Bryt upp, bryt upp!

Aldrig blir jag så sugen på att förändra livet som när jag reser. Nästan oavsett vart jag reser (kanske inte i Sverige så mycket dock).  Jag vill inte bara vara turist, jag vill bo. Vara kvar. Hitta en vardag, bli stammis.

Vi byter ju hus och får på så sätt möjlighet att testa en annan familjs liv. Vi får kika in i deras skafferi, vi lånar deras garderober och kör deras bil. Vi hälsar på deras grannar, handlar i deras favoritaffärer och äter på deras favoritrestaruanger. Nyss var vi i byn och handlade och jag hälsade på vår husbytarfamiljfrus bästa vän som satt på torget och fikade med en annan vän. Jag tänkte, om jag bodde här skulle jag kanske sitta där och ta en fika innan det var dags att gå hem och laga mat. Sitta där och berätta om mina bekymmer och lyssna på hennes. Sedan gick jag in i ”vår” grönsaksaffär och blev erbjuden kundkort. Vips tror vi att vi bor här.

På väg hem såg jag en språkskola här i byn. Tänkte att jag kan ju lika gärna undervisa i engelska i Spanien som i Sverige. I Sverige är ungarna ändå skitbra på engelska, kanske gör jag mer nytta här? Maken – han jobbar med IT. Han kan också jobba var som helst. Säkert också i krisens Spanien fast han inte kan spanska. Vilket inte är sant längre – han är faktiskt superduktig (även om han böjer alla verb i fel person men va fan, budskapet går fram och han har strategier, jag skulle ge honom ett C minst).

I krisens Spanien finns ännu fler lägenheter för uthyrning än vanligt, ännu fler hus till salu och ännu fler affärslokaler tillgängliga. Varenda skylt jag ser ger mig en tanke. Kanske …? Jag funderar på lägen. Tänker att det skulle funka eller njae, jag kan få bättre. Det är som att jag på riktigt överväger det.

 

Pernillas iPhone Juli 2014 434

 

Pernillas iPhone Juli 2014 736

 

Pernillas iPhone Juli 2014 660

 

Precis som förra året när jag hussurfade på hus i Montclair där vi bodde i en månad. Och kollade hus i både Connecticut, Massachusetts och Maine – strandnära. Inte riktigt min budget men man kan alltid drömma.

Och året innan, i Frankrike. Lekte med tanken att bli lite fransk. Gå till le boulangerie och att kanske till slut få grepp om franskan.

Men så drar det ihop sig. Det närmar sig hemresa. Och jag börjar sakna min naturella youghurt. Står knappt ut längre i de  parfymerade galleriorna, toaletterna, restaurangerna. Tröttnar på tapas. Tröttnar på ljuden. Längtar hem till min tysta skog, min säng, min Ica-butik där jag möter mina gamla klasskompisar och barnens klasskompisars föräldrar. Hem till Stockholm som är vackert i både regn, snö och sol. Hem till Stockholm igen.

Men varje gång jag ser en liten uthyresskylt leker jag med tanken. Och så tänker jag att jag ju kan skriva en liten novell eller bok om det istället. Från mitt arbetsrum mot skogen i ett hus lite utanför Stockholm.

Måns. Han gillar också Barcelona. Och Stockholm. Men har något jag inte har. (Ganska mycket faktiskt – en sångkarriär, ungdom och skönhet men det jag tänker på är hans lägenhet i Barcelona. Säkert med takterrass).

 

 

20140709-184929.jpg

20140709-185000.jpg

20140709-185010.jpg

20140709-185021.jpg

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Babbel

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s