I was aiming for the sky, ended up flat on the ground

I går hade vi en idrottsdag för våra elever. De hade en eftermiddag i en friidrottshall och jag stationerades vid höjdhoppet. Låt mig först bara säga att jag inte är en sportperson. Faktum är att jag inte var speciellt taggad på att åka till den här hallen igår. Jag ville mycket hellre ha mina vanliga lektioner. Jag har liksom en hel del jobb att göra med mina elever, det är snart jul och betygsättning och så. (Som läxfri lärare är jag beroende av att ha lektioner). Men men. Jag packade in mig i min älskade bil och åkte ut till förorten vi skulle vara i. Bytte till gympaskor och ställde mig på min post. Nu skulle här vaktas höjdhoppande ungdomar!

Och som de hoppade! De for över den där stången (?) ribban (?) som ingenting. ”Höj, Pernilla, höj!” Så det gjorde jag. Då började det rivas. Då försökte de igen. Och igen. En kille var speciellt enveten. Han försökte hur många gånger som helst på 1,35 men rev, rev och rev. De andra hade redan tröttnat men han fortsatte. Men så plötsligt hände det. 1,35 utan att nudda ribban. Jag vet inte vem som blev gladast, han eller jag. Men så fort han hade konstaterat att ribban låg kvar ropade han till mig: ”Höj till 1,40!”

Helt underbart! Älskade hans ”Nu har jag klarat det där, då kör jag vidare attityd”. Om han rev 1,40? Absolut. Men det gjorde liksom inget. Han fortsatte att försöka. Den som hoppade högst under dagen var en tjej i sjuan. 1,50 flög hon över. När vi började på 1,20 ville hon passa, det var liksom inget att ens lägga energi på.

Så. Trots att det var rätt kallt där i hallen och jag förlorade alla mina lektioner så hade dagen sina ljusglimtar och jag åkte hem med ett leende på läpparna. Ibland kan man minsann inte bara ge upp. Ibland får man sikta lite, även om man gör magplask ibland. C’est la vie.

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

2 kommentarer

Filed under Tankar

2 responses to “I was aiming for the sky, ended up flat on the ground

  1. mia

    Åh, vad jag håller med!

  2. Ros-Mari Edström

    Härlig text! Och jag förstår varför jag fortfarande, vid min höga ålder, gillar att jobba med ungdomar. (Vikarierar lite i november,)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s