Internet är kung!

Under en längre tid har jag följt min vän Susans förberedelser inför resan till Korea. Det är väldigt länge sedan Susan var i Korea och träffade sin familj. Alldeles för länge sedan. Susan är ensamstående med tre barn och ekonomin tillåter inte resor.

Susans föräldrar har träffat barnen en gång i hela deras liv. En enda gång. Men nu ska Susans bror gifta sig på söndag och familjen hade skramlat ihop pengar och betalat flygbiljetter för Susan och hennes tre barn. Jag har följt passansökningen. Jag har följt statusuppdateringen ”Är det någon som har resväskor att låna ut?” Jag har följt packningen. Kollat packlistor. Och följt ompackningen klockan 04 natten innan avfärd.

Och så blev det måndag och det blev dags att åka. Och inget gick som det skulle. Finnair nekade familjen att boarda i Helsingfors.

Jag följde dramat via Facebook under eftermiddagen och kvällen i måndags och när min dotter var på dans och jag var ute på powerwalk tänkte jag febrilt. Stämmer det verkligen att de skickar tillbaka dem för att ena barnet har nötallergi? Det här kan inte vara sant. Det kan det faktiskt inte vara. Jag har flugit på massor av flighter där de har annonserat ut att de inte serverar nötter på grund av allergier. I skolan jag arbetar i har vi nötförbud. Det får inte tas in i byggnaden. Att flygbolag kan vägra folk att stiga på på grund av deras allergi – kan det verkligen vara tillåtet? (Nej, det är diskriminering. Byt ut nötallergi mot rullstol). Mina steg gick snabbare och snabbare (det var väl iofs bra så tack för det Finnair). Jag kunde inte släppa. I den kulna kvällen bestämde jag mig. Finnair kanske har satt min vän och hennes tre barn på ett flyg tillbaka till Stockholm men NOBODY PUTS BABY IN A CORNER!

Jag gick hem och skrev av mig. Det är så jag jobbar. När jag är arg skriver jag. (Eh. Det händer att jag skriker också men i det här fallet gick det bättre att skriva eftersom Finnair inte fanns inom skrikhåll – kundtjänst var stängt). Och som det delades. Nästan lika mycket som mitt läxinlägg hösten 2013. Facebook – I love you.

I morse kände jag att det brinner i knutarna. Finnair höll helt tyst trots påtryckningar från alla möjliga håll. Det såg inte ljust ut. Och bröllopet är på söndag. Med tidsskillnaden betyder det att Susan måste komma iväg senast torsdag, för att hinna. (Det är utanför Seoul och det ska åkas tåg i sex timmar också).

Så jag startade en insamling. För att kunna köpa nya biljetter med ett annat bolag. Och jädrar. Folk har donerat pengar hela dagen. Och fortsatt att dela. Och sätta in pengar.

Jag är helt överväldigad över folks godhet. Det är ett ord jag sällan använder. Godhet. Men i det här fallet är det called upon. Folk är genuint goda. Folk har känt med Susan och hennes barn.  Idag kände jag eufori. Jag kände en sådan glädje över mina medmänniskor. Kända och okända har delat, delat och delat. Kända och okända har satt in pengar. Allt från 50 kronor till 1000 kronor. I morgon får jag klart för mig exakt hur mycket och donerar det vidare till Unga Allergiker som gör ett otroligt viktigt arbete.

Jag kände faktiskt lite så här:

Men så. Till slut. Finnair gjorde en pudel och erbjöd min vän och hennes barn nya biljetter. I morgon åker de. Igen.

Inget av det här hade hänt utan Internet. Jag älskar Internet. (Nästan jämt).  Internet har gjort oss alla till kungar och idag har vi som har kundmakten segrat. Via Internet har deras historia delats och många människor tog del. Pia Bolinder på Lifestyle Travel AB tog på sig att ringa Finnair. Utan Pia hade nog Finnair aldrig ändrat sig. Min vän Angela glassfabrikören kontaktade pressen. Min vän Rita Axelsson Florio på MNML Agency kontaktade Unga Allergiker som skrev ett pressmeddelande. Och utan Internet hade jag inte nått ut till alla som donerade pengar.

Jag är så tacksam för er insats idag. Allihopa!

Till sist. En hälsning till  Finnair:

Ni som en gång i tiden flög mig till mitt livs resa. Som 16-åring på väg till mitt utbytesår i USA och sedan hem igen som 17-åring och plötsligt flytande på engelska.  Jag minns utresan när jag var nervös och pirrig, men förväntansfull. Som man ju ofta är när man ska ut och resa.  Jag minns också hemresan tio månader senare, när jag vaknade och hade Norges fjordar under mig i soluppgången, flög över Sverige och fick mellanlanda i Helsingfors. Mina rötters stad. Jag tog en dusch på flygplatsen och gjorde mig redo för att flyga tillbaka över Östersjön, för att komma hem igen.

Jag är glad att ni tog ert förnuft till fånga. Att ni gör det enda rätta. Tack. Ta väl hand om min vän och hennes barn i morgon. Låt det här bli deras resa, de kommer inte ut så ofta.

Annonser

6 kommentarer

Filed under Uncategorized

6 responses to “Internet är kung!

  1. Pingback: Rätten att få vara ledig | Läxfritt

  2. Pingback: Pernilla Alm

  3. Åh! Jag hinner inte läsa bloggar i den takt jag skulle vilja dessa dagar så jag hade missat detta. Så himla fint att det slutat bra!

  4. Lena

    Tack för allt ni har gjort för Susan! Hon är också min vän och jag vet hur hon kämpar. Blev superarg på Finnair, som jag ändå trodde var schyssta. Blir så arg att man exkluderar. Var helt omedveten om allt ni har gjort för henne och hennes barn. Detta från en mamma till ett funktionshindrat barn som vet vad det är att bli exkluderad. All my love to Susan and her wonderful children!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s