Den där vårterminen i kaos

Och nu känner inte lärarna på skolan i Thomas Petterssons artikel heller igen sig. (Jag skrev ett blogginlägg igår där jag berättade att jag inte känner igen mig i bilden av skolan).

– Personalgruppen står bakom ledningen. Vi känner inte igen oss. Visst finns det problem, det gör det i alla skolor, men inte i den omfattning som han skriver, säger Sonny Bärzén, fackligt ombud för lärarförbundet på skolan.

Vidare ur DN:

Thomas Petersson var medveten om att kommunen och skolan skulle reagera på hans inlägg. Men han är övertygad om att deras motbild inte är entydig och att vissa av skolans lärare delar hans uppfattning. Samtidigt påpekar han att artikeln är ett koncentrat av hans fem månader på skolan, graden av stök och problem gick i perioder.

– Det är inte någon vardagsbild utan det handlar om att beskriva en grundläggande resursbrist och ett attitydproblem hos eleverna. Att det är så tror jag många lärare håller med om, säger han.

Nu är det så här klassiskt igen. Vem ska man tro på? Omöjligt att veta. Och förstås finns inget rätt svar.

Vad jag undrar är dock VARFÖR vi ständigt måste skriva om hur dålig svenska skolan är? Varför är det det som ältas i pressen, gång på gång? Jag menar inte att vi ska sticka huvudet i sanden och låtsas som att det inte finns problem. Det är klart att det finns. Men vi kunde någon gång få sträcka på oss lite också. Någon kunde skriva om allt bra som händer. När får vi se rubriken:

93% av eleverna i skolan tycker att de har BRA lärare

Eller:

100% av eleverna i Pernillas klass klarade de nationella proven

(Kanske inte en nationell nyhet men ni fattar vad jag menar. Och japp, 100% inte bara klarade – de rockade).

När kommer de POSITIVA rubrikerna om skolan?

Om 6 år saknas 43 000 lärare. Är det konstigt?

 

Lyssna på Petter!
”Vi behöver någon som ger våra barn en bra start. Någon som går upp varje morgon och möter dem, som om varje dag var den första. Någon som ser individen bakom varje ansikte, varje namn, varje läs- och skrivsvårighet och bakom varje ursäkt varför läxan inte är gjord i tid. Vi behöver en lärare.”

Jag ryser. Och fäller en tår. För det är precis så det är.

Uppdatering:

Nu har jag läst kloka Fröken Ann. Som skriver:

När en journalist väljer att skildra sitt korta inspel som lärarvikarie på en skola i Stockholm är det inte så förvånande för oss som valt att välja lärare som yrke, att fokus läggs på kepsar och mobiler. Det förvånar inte heller att journalisten inte känner att han lyckats med sin lärargärning. För han har inte verktygen att klara den komplexa vardag han möter. Han har heller inte verktygen att förstå att hans välsvarvade text där han vägt varje ord på guldvåg för att skapa en berörande text inom ramen för det som är hans profession, blott är en text utan djup. De ord han skriver är säkert sanna, men det är ord från en lekman på djupt vatten. En man som aldrig läst en dag i sitt liv på läkarlinjen, men som klivit in för att göra sitt livs enda operation. Det är en persons text, en persons upplevelse, en persons skildring och framför allt – en journalists skildring av sin egen erfarenhet av ett helt annat yrke. Och texten andas något som jag i min lärarroll har mycket svårt att ta till mig. Men det är okej. För det är en ögonblicksbild fotograferad av en person som aldrig tidigare hållit i kameran och aldrig någonsin fått veta hur han ska hålla i den. Och den verkliga storyn här är det faktum att det finns så få utbildade lärare att skolorna måste anställa journalister som lärare. Det är den verkliga stölden i den här verkligheten. Vi rånar våra barn på det de borde ha all rätt till – utbildade lärare.”

Word Ann! Läs hela hennes inlägg här.

Annonser

1 kommentar

Filed under Alltid du - the soundtrack, Lärarrelaterat

One response to “Den där vårterminen i kaos

  1. Läs SvD:s positiva artikelserie om skolor i Sverige. Gillar Grej of the Day och matte via youtube, ja och rätt mycket allt som tas upp i artiklarna. Jag har själv erfarenhet av bra skolor när det gäller våra två döttrar; både kommunalt och friskola. Självklart är det mycket som kan förbättras, så är det alltid, och på vissa håll mer än på andra. Men om istället alla de goda exemplen lyftes fram så kanske det kan smitta av sig på andra håll. För vad det verkar så saknas det varken vilja eller engagemang hos merparten av lärarna. Däremot resurser och det är ett mycket kortsiktigt tänkande. My two cents´ worth.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s