. Jag är skyldig till att ha postat all of the above (till och med fjäll trots att jag HATAR skidåkning). Jag skulle inte vilja säga att mitt mål är att folk ska bli avundsjuka även om det faktiskt har hänt. Jag var sur på någon – okej? (Jag är bara ärlig, du har också gjort det). För mig är den största aspekten att dela med mig. Jag har många vänner och familj långt bort, att dela bilder etc ger oss en möjlighet att ändå vara nära. Men på ett sätt, varför räcker det inte med att jag ser hur vackert det är på stranden? Varför räcker det inte med att jag vet vem jag är med? Jag är verkligen kluven, jag älskar sociala medier för det ger mig massor av energi och en chans att hålla kontakten med många jag annars inte hade kunnat göra det med, men … det är något som är knas med hela grejen.

Och sen har vi det här med selfies. HUR SJUKT ÄR INTE DET???!!!! Jag kan garva ihjäl mig åt folks selfies men titta i min telefon någon gång så ser vi vem som skrattar sist. Jeez. Tänk alla timmar folk lägger ner på att puta rätt med munnen (eller andra kroppsdelar), se lagom casual ut SOM ATT VI INTE ALLS FATTAR ATT DU HAR TAGIT BILDEN SJÄLV, eller bara se så där naturligt snygg ut. (Det tar cirka 7 bilder innan det blir okej, vet inte hur jag vet).

20140422-183118.jpg

 

Det här är jätteroligt. Jag skrev texten och gick sedan in för att ta fram bilden i min kamerarulle. Sju bilder. Hade faktiskt inte en aning om att det var exakt sju, fast jag skrev det. (Det här är alltså en efter-träningen-selfie, vanligt förekommande under 2012-20??. Därefter kommer bild på nyttig mat, också vanligt förekommande hos folk som postar efter-träning-selfies).

 

 

 

 

 

Annonser

2 kommentarer

by | april 22, 2014 · 6:20 e m

2 responses to “Why do they post that?

  1. Tänker också att man snarare ”vill skrika ut sin glädje för världen” än att göra folk avundsjuka. Tror till och med det där med avundsjukan och tanken på hur folk skryter sitter i betraktarens öga. Mår man dåligt, är nydumpad eller bara har en negativ attityd tolkar man gärna lyckliga par (eller glada FB-uppdateringar) som ett hån. Mår man bra blir man förhoppningsvis glad över att andra är glada.
    Själv blandar jag gärna glada uppdateringar med sarkasmer och självironiska inlägg, lite efter dagsform. Och faktum är att jag ofta får beröm för mina inlägg, kanske framför allt de beska. De flesta av mina FB-vänner gör nog likadant, inte minst för att de har humor. De som bara skriver käcka glädjeuppdateringar är ju ärligt talat ganska tråkiga att läsa om…

  2. Min sanning är att jag postar mer nu när jag är ensamstående. Förmodligen för att jag inte har någon annan att dela vardagen med, och handen på hjärtat, jag vill inte bara ha en tioårig pojkes syn på det hela … Jag har nog aldrig (jag tror att jag talar sanning nu faktiskt) postat en bild eller bloggat för att göra andra avundsjuka eller för att mitt liv ska framstå som bättre än vad det är. Däremot har jag postat några saker för att påminna mig själv om att mitt liv är helt ok. Vackra färger omkring mig, mysiga människor och massa med nyfikenhet. Det glömmer jag ibland tyvärr.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s