Livet är ingen generalrepetition

Igår var jag på 40-års fest. (HUR skriver man det egentligen?) I år fyller jag 40, således även många av mina vänner. Detta var årets andra fyrtioårsfest (så funkar det bättre) och jag hoppas att det blir många fler för jädrar vad roligt det är!

40. Det är en rätt bra ålder. Mycket är på plats. Mycket finns förhoppningsvis kvar.

Jag har nästan i hela mitt liv känt mig äldre än jag är. Fått ta mycket ansvar och varit ”stor”, fast jag kanske inte var redo för det. Jag utvecklades också tidigt och har alltid sett äldre ut än jag var, och det har inte alltid varit en fördel. Men de senaste åren har jag vuxit ikapp mig själv, känt att min ålder och jag är ett just nu.

Häromdagen kom mina nior in på min ålder, minns inte hur, och de hörde att jag snart fyller 40. Det kunde de absolut inte tro. Jag frågade hur gammal de trodde att jag var och fick svaret 34. Jag älskar hur det var exakt 34, inte ”runt 30/35”, utan exakt 34. Det fick mig att börja fundera på hur det var när jag var 34. Det var 2010 och barnen var mycket yngre då. Vaknätter och hur mycket VAB som helst. Nyinflyttad i vårt nybyggda hus. Bokmanus in the making och författardrömmar men allting tog tid, det var inte riktigt motiverat att lägga tid på att skriva en bok med allt annat som behövde mig.

2010, när jag var 34 och fyllde 35, var året då jag klev lite ur hur jag varit förut, och blev mer hur jag är idag. Det var då svärmor fick sin hjärnblödning och jag började omvärdera saker. Det gjorde att jag slutade vara feg. Det gjorde att jag blev mer noga med vad JAG vill göra, inte vad du vill att jag ska göra eller vad jag TROR att du vill att jag ska göra. Det var också året då jag började bli lite mer slarvig och mindre välorganiserad (JA, det är en bra sak. För mig och min omgivning).  Och just det. Kort in på 2011 var mitt manus klart och jag fick bokkontrakt. För jag insåg att det var bäst att ligga i för plötsligt kunde jag ligga med hjärnblödning och maskiner överallt.

Eller som gårdagens födelsedagsbarns mamma, som nyss fyllt 70, sa: ”Livet är ingen generalrepetition. Det är nu det gäller.” Det skålade vi på. En kort stund senare blev jag sångerska för en stund. Jag tvivlar på att jag hade gjort det när jag var 34. Jag hade stammat nej tack, inte vågat ens titta på mikrofonen. För jag used to be a fegis.

IMG_9946

Annonser

1 kommentar

Filed under Uncategorized

One response to “Livet är ingen generalrepetition

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s