Läxskriet från Björklund, pressen och annat löst folk (t.ex. en kommun):

I måndags (igår) fick vi veta att Hallstahammar vill försöka bli en läxfri kommun. Jag var på Radio Stockholm  och pratade om min bok Läxfritt – för en likvärdig skola och det var läxsnack hela dagen i den kanalen. Idag tas Hallstahammars beslut upp av olika ledarskribenter.

I DN ger Elsa Kugelberg Vänsterpartiet bakläxa, eftersom de vill bli läxfria. Det är inte alls en bra idé, menar Kugelberg. ”Utbildningsminister Jan Björklund, som själv inte drar sig för att från Rosenbad röra runt i saker på klassrumsnivå, tycker ändå att här går gränsen. Om Hallstahammar klubbar igenom förslaget hotar han att sätta stopp för kommunpolitiker som vill lägga näsan i blöt. Det vore bra. Politiska pekpinnar om läxfrihet passar bäst i drömmarnas (och kanske barnprogrammens) värld.”

Aftonbladet tänker en aning annorlunda. Irene Wennemo är också påläst. När man är det kan man lättare tänka lite utanför boxen. ”Det är uppenbart möjligt att ge läxor som förbättrar skolresultaten. Men det verkar också vara möjligt att göra helt fel. I Hallstahammar har de möjligtvis förstått att så länge inte skolan lyckas ge läxor som förbättrar skolresultaten, bör de kanske låta bli.” Wennemo tar också upp det här med läxhjälp. Just nu försöker Sveriges politiker överträffa varandra med pengar till läxhjälp. Titta på Norge, säger jag. Säger också Wennemo. (Läs mer om det i min bok i augusti).

Men själva huvudfrågan då? Ska en kommun få bestämma om det här med läxor eller inte? Det borde väl vara upp till läraren? Det är en komplex fråga och jag tänker så här: Det är inte bara att bli läxfri. Man kan inte bara ta bort läxor. Man måste ersätta dem med något annat. (Omfördelning av stödlärare, tid till studier i skolan, helst med behöriga pedagoger, utnyttjande av lektionstid etc). Och till det kan man behöva resurser. För den enskilda läraren är det svårt (omöjligt faktiskt)  att besluta om dessa resurser. Då kan det vara bra om politikerna beslutar för då måste de också ta ansvar för att det blir något annat i stället. Jag ogillar tvång, både som privatperson och som yrkesperson. Men i den här frågan är jag lite kluven och tänker att det går att jämföra med föräldraförsäkringen. Jag var jätteupprörd när man drev igenom att vissa dagar inte gick att överföra till den andra föräldern, för att tvinga hem fler pappor. Jag tänkte inte hela varvet då. Jag tänkte inte på att tvånget kunde göra oss en tjänst, att den kunde öka jämställdheten. Och om alla ska gå runt och göra som ”de tycker är bäst” kommer det aldrig att bli vare sig en ordentlig förändring och förmodligen inte heller riktigt bra. (Eftersom alla inte alltid tänker hela varvet innan de drar i bromsen, backar bandet och tänker på hur det alltid har varit förut).

Det kommer i alla fall att bli spännande att följa det här och jag hejar på Hallstahammar. You can do this!

20140617-174839.jpg

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Lärarrelaterat, Läxfritt - för en likvärdig skola, Läxor

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s