Det här med nationella prov …

Jag har tidigare uttryckt min tveksamhet till de nationella proven. Nu är det maj och jag har slutfört alla fyra delar i de nationella proven i engelska, och de fyra delarna i de nationella proven i spanska. Fyra delar tar väldigt mycket tid i anspråk att 1) förbereda 2) utföra 3) rätta 4) dokumentera. När jag utför de muntliga delarna (som Skolverket anser ska ske parvis) måste jag lämna mina övriga elever vind för våg och hoppas att de arbetar bra utan mig. En del gör det. En del ser på film. En del chattar. Jag tänker tillbaka på den här vårterminen och ser många, många timmar av arbete med de nationella proven, och det är inte klart än. Tyvärr.

Ikväll gick jag in i en diskussion på Facebook där en mamma hade bett om hjälp att förbereda sitt barns nationella prov. Man fick tydligen förbereda det hemma. Den här uppgiften gäller tydligen svenska i gymnasiet, den muntliga delen. Jag har inga sådana prov på högstadiet så jag vet inte men jag tyckte det verkade konstigt. Alltså, man får förbereda provet hemma?! Skolverket utformar de nationella proven och de skriver dessutom långa rapporter om likvärdighet i skolan, något som också är en central del i Lgr 11 (läroplanen, förvisso för grundskolan) som Skolverket ger ut. Jag tycker att det är märkligt att ett nationellt prov som anses vara ”ett bedömningsstöd” för lärare (Skolverkets ord) ska kunna förberedas hemma. Hur tänker Skolverket att ett prov som är förberett hemma är ett bedömningsstöd? Exakt hur ska de stackars lärarna bedöma det barnens föräldrar har gjort hemma? Hur tänker Skolverket kring likvärdighet och förberedelser hemma?  Jag tycker bara att det låter galet. Komplett galet. (Nu har jag inte läst styrdokumenten för gymnasiet men jag tror inte att de är speciellt annorlunda än de styrdokument vi har i grundskolan). Är det någon som kan förklara det här provmomentet för mig för jag förstår inte.

Gymnasieläraren Andreas Magnusson skriver i Svd om de nationella proven :  ”Att sätta betyg på elever efter resultat på nationella prov vore väl annars lite som att ge nobelpris i litteratur till den författare som skriver bäst text en viss bestämd dag, inlåst i ett rum tillsammans med andra människor under en väldigt begränsad tid med ett på förhand bestämt, gärna uppenbart klyschigt ämne.” Heja dig Andreas!

Och så måste jag bara länka till den kloka trettonåringen  Tierda som gästbloggar hos Skolvåren. Hon slår huvudet på spiken flera gånger i sitt inlägg. Du är visst bra på att förklara Tierda! Jag fattar exakt vad du menar!

SVERIGE – vi har ett resultat och it ain’t looking good. Vad gör vi?! Något radikalt måste ske! Så här kan vi inte ha det.

 

Annonser

8 kommentarer

Filed under Lärarrelaterat

8 responses to “Det här med nationella prov …

  1. Ugewis

    1) Det är en chimär att det går att formulera betygskriterier som inte ger stort utrymme för tolkning, alternativt blir så omfattande och detaljerade att de inte går att följa. Lärare behöver få större frihet att sätta sitt betyg, och slippa läsa luntor med vaga formuleringar att försöka följa.

    2) Eftersom olika lärare och olika skolor ändå ger olika betyg för olika insatser: Ska elevernas betyg kunna användas för sållning till senare studier är relativa betyg – old school matchning av klassens snitt och fördelning mot normalfördelningskurva för landet på nationella prov – det enda möjliga och dessutom relativt billigt.

    Min lösning blir som följer: ett absolut betyg som funkar som sammanfattning av lärarens omdöme om eleven, och ett relativt betyg att använda för ansökan till senare studier.

    PS. Som övning för den som vill argumentera mot relativa betyg som graderingssystem: tycker ni att högskoleprovet ska graderas målrelaterat också?

    PPS. Andreas är delvis fel ute i SvD också tycker jag, senaste PISA visade tydligt att brist på kreativitet inte korrelerar med korvstoppningskunskaper. Kreativitet kan absolut komma (och kommer nog oftast av) av att man först apar efter, sedan finner sitt eget uttryck. Skulle kreativitet handla om att man ska göra allt efter eget huvud borde all undervisning om historia på konstnärliga högskolor plockas bort.

  2. Jo, det stämmer att eleverna tillåts förbereda på tid utanför skolan. Jag reagerar starkt mot detta. Hur blir det för de elever som inte har möjlighet att förbereda hemma, av olika anledningar och sedan de elever som har det?
    Så, då handlar allt om hur goda möjligheter till hjälp/stöd utanför hemmet man har, ju bättre stöd desto större möjligheter att prestera lite bättre. men vad händer då med alla dessa elever som inte har dessa möjligheter? Lika förutsättningar för alla elever? Och det här ska vara ett nationellt prov, ett standardiserat prov som ska se likadant ut (utförande, förberedelser, handledning) för alla elever i Sverige? Jag blir bara mer och mer tveksam. Och sedan håller jag med Andreas; att sitta inlåst i ett klassrum under ett visst antal timmar och pressa fram en fantastisk text! Titta bara på valet av ämne i år (år. 3 gymnasiet), ”Skrivnormer”, kan döda vilken skrivlust som helst….

  3. Hej

    Som gymnasielärare i svenska kan jag intyga att man kan arbeta hemma med att förbereda talet om man vill. Den muntliga delen handlar om att bedöma en elevs förmåga att organisera och strukturera ett muntligt anförande. Dessutom ska talet vara cirka 4-7 minuter långt och en del elever vill kanske finslipa lite mer hemma för att få det bra. Det ska också helst finnas en presentationsteknisk del som power point eller liknande. Eleverna ska helst också använda sig av källor som filmer, böcker eller bilder som de ska referera till och använda sig av för att göra talet mer fylligt och intressant. Det kan vara möjligt att en del lärare låter elever söka mer hemma kring källor. Jag har svårt ibland att

    Som lärare får jag inte hjälpa till på några av dessa punkter så jag tänker mig att en del lärare låter eleverna göra allt hemma. Tidsåtgången som skolverket rekommenderar för individuella förberedelser är cirka en vecka. Vi har också genomgång och arbete gemensamt enligt anvisning. Proven i svenska på gymnasiet ser inte ut som grundskolans eftersom man tänker sig att eleverna ska visa upp förmåga att presentera ett anförande inför en grupp. Däremot inte sagt att man ska släppa eleverna ensamma med uppgiften eller låta dem göra allt hemma.

    Förhoppningsvis gör föräldrarna ingenting av arbetet och vi bedömer förmågan att presentera inför andra på ett anpassat sätt och språkriktigheten samt kännedom om den retoriska processen. Det är inget som kan förberedas och sedan lämnas in på en lapp.

    Jag brukar arbeta med mina elever i skolan. De som vill öva hemma innan talet får göra det om de vill. Talet måste vara en viss tid och utan övning är det svårt att anpassa sig. Hur andra skolor tolkar anvisningarna är svårt att avgöra men jag tror det är olika. Provinstruktionerna är nämligen ganska tolkningsbara på denna punkt.

    Jag jobbar med yrkesprogram och har ingen annan tid än skolan. Högskoleförberedande program i min kommun låter eleverna jobba lite mer på egen hand. I svenska 3, den sista kursen, är skrivelsen att anförandet ska förberedas på egen tid utanför lektionen. Eftersom svenska 1 borde vara klart redan så antar jag att kursen eleven i ditt inlägg handlar om läser svenska 3.

    Så, det ser annorlunda ut på gymnasiet kan man kort sammanfatta mitt svar med.

    Camilla

    • Pernilla

      Tack för klargörande!
      Men – va? Läraren får inte hjälpa till men man får förbereda sig hemma. Väldigt snurrigt, tycker jag. Varför gör man ett prov så? Och gärna en power point? Helt galet, är det inte?

      • Jo, visst är det snurrigt och mer än lovligt galet. Vem är bättre på att förklara och hjälpa till? Mamma eller läraren? Sedan förstår jag inte hur det kan bli likvärdigt om jag har elever vars föräldrar har dyslexi och andra har föräldrar med högskoleutbildning. Hur ska det kunna räknas som likvärdigt. Det är inte lätt att tycka att nationella prov säger något annat än vad som sker just då.

  4. Jag läser och begrundar och inser att det är så mycket som hänt sedan jag gick i skolan och att det är svårt att ta in det du skriver. Jag kan försöka förstå men jag saknar den praktiska erfarenheten. Det här är ett stort ämne med många aspekter att beakta. Och jag hoppas att beslutfattarna tänker som jag – inser komplexiteten och inser sin egen begränsning. Och jag hoppas att beslutsfattarna inte gör som jag – stannar i okunnighet – utan att de fortsätter, tar sig tid att sätta sig in i frågan och tar sig tid att lyssna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s